Denna intervju- och textanalysstudie undersöker tankar om begreppet kultur hos fransklärare samt framställningen av begreppet kultur i kursplanen i moderna språk från 2011 ur Läroplan för grundskolan, förskoleklass och fritidshemmet (Lgr 11). Dessa två analyser jämförs sedan sinsemellan och med den analys som Tornberg (2000) har gjort av kursplanen för moderna språk från 2000 i anslutning till Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94). Studien utgår från Tornbergs tre kulturperspektiv, som används som idealtyper vid analysen av lärarintervjuerna och vid analysen av kursplanen 2011: ett fullbordat faktum, en kompetens för framtiden och ett möte i öppet landskap. Det huvudsakliga resultatet är att ett fullbordat faktum och en kompetens för framtiden dominerar i de båda kursplanerna. Kursplanerna skiljer sig dock åt då kursplanen 2000 har en nationalromantisk uppfattning, medan kursplanen 2011 har en mer varierad syn där nation och kultur inte nödvändigtvis måste höra samman. Fransklärarna tycks uppdelade i tre grupper. Två av lärarna har en uppfattning om kultur som faller inom ett fullbordat faktum och de har därmed en snävare uppfattning om kulturbegreppet än de två kursplanerna. Två lärare uttrycker en syn på kultur som återfinns inom främst en kompetens för framtiden och ett möte i öppet landskap och har alltså en vidare uppfattning än kursplanerna. Den sista lärarens uppfattning om kulturbegreppet återfinns mellan dessa motpoler och liknar till största del de båda kursplanernas framställning.

Syftet med uppsatsen är att studera användningen av läxor i franska ur ett lärarperspektiv.Studien fokuserar på ett svenskt undervisningssammanhang med franska som främmandespråk, och är inriktad på vilka syften och intentioner lärarna har med hemläxor, och vilkatyper av uppgifter de verkligen ger eleverna. En kvalitativ metod tillämpades. Materialetsamlades in genom semistrukturerade intervjuer. Lärarna som deltog bor på olika håll iSverige. Resultatet visade att lärarna har flera syften med läxorna och använder dem som ettpedagogiskt verktyg. Det som är gemensamt för alla lärare är att läxorna syftar till att befästakunskaper, bidra till bättre självförtroende och ökad motivation hos eleverna. Lärarna villäven utnyttja läxorna för formativ återkoppling och individualisering av undervisningen. Allavisar också hänsyn till likvärdighetsprincipen genom att alltid ha den obligatoriska delen avläxorna förankrad i undervisningen. Det som skiljer sig åt mellan lärarna är främst deras synpå hur man kan nå bättre likvärdighet. Några satsar mer på obligatoriska läxor, så att allaelever ska få bättre resultat och utveckla sitt språk ordentligt, medan andra föredrar att hamer frivilliga uppgifter. De som satsar på det andra alternativet försöker bekämpa enklichéartad bild av skolan som tvångsinstitution och bidra till ett ökat engagemang både iklassrummet och i hemmen som har en mer negativ inställning till skolan.