Begreppet no go-zoner har använts av utländska medier för att beskriva invandrartäta socioekonomiskt utsatta bostadsområden runtom i Europa. Det är förorter som bland annat har haft problem med organiserad kriminalitet, bilbränder och stenkastning mot blåljuspersonal. Sedan 2007 har det i Sveriges förorter uppstått minst ett upplopp per år men uttrycket no go-zoner användes i svenska nyhetsmedier först 2014 efter att polisen släppte en rapport som kartlade dessa utsatta områden. Det är inte en term som polisen själva använder men det gav upphov till debatt om huruvida begreppet bör användas, vad som ligger till grund för problematiken i förorterna och möjliga åtgärder. Studien syftar till att undersöka de svenska nyhetsmediernas kommunikation om svenska förorter som no go-zoner för att synliggöra underliggande betydelser och lyfta fram de tolkningsmöjligheter som finns i diskussionen. Med hjälp av en kvalitativ textanalys besvaras följande frågeställningar: Hur ser diskussionen om no go-zoner ut? Vilka betydelser kan urskiljas ur diskussionen? Hur kan man förstå debatten kring användandet av begreppet no go-zoner i Sverige i relation till tidigare forskning? Studien tar stöd av socialkonstruktivistism och framingteori för att visa hur texterna vinklas och tematiseras medan medielogiken och nyhetsvärderingar förklarar varför texterna ser ut som de gör. Studien visar att diskussionen karakteriseras av politiska ideologier, kontroll och ordning i samhället samt kulturella skillnader. Begreppet har politiserats och underbygger polariseringen mellan partier och grupper. Som tidigare forskning visar resultaten att narrativet om invandrare upprepas, där de antingen är ett hot mot ordningen i samhället och den svenska kulturen eller ett offer för brister i politik och samhällets strukturer. I linje med tidigare forskning har studien visat att skildringen av svenskar och invandrare förblir ett narrativ om vi och dem. Samtidigt återspeglas problematiska situationer i förorterna på bilden av invandrare, det vill säga, både platsen och dess invånare stigmatiseras med markörer som annorlunda, kriminell, farlig och okontrollerad.

Syftet med denna studie var att analysera hur dödsskjutningar konstrueras som ett socialt problem i nyhetsmedier samt undersöka hur socialt arbete relateras till fenomenet i nyhetsartiklar. För att uppnå syftet har nyhetsartiklar publicerade år 2023 av fyra olika medieredaktörer använts som empiriskt material. Nyhetsartiklarna har studerats genom en kvalitativ innehållsanalys, med utgångspunkt i ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på hur sociala problem skapas och med en framingteoretisk infallsvinkel. Resultatet av studien visar att nyhetsrapporteringen präglas av två teman, känsloramen och ansvarsramen. Inom känsloramen ryms studiens resultat som påvisar att nyhetsrapporteringen präglas av känslor. Både i den bemärkelse att människors känslor kring en dödsskjutning presenteras, liksom att scenarion och offer gestaltas på ett sätt som kan framkalla känslor hos mottagarna, och därmed bidra till en konstruktion av dödsskjutningar som ett skrämmande och hotfullt socialt problem. Ansvarsramen belyser hur socialt arbete inte direkt pekas ut som ansvarigt till problematiken, utan där socialtjänsten snarare rapporteras om i relation till enskilda fall där dem brustit i sitt ansvar. Slutligen är polis och skola aktörer som relateras till ansvarsfrågan rörande gängkriminaliteten och det dödliga skjutvapenvåldet, där samverkan lyfts som en nyckel i bekämpandet av brottsligheten. I sin helhet belyser studien ett samspel mellan nyhetsmedier och konstruktionen av ett idag aktuellt socialt problem. Som akademisk disciplin ämnar socialt arbete att studera sociala problem och hur de påverkar individer och samhället. Hur det sociala problemet konstrueras påverkar följaktligen vilka åtgärder som adresseras.