Mitt syfte med studien var att ta reda på hur några pedagoger med annat modersmål än svenska upplever hur deras språkkunskaper tas tillvara på i förskolan. Utifrån syftet formulerade jag sedan frågeställningen. Jag valde att intervjua 5 pedagoger med annat modersmål än svenska i en kommun i mellersta Sverige. Resultatet analyseras med hjälp av begreppen interkulturell samt diskriminering. De intervjuade pedagogerna ser på flerspråkighet som en kompetens och vill gärna använda sig av sina språk för att förstärka det barnen inte förstår på svenska. Tack vare en kurs de flesta av pedagogerna har gått har de fått veta utifrån tidigare forskning att de gör rätt i att använda sig av alla sina språk. De flerspråkiga pedagogerna använder sig av sina olika språk även i andra sammanhang som till exempel samlingar då de sjunger eller räknar på olika språk. Även vid matsituationen använder pedagoger olika språk och är intresserade av att lära sig nya språk genom att barnen får säga ord på sina språk. Enligt de intervjuade pedagogerna är många pedagoger med svenska som modersmål nyfikna på de olika språken som de flerspråkiga pedagogerna pratar då de frågar om vad ord betyder på de olika språken. Samtidigt berättar de intervjuade pedagogerna att de har fått höra att de inte får prata några andra språk än svenska.

Fokus i denna studie är riktat mot flerspråkiga pedagogers uppfattningar om barns utveckling av det svenska språket och sitt modersmål i förskolan. Studien har genomförts med en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Forskningsfrågorna behandlar flerspråkiga pedagogers arbete med att stödja och vidareutveckla barns utveckling av flerspråkighet i förskolan. Studien, som har ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, visar att pedagogerna har kompetens i flera språk. Resultatet visar att pedagogerna inte kan använda sin kompetens för att skapa möjligheter för barn att utveckla och använda flera språk i förskolan eftersom pedagogernas kompetens inte matchas med barnens olika modersmål. Resultatet visar också att pedagogerna ändrar och anpassar uppdraget i läroplanen för att kunna bemöta föräldrarnas krav och förväntningar om att det är det svenska språket som bör utvecklas i förskolan. Resultatet visar vidare att pedagogerna pratar om flerspråkighet i positiva termer men att deras beskrivning av sitt eget uppdrag tyder på att det är det svenska språket som är skolspråk och som de anser är viktigt att barn får stöd att utveckla i förskolan, för att klara skolan. Resultatet av undersökningen tyder på att barnen har små eller i princip obefintliga möjligheter att utveckla flerspråkighet i förskolan.Studien bidrar till kunskap om hur pedagoger förhåller sig till, samt arbetar för att utveckla barns flerspråkighet i förskolan. Genom att rikta fokus på flerspråkiga pedagogers förhållningssätt och praktik kan studien bidra med kunskap om flerspråkiga pedagogers kompetens och roll kopplade till läroplanen för förskolan och uppdraget att ge barnen möjlighet att utveckla flerspråkighet i förskolan.