Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilken världsbild som förmedlas till förskolebarn i en norrbottnisk kommun och hur den världsbild som förmedlas förhåller sig till läroplanen och det den säger om jämställdhet mellan könen. Förmedlas en jämställd eller en ojämställd världsbild? Undersökningen består av ett primärmaterial och ett sekundärmaterial. Primärmaterialet består av tio barnsånger som förekommer i förskoleverksamheten i den representerade kommunen. Med textanalyser belagda med genusperspektiv analyseras primärmaterialet både kvantitativ och kvalitativt. Sekundärmaterialet består av fyra kvalitativa intervjuer med fem pedagoger som arbetar i kommunens förskoleverksamhet och ska fungera som ett komplement till primärmaterialet. Det som undersöks är hur sångerna framställer erfarenheter av världen, vem sångerna i typfallet framställer som aktiv, hur språket i sångerna ser ut på lexikal nivå, om kvinnor och män är lika synliga i texterna och om pedagogerna ute i förskoleverksamheten är könsmedvetna. Resultatet visar att sångerna förmedlar en övervägande jämställd världsbild samtidigt som de lämnar lite mer att önska då språket i dem på kvinnans bekostnad tenderar att göra mannen synlig, framställa honom som aktiv samt låta honom representera arten eller normen. Resultatet visar även att pedagogerna ute i förskoleverksamheten ofta är könsmedvetna utan att de vet om det. Slutsatsen av detta blir att pedagogernas förhållningsätt till jämställdhet i förskolemiljön svarar mot läroplanen och det den säger om jämställdhet mellan könen medan sångtexterna lämnar lite mer att önska när man ställer dem mot läroplanens jämställdhetskriterier.

Syftet är att undersöka hur genus skildras i två kapitel från två läroböcker i litteraturhistoria för gymnasiet. Dessa läroböcker är skrivna med cirka tjugo års mellanrum av samma författare men utifrån två olika läroplaner. Studien undersöker vilken förändring, ur ett genusperspektiv, som har skett under denna tid och om dessa förändringar stämmer överens med läroplanernas utveckling. En kvalitativ textanalys användes för att undersöka de två kapitlen. I resultatredovisningen framkommer det att utvecklingen i läroböckerna visar en positiv trend över tid mot ett mer jämställt språk och perspektiv. Den äldre läroboken är på ett tydligt vis skriven utifrån manliga erfarenheter medan den yngre lärobokens tendenser antyder en välvilja att uttrycka sig genusmedvetet helt i enlighet med vad dess läroplan efterfrågar. Detta är dock problematiskt och generellt saknas det i båda läroböckerna reflektion kring varför samhället då och nu har mannen som norm. Min slutsats är att texterna i läroböckerna har utvecklats i riktning mot en mer genusneutral framställning, men att de ännu inte använder ett jämställt språk.

Användningen av en istället för man som nominativform för det svenska generiska pronomenet har varit en av den feministiska språkpolitikens stora frågor under det senaste decenniet. Den här studien har undersökt hur användningen faktiskt ser ut på nätet, både genom en diakron delstudie på bloggar under perioden 1998-2017 och genom en synkron jämförelse mellan olika texttyper. Därtill har studien undersökt ifall andelen nominativt en ökar i relation till dess motsvarighet man. Resultatet av dessa undersökningar är att användningen ökar, både över tid och i andelar, men att det går långsamt och att användningen av man fortfarande uppgår till omkring 99% av alla förekomster av det generiska pronomenet i subjektsposition. Olika argument har föreslagits av olika forksare angående hur nominativt en faktiskt kan användas, med begränsningar till vissa kontexter eller till vissa referenter. Resultaten från den sista delstudien i den här uppsatsen visar att en kan användas i samma kontexter och med samma referenter som man. Sedan diskuteras resultaten i relation till tidigare studier vad det gäller hur en och man kan användas.