Undersökningen går ut på att ta reda på hur Selma Lagerlöf har använt dialekt som stildrag i boken Kejsarn av Portugallien. Kvalitativ och kvantitativ textanalys används som metod för att besvara undersökningens forskningsfrågor. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur dialekten används som stildrag, vem som framställs som dialekttalare samt vilken dialekt som förekommer i boken. Resultatet visar att Lagerlöf har använt dialekt för att placera in boken i en viss geografisk miljö samt att dialekten visar vilken samhällsklass karaktärerna hör till. Resultatet visar också att det är fattiga och enkla människor utan högre utbildning som framställs som dialekttalare samt så rör det sig om en variant av värmländskan som återfinns i landskapets södra delar som har starka drag från götamålsområdet.

Så sent som vid 1900-talets början var pluralböjningen av verb ännu fullt levande på ett stort område i södra och västra Götaland. Den här studien undersöker det här pluralområdet på ett geografiskt, kronologiskt, och morfologiskt plan. Syftet är att fastställa var pluralformer fortfarande användes vid tiden för förra sekelskiftet, vilka ändelser som förekom och deras eventuella variation över tid, samt hur och när pluralböjningen slutligen försvann. Studien undersöker också pluralböjningens kronologiska utveckling i ljuset av morfologiska teorier om markering ('markedness'), för att på så sätt lämna ett bidrag till historisk-morfologisk teoribildning. Studiens huvudsakliga material utgörs av samlingarna till Ordbok över Sveriges dialekter på Institutet för språk och folkminnen i Uppsala. Ur dessa har pluralformer från tre specifika verb excerperats och analyserats. Studien preciserar området där pluralböjning förekom vid 1900-talets början och definierar fyra pluralparadigm som förekom inom detta, som vart och ett kan anses spegla olika historiska skeden i pluralformernas historiska utveckling. Kronologiskt är det möjligt att urskilja en geografisk tillbakagång tillsammans med morfologisk förenkling. Den morfologiska utvecklingen sammanfaller med de för studien aktuella teorierna och visar på att mer markerade ändelser har ersatts av mindre markerade. Dessa processer skedde dock långsamt, och var inte anledningen till att pluralböjningen slutligen försvann, vilket i stället tillskrivs riksspråklig påverkan.