<p>In this paper, generic reference in a collection of juridical texts is examined, with focus on third person singular pronouns. The object of the study is to find out which generic pronouns occur in the material along with their relative distribution, but also to display further use patterns and to offer plausible explanations for these patterns. Another object is to evaluate whether the use of generic pronouns corresponds with language planners’ recommendations for non-sexist language. The corpus studied consists of <em>Rikspolisstyrelsens författnings­samling</em> (“Statute Book of the Swedish National Police Board”), comprising 172 documents written between 1974 and 2009.</p><p>The study is divided into two parts. In the quantitative part, the occurrence of generic pronouns in the material is studied, as well as changes in distribution over time. In the qualitative part, the use of the pronouns is more closely examined, with regard to specific referents and textual contexts.</p><p>The main findings are as follows. Only three out of seven examined generic pronouns appear in the material. The gender neutral <em>han eller hon</em> and the masculine <em>denne</em> are predominant, while the masculine <em>han</em> is relatively scarce. Seen over time, <em>han</em> has diminished considerably whereas <em>han eller hon </em>and <em>denne</em> have increased greatly. A general feature of the material is that the use of pronouns is inconsistent, but several patterns, overlapping each other, are nevertheless discernible. The use of generic pronouns does not entirely correspond with language planners’ recommendations. It is true that linguistic directives and initiatives seem to have had a direct or indirect impact on the material, which appears from an increased and extended, sometimes even surprising, use of <em>han eller hon</em> (for instance regarding referents within the police field and referents associated with weapons), as well as from a decreased and limited use of <em>han</em>. However, <em>denne</em> is still prevalent, possibly as a substitute for the disdained <em>han</em>, and on the whole masculine reference is prevailing in the material.</p>

In this paper, generic reference in a collection of juridical texts is examined, with focus on third person singular pronouns. The object of the study is to find out which generic pronouns occur in the material along with their relative distribution, but also to display further use patterns and to offer plausible explanations for these patterns. Another object is to evaluate whether the use of generic pronouns corresponds with language planners’ recommendations for non-sexist language. The corpus studied consists of Rikspolisstyrelsens författnings­samling (“Statute Book of the Swedish National Police Board”), comprising 172 documents written between 1974 and 2009. The study is divided into two parts. In the quantitative part, the occurrence of generic pronouns in the material is studied, as well as changes in distribution over time. In the qualitative part, the use of the pronouns is more closely examined, with regard to specific referents and textual contexts. The main findings are as follows. Only three out of seven examined generic pronouns appear in the material. The gender neutral han eller hon and the masculine denne are predominant, while the masculine han is relatively scarce. Seen over time, han has diminished considerably whereas han eller hon and denne have increased greatly. A general feature of the material is that the use of pronouns is inconsistent, but several patterns, overlapping each other, are nevertheless discernible. The use of generic pronouns does not entirely correspond with language planners’ recommendations. It is true that linguistic directives and initiatives seem to have had a direct or indirect impact on the material, which appears from an increased and extended, sometimes even surprising, use of han eller hon (for instance regarding referents within the police field and referents associated with weapons), as well as from a decreased and limited use of han. However, denne is still prevalent, possibly as a substitute for the disdained han, and on the whole masculine reference is prevailing in the material.

Denna uppsats undersöker hur en som ett generiskt pronomen mottas i jämförelse med det generiska pronomenet man när de presenteras i samman kontext. Att använda en som ett generiskt pronomen är en diskussion som uppkommit inom feministiska kretsar för att utmana den manliga normen. Tidigare forskning har visat att en har använts som ett alternativ till det generiska pronomenet man med syfte att vara ett könsneutralt och inkluderande alternativ för att motverka språklig diskriminering. Man anses skapa mentala bilder av en person av manligt kön vilket bidrar till samhällets manliga norm. Studier visar dock även att det finns restriktioner kring bruket av en, både hos språkbrukare och hos den institutionaliserade språkvården i Sverige. Syftet med denna studie är således att studera vilka könskonceptualiseringar som de båda pronomenen skapar och hur resultatet av detta förhåller sig till de feministiska intentioner som ligger bakom reformen. För att undersöka de restriktioner som finns kring frågan undersöks även de båda pronomenens lättlästhet samt om det framkommer språkattityder när orden används i praktiken. Genom en enkätundersökning med två olika men identiska enkäter där enbart det generiska pronomenet skiljer sig studeras dessa tre delar. Resultatet visar att en som ett generiskt pronomen inte lever upp till sina intentioner i frågan om könskonceptualiseringar då det skapade fler föreställningar av en person av ett manligt kön, medan man uppfattas som mer könsneutralt. Inget av pronomenen skapade några konceptualiseringar av en person bortom det binära könssystemet och inkluderar således inte personer som inte identifierar sig som kvinna och man. Vid jämförande av de båda pronomenens lättlästhet skapar en högre svårigheter än man. Vid undersökningen om språkattityder gav man inga utslag medan en skapade reaktioner hos informanterna. Det attityder som förekom hade dock en blandad karaktär men det kan dras slutsatser om att en är ett mer iögonfallande alternativ än man. På grund av studiens storlek bör resultatet skådas som ett inlägg i den rådande diskussionen och uppmanar till fortsatt forskning inom ämnet.

To use en (one) as a generic pronoun in subject position, instead of the more traditional man, became more widespread in Swedish language during the beginning of the 21st century. The predominant motif of the substitution is to influence the language in a trajectory of gender equality by replacing the pronoun man, which can be considered androcentric due to its resemblance with the noun man (man). According to linguistic authorities the use of en is grammatically correct, but man is more generally accepted.  This study uses discourse theory to research attitudes among teachers at high school and professors at college/university level towards en as a generic pronoun. The 89 participants have answered a web-based survey covering their attitudes and their actions when (and if) their students use en in written assignments. The results show that the attitudes and actions differ, more between individuals than between groups. Most participants do accept the usage among students, even if they do not use it themselves nor consider it a positive or necessary language reform. Further, the result of the discourse analysis shows somewhat contesting discourses of gender equality, dialect, and proficiency, within a discourse order of linguistic correctness.

Användningen av en istället för man som nominativform för det svenska generiska pronomenet har varit en av den feministiska språkpolitikens stora frågor under det senaste decenniet. Den här studien har undersökt hur användningen faktiskt ser ut på nätet, både genom en diakron delstudie på bloggar under perioden 1998-2017 och genom en synkron jämförelse mellan olika texttyper. Därtill har studien undersökt ifall andelen nominativt en ökar i relation till dess motsvarighet man. Resultatet av dessa undersökningar är att användningen ökar, både över tid och i andelar, men att det går långsamt och att användningen av man fortfarande uppgår till omkring 99% av alla förekomster av det generiska pronomenet i subjektsposition. Olika argument har föreslagits av olika forksare angående hur nominativt en faktiskt kan användas, med begränsningar till vissa kontexter eller till vissa referenter. Resultaten från den sista delstudien i den här uppsatsen visar att en kan användas i samma kontexter och med samma referenter som man. Sedan diskuteras resultaten i relation till tidigare studier vad det gäller hur en och man kan användas.