Som aspirerande artist är det ett nålsöga att infria sina drömmar med musiken, många försöker men desto färre lyckas. Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur aspirerande artister beskriver sina drömmar med musiken. Studien ämnar dessutom besvara huruvida genretillhörighet upplevs korrelera med hur drömmarna beskrivs. För undersökningen har åtta aspirerande artister intervjuats där hälften är pop-artister medan andra halvan består av alternativa artister (punk och indie). Forskningsresultatet visar att pop-artisterna i regel beskriver större drömmar än de alternativa artisterna. Samtliga respondenter delade dock drömmen om att kunna livnära sig på musiken. Däremot tenderade pop-artisterna att drömma om större summor pengar än de alternativa artisterna som istället nöjde sig med att kunna försörja sig på sitt artisteri. Mellan genrerna delades även viljan att ta musikkarriären så långt som möjligt. Resultatet visar dock att det mellan respondenterna råder delade meningar huruvida genretillhörighet korrelerar med hur de beskriver sina drömmar. Hälfterna av popoch de alternativa artisterna upplevde att genretillhörighet haft en påverkan medan övriga respondenter var osäkra eller inte reflekterat över genretillhörighetens påverkan.

Streaming av film är populärare än någonsin. År 2021 nådde streamingtjänsten Netflix fler än 200 miljoner användare världen över. Det som fångar kundens uppmärksamhet för en film/serie på Netflix är thumbnail-bilden. Dessa bilder styrs av algoritmer och väljs baserat på användares tittarhistorik – de ser annorlunda ut användare emellan och ändras frekvent. Filmaffischer har historiskt sett varit viktiga i marknadsföring av filmer, men har en statisk design till skillnad från thumbnail-bilder. Thumbnail-bilder och filmaffischer är paratexter till en film; paratexterna bidrar till helhetsintrycket av filmen. Denna uppsats undersöker hur kommunikationen ser ut i algoritmbaserade thumbnail-bilder och traditionella filmaffischer, sett ur perspektiven genre och handling. Detta görs genom en semiotisk bildanalys och en kvalitativ intervju med åtta Netflix-användare. Materialet som undersöks är Netflix thumbnail-bilder tillhörande nio filmer/serier och samma filmer/seriers affisch från IMDb. I intervjuerna visas materialet både med och utan text för att undersöka typografins kommunikativa förmåga och om grafiska element spelar in i tolkningen. Resultaten visar att filmaffischer förmedlar genre och handling något bättre än thumbnail-bilder, samt att typografi har kommunikativa egenskaper. Vissa tecken förmedlar direkt genre; används dessa tecken effektivt kan en bild kommunicera genre utan text. I vissa fall behövdes text och grafik för att tolka budskapet mer korrekt vilket stärker vikten av grafisk design. Uppsatsen hävdar att Netflix över tid utmanar de klassiska affischerna genom att summan av de potentiella thumbnail-bilderna sammantaget kommunicerar filmen/seriens innehåll mer nyanserat och därmed mer kommunikativt än de statiska affischerna.