<p>Syftet med denna studie har varit att synliggöra transpersoner vardagsliv i ett samhälle som är uppdelat på kvinnliga och manliga kroppar. Materialet består av tre intervjuer med personer som gjort kroppsliga korrigeringar som, ur ett heteronormativt perspektiv, gör att de anses avvika från den manliga och kvinnliga normkroppen. Utifrån teorier om kön, genus och multipla subjektiviteter har jag undersökt hur (om) informanterna <em>gör </em>sina kroppar för att gestalta den självupplevda identiteten som varken man eller kvinna samt den tillskrivna identiteten som man eller kvinna. Analysen har visat att informanterna överskrider kroppsnormers gränser i miljöer som präglas av den dominerande (heteronormativa) könsdiskursen samtidigt som de använder sig av den dominerande könsdiskursen som strategi för att passera. Informanternas berättelser vittnar om hur deras korrigerade kroppar speglar deras självupplevda identiteter, vilket i relation till det heteronormativa samhället, påverkar deras livsutrymme både kroppsligt och identitetsmässigt. Berättelserna vittnar om hur informanterna begränsas och osynliggörs i deras vardagsliv vilket är följden av den heteronormativa könsdiskurs som dominerar i samhället. Materialet har utöver detta visat hur lagen om diskriminering för transpersoner inte överensstämmer med mina informanters upplevda diskriminering.</p><p><em> </em></p>

<p>Ett aktivt jämställdhetsarbete har under de senaste decennierna bedrivits inom den svenska skolan. Trots</p><p>detta är det fortfarande olika verkligheter som möter flickor och pojkar i skolan. De kan räkna med att få</p><p>olika mycket hjälp och behandlas på olika sätt av lärare. För att motverka dessa traditionella könsmönster,</p><p>en skyldighet lärare har enligt läroplanerna, är det en förutsättning att rådande könskonstruktioner belyses.</p><p>Av den anledningen har en diskursanalys gjorts med syfte att studera könsdiskursen i tidningen Skolvärlden</p><p>genom att analysera hur flickor och pojkar konstrueras i tidningens artiklar från år 2004. Analysen som</p><p>vilat på en socialkonstruktionistisk grund har organiserats utifrån fyra teman: skolarbetet och läsningen,</p><p>tonårstiden och vuxenblivandet, idrotten och friskvården, samt hoten och våldet. I en sammanfattande,</p><p>temaöverskridande analys har konstruktionen av flickor och pojkar renodlats och analysresultaten satts i</p><p>relation till tidigare forskning. Analysen har visat att de konstruktioner av flickor och pojkar som</p><p>framträder som tydligast i tidningens könsdiskurs är pojken som den problematiska, lågpresterande</p><p>förövaren och flickan som det högpresterande offret. Genom konstruktionen av flickor och pojkar</p><p>framträdde en diskurs som på flera sätt skiljde sig från en av tidigare forskning visad, traditionell</p><p>könsdiskurs, men som även hade likheter med en sådan.</p>

Ett aktivt jämställdhetsarbete har under de senaste decennierna bedrivits inom den svenska skolan. Trots detta är det fortfarande olika verkligheter som möter flickor och pojkar i skolan. De kan räkna med att få olika mycket hjälp och behandlas på olika sätt av lärare. För att motverka dessa traditionella könsmönster, en skyldighet lärare har enligt läroplanerna, är det en förutsättning att rådande könskonstruktioner belyses. Av den anledningen har en diskursanalys gjorts med syfte att studera könsdiskursen i tidningen Skolvärlden genom att analysera hur flickor och pojkar konstrueras i tidningens artiklar från år 2004. Analysen som vilat på en socialkonstruktionistisk grund har organiserats utifrån fyra teman: skolarbetet och läsningen, tonårstiden och vuxenblivandet, idrotten och friskvården, samt hoten och våldet. I en sammanfattande, temaöverskridande analys har konstruktionen av flickor och pojkar renodlats och analysresultaten satts i relation till tidigare forskning. Analysen har visat att de konstruktioner av flickor och pojkar som framträder som tydligast i tidningens könsdiskurs är pojken som den problematiska, lågpresterande förövaren och flickan som det högpresterande offret. Genom konstruktionen av flickor och pojkar framträdde en diskurs som på flera sätt skiljde sig från en av tidigare forskning visad, traditionell könsdiskurs, men som även hade likheter med en sådan.

