The purpose of this study is to investigate how the Swedish municipal welfare system, in their capacity as discourse makers, construct Intimate Partner Violence (IPV) in the relationships of Lesbian, Gay, Bisexual and Transgender (LGBT) people. A discourse analysis of their official plans of action regarding IPV and the information directed towards their citizens through their webpages showed that the discourse surrounding IPV revealed a gender dichotomy, where the victim was mainly constructed as being female and the perpetrator as male. As a consequence of this, gay and bisexual men were rendered invisible from the discourse surrounding victims of IPV, although they could be included in the construction of perpetrators of it. Lesbian and bisexual women were often included in the understanding of victims of IPV, but in the discourse surrounding perpetrators of it they were made invisible. The discourse about IPV also excluded the experiences and vulnerability of people who identify as being transgendered. Additionally, the discourse surrounding IPV was characterized by heteronormative assumptions regarding the relationships in which violence is possible. The help defined in the documents included in this study also showed a gender dichotomy in the construction of help directed towards victims and perpetrators of IPV. The relationship between them was also once more understood through heteronormative assumptions. / Denna studie syftar till att undersöka huruvida våld inom hbt-personers nära relationer, samt vem som är utsatt och förövare, synliggörs i kommuners diskurser om partnervåld. En diskursