Vårt syfte med den här studien är att undersöka om eleverna i matematikundervisningen kan vara hjälpta av bilder. Studien belyser också elevernas utvecklingsväg till att bli goda problemlösare. Vi studerar elevernas utveckling ur tre perspektiv. Elevernas förmåga att läsa och förstå texten i problemlösningsuppgifter, deras utveckling från analoga representationer till symboliska representationer och deras utveckling från att använda konkreta strategier till abstrakta strategier. Vi frågar oss också slutligen om eleverna generaliserar sina kunskaper. Eftersom vi bland annat undervisar elever med läs- och skrivsvårigheter och döva/hörselskadade elever valde vi att genomföra intervjuer i form av kvalitativa forskningsintervjuer. Detta kändes som en lämplig metod då den till viss del avslöjar och kompenserar eventuella språkliga svårigheter. Eleverna fick också genomföra ett test med fem problemlösningsuppgifter, alla med en liknande följdfråga. Resultaten visar sammanfattningsvis att många elever är hjälpta av bilder, men i olika situationer och på olika sätt. Lärarens medvetenhet om elevens behov är av stor vikt. Vi fick en relativt god bild av elevernas utveckling och slutsatsen vi drog av detta är att det är viktigt för undervisande lärare att ha en helhetsbild av elevens kunskaper. De kan ha kommit långt inom ett område medan de har stora svårigheter med ett annat. Vad gäller elevernas generaliseringsförmåga visade vårt test få exempel på att eleverna nyttjade sina nyförvärvade kunskaper och kunde klara en liknande uppgift på egen hand.

Telefonstöd är en behandlingskomponent i dialektisk beteendeterapi (DBT) som innebär att patienten kan kontakta sin individualterapeut mellan sessionerna för hjälp med att generalisera färdigheter, hantera kriser och reparera terapeutisk relation. I litteraturen betonas vikten av att individualterapeuter observerar sina gränser för att förebygga utbrändhet. Få studier har fokuserat på telefonstöd och det saknas tidigare forskning om terapeutupplevelse av telefonstöd, vilket vanligen sker utanför arbetstid. Syftet med den här studien var att undersöka svenska individualterapeuters upplevelse och tillämpning av telefonstöd i DBT utifrån frågeställningarna hur det används och tillämpas, hur terapeuterna upplever tillämpningen samt vilka faktorer som kan vara kopplade till upplevd stress. Metoden var kvantitativ enkätstudie och resultaten beräknades i SPSS. Webbenkäten besvarades av 82 individualterapeuter, varav 69 tillämpade telefonstöd. Majoriteten av deltagarna upplevde inte tillämpningen som särskilt stressande/betungande. Faktorer som korrelerade signifikant med upplevd stress var i vilken utsträckning respondenterna upplevde att patienterna förstod syftet, att konsultationsteamet var hjälpsamt, att de visste hur de skulle agera när patienterna efterfrågade telefonstöd samt hur länge de tänkte på utfört telefonstöd efteråt. Eftersom urvalet i studien skett genom bekvämlighetsurval, är möjligheten till generalisering av resultaten begränsad. Likaså är det inte möjligt att göra uttalanden om orsak-verkan avseende korrelationerna eller påverkan av tredjevariabler, varför vidare forskning behövs. / Phone coaching is a treatment component of dialectical behavioral therapy (DBT) that allows patients to contact their individual therapist between sessions for help in generalizing skills, managing crises and repairing therapeutic relationship. The literature emphasizes the importance of individual therapists observing their limits to prevent burnout. Few studies have focused on phone coaching and previous research about therapist experience of phone coaching application, which usually takes place outside of working hours, is missing. The purpose of this study was to investigate the experience and application of phone coaching in DBT by Swedish individual therapists based on the issues of how it is used and applied, how the therapists experience the application and what factors may be linked to perceived stress. The method was quantitative survey study and the results were calculated in SPSS. The online questionnaire was answered by 82 individual therapists, of which 69 applied phone coaching. The majority did not experience application as particularly stressful/burdensome. Factors that correlated significantly with perceived stress were the extent to which respondents felt that patients understood the purpose, the consultation team was helpful, they knew how to act when patients requested phone coaching and for how long they thought of performed phone coaching afterwards. Since the selection in the study has been made by convenienceselection, the possibility of generalization of the results is limited. Similarly, statements about cause-and-effect regarding the correlations or the influence of third variables is not possible to make, why further research is needed.