Studiens syfte har varit att bidra med didaktisk forskning om hur elever reagerar känslomässigt på ämnesinnehållet hållbar utveckling, det vill säga deras ämneskänslor. Syftet har även bestått i att undersöka hur lärare kan förhålla sig till dessa känslor, både när de uppstår och när lärare planerar sin undervisning. Avgränsning har dragits till de naturorienterande ämnena och endast högstadielärare har intervjuats. Insamlingen av data har genomförts med semistrukturerade intervjuer. Samtalen har därefter transkriberadats och därefter analyserades med analysmetoden tematisk analys. Ur analysen identifierades totalt nio ämneskänslor; hopp, engagemang, intresse, hopplöshet/uppgivenhet, frustation, oro, förnekelse, ointresse och förvirring. Det identifierades två huvudstrategier som lärarna använde sig av för att bemöta känslorna i undervisningen. Den första strategin bestod i att lyssna och bekräfta elevens känslor och den andra strategin var att genom diskussioner hjälpa eleven att komma längre i sina tankebanor. I huvudsak identifierades tre sätt att använda sig av känslorna i undervisningen; att använda sig av känslor för att väcka engagemang, att undvika uppkomsten av negativa känslor och slutligen, att förmedla positiva bilder av framtiden. Studiens resultat visar att det finns många ämneskänslor kopplade till innehållet hållbar utveckling och att dessa både kan vara utgångspunkten för ett engagemang eller fungera som en blockering till handling. Det indikerar även att behovet av mer didaktiska forskning på ämneskänslor påverkan på undervisning om hållbar utveckling behövs.