Syftet med denna studie har varit att synliggöra transpersoner vardagsliv i ett samhälle som är uppdelat på kvinnliga och manliga kroppar. Materialet består av tre intervjuer med personer som gjort kroppsliga korrigeringar som, ur ett heteronormativt perspektiv, gör att de anses avvika från den manliga och kvinnliga normkroppen. Utifrån teorier om kön, genus och multipla subjektiviteter har jag undersökt hur (om) informanterna gör sina kroppar för att gestalta den självupplevda identiteten som varken man eller kvinna samt den tillskrivna identiteten som man eller kvinna. Analysen har visat att informanterna överskrider kroppsnormers gränser i miljöer som präglas av den dominerande (heteronormativa) könsdiskursen samtidigt som de använder sig av den dominerande könsdiskursen som strategi för att passera. Informanternas berättelser vittnar om hur deras korrigerade kroppar speglar deras självupplevda identiteter, vilket i relation till det heteronormativa samhället, påverkar deras livsutrymme både kroppsligt och identitetsmässigt. Berättelserna vittnar om hur informanterna begränsas och osynliggörs i deras vardagsliv vilket är följden av den heteronormativa könsdiskurs som dominerar i samhället. Materialet har utöver detta visat hur lagen om diskriminering för transpersoner inte överensstämmer med mina informanters upplevda diskriminering.

Försvarsmakten lanserar varje år kampanjer för att rekrytera personal till sin verksamhet. Myndigheten har även jämställdhets- och jämlikhetspolitiska mål att förhålla sig till, där ett krav är att andelen kvinnor ska öka inom organisationens alla områden. 2018, i syfte att säkra personalförsörjningen och stärka jämställdheten, återinförs värnplikten som legat vilade sedan 2010. Den återförda värnplikten görs könsneutral. Studiens syfte är att undersöka relationen mellan Försvarsmaktens reklamfilmer och de ovan nämnda villkoren för myndighetens verksamhet, för att kunna dra slutsatser om könsdiskursen inom Försvarsmakten. Analysen grundas i kritisk diskursanalys och sociosemiotik. Materialet är en reklamfilm från Försvarsmaktens rekryteringskampanj 2011 och en från 2019. Reklamfilmerna analyseras först som multimodala texter och sedan som diskursiv och social praktik. Resultatet visar att den presumtiva rekryten, och sålunda mottagaren för 2011 års reklamfilm, är en fysiskt stark man som vill arbeta och göra skillnad. Den presumtiva rekryten och mottagaren för 2019 års reklamfilm är en ung kvinna som står bakom jämlika värderingar. Resultatet visar även att 2011 års reklamfilm reproducerar en hegemonisk könsdiskurs, medan 2019 års reklamfilm dekonstruerar densamma. Slutsatsen är dock att ’rekryt’ fortfarande normaliseras som man inom Försvarsmaktens diskursordning.

Syftet är att undersöka hur genus skildras i två kapitel från två läroböcker i litteraturhistoria för gymnasiet. Dessa läroböcker är skrivna med cirka tjugo års mellanrum av samma författare men utifrån två olika läroplaner. Studien undersöker vilken förändring, ur ett genusperspektiv, som har skett under denna tid och om dessa förändringar stämmer överens med läroplanernas utveckling. En kvalitativ textanalys användes för att undersöka de två kapitlen. I resultatredovisningen framkommer det att utvecklingen i läroböckerna visar en positiv trend över tid mot ett mer jämställt språk och perspektiv. Den äldre läroboken är på ett tydligt vis skriven utifrån manliga erfarenheter medan den yngre lärobokens tendenser antyder en välvilja att uttrycka sig genusmedvetet helt i enlighet med vad dess läroplan efterfrågar. Detta är dock problematiskt och generellt saknas det i båda läroböckerna reflektion kring varför samhället då och nu har mannen som norm. Min slutsats är att texterna i läroböckerna har utvecklats i riktning mot en mer genusneutral framställning, men att de ännu inte använder ett jämställt språk.