Bakgrund: Hopparknä eller patellar tendinopati vilket är den kliniska benämningen är en överbelastningsskada på patellarssenan. Denna typ av överbelastningsskada uppstår på grund av repetitiva spänningar på senan. Utifrån tidigare studier så har man sett att engagerade fysioterapeuter som utför regelbunden uppföljning har stor betydelse för att rehabiliteringen blir utförd. Det är även viktigt med en personcentrerad behandling där det sker ett samspel mellan patient och terapeut. Andra studier visar att personer med långvarig muskeloskeletal smärta lär sig nya strategier för att hantera smärta vilket senare har resulterat i en förbättrad självbild. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka upplevelser personer med patellar tendinopati har fått erfara av fysioterapeutisk behandling. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes där totalt två basketspelare inkluderades. Data analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier, upplevelser av fysioterapeuternas bemötande, anpassningens betydelse under en rehabiliteringsprocess och värdet av att ta hand om kroppen för att nå sina mål men vägen dit är inte alltid rak. Dessa huvudkategorier presenteras med tillhörande underkategorier. Konklusion: En bra fysioterapeut ska finnas tillgänglig, visa engagemang och utföra regelbundna uppföljningar vilket deltagarna hade både bra och mindre bra upplevelser av. Under rehabiliteringen har deltagarna fått en stor förståelse för att ta hand om kroppen redan innan problem uppstår och förtroendet för fysioterapeuter är stort men påverkas negativt då patienter inte prioriteras.

Sammanfattning  Bakgrund: Duchennes muskeldystrofi (DMD) är en ovanlig genetisk muskelsjukdom som beräknas drabba cirka tio pojkar i Sverige per år. Sjukdomen påverkas av en brist på proteinet dystrofin, vilket leder till en progressiv nedbrytning av skelett- och respiratoriska muskler samt myocardium. Detta leder till en successiv försämring av muskelstyrka samt ledrörlighet. Fysioterapeutiska åtgärder vid arbete med patientgruppen är framförallt inriktade mot att fördröja försämringen av sjukdomsförloppet. Syfte: Syftet med denna studie var att ge ökad förståelse för hur den fysioterapeutiska behandlingen ser ut för patienter med DMD, samt hur fysioterapeuter upplever arbetet med patientgruppen.  Metod: Fyra semistrukturerade intervjuer genomfördes med fysioterapeuter som hade erfarenhet av arbete med patientgruppen. Materialet från intervjuerna analyserades därefter med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier: “Mångfacetterad fysioterapeutisk behandling”, “Samarbete för att bidra till ett normalt liv” och “Komplex diagnos påverkar fysioterapeutens upplevelser”. Slutsats: Fysioterapeuterna uttryckte att huvudmålet för den fysioterapeutiska behandlingen var att ligga steget före med insatser samt att fördröja försämring. Att stötta patienten till ett delaktigt och självständigt liv ansågs som en nyckelkomponent i behandlingen. Arbetet med patientgruppen kunde stundom upplevas som svårt och sorgsamt, men också fridsamt och positivt. Fysioterapeuters upplevelser kan ge en inblick i vårdprocessen och därav bidra till utveckling av en bättre vård.

Syftet med studien var att undersöka och beskriva patienters upplevelse av telerehabilitering, närmare bestämt fysioterapeutisk intervention genom distanskontakt via videolänk. Den valda metoden var en kvalitativ litteraturstudie. Studiernas evidens graderades med metod beskriven av SBU. En beskrivande innehållsanalys av de inkluderade studiernas resultat gjordes, enligt anvisningar av Friberg. Som resultat framträdde ett övergripande tema med fem kategorier. Temat var Videomöte en möjlighet när den utgår från individens behov. Kategorierna var: Kompetent och erfaren fysioterapeut tillgänglig, Behandling tillgänglig i hemmet, Egen resursökning ger ökad empowerment, Relationer på distans, Teknisk utrustning. Slutsatsen visar att både positiva och negativa upplevelser finns beskrivna. Telerehabilitering möjliggör en professionell behandling där patientens empowerment kan öka. Individuellt anpassat stöd är viktigt, både vad det gäller den fysioterapeutiska behandlingen och hur tekniken används. Teknik som fallerar kan ge en negativ upplevelse. Telerehabilitatering har begränsningar både i fysioterapeutens möjligheter till undersökning och begränsningar i vad som syns på videon. Det är viktigt att ta hänsyn till aspekter gällande personlig integritet. / The aim of this study was to explore and describe patients experiences of telerehabilitation, more specific physical therapy modalities by distance in real-time video communication. The chosen method was performing a qualitative literature study. The studies were graded regarding evidens with a method described by Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social Services. A descriptive content analysis of the included studies result was performed, according to instructions by Friberg. In the result one theme with five underlying categories emerged. The theme was: Videomeeting is a possibility when it takes ground from the individuals needs. The five categories were: Competent and experienced physical therapist is available, Treatment available at home, Increased personal resources leads to increased empowerment, Relations at distance, Technical equipment. Conclusion shows that both positive and negative experiences are described. Telerehabilitation can make it possible to give a professional treatment where the patients empowerment may increase. Individual support is important, both according to the physical therapy modality and to the usage of technology. Technology that fails can give a negative experience. Telerehabilitation has its limitations both in the physiotherapist’s possibilities for examination and in what is visible in the video. It is important to take notice to personal integrity aspects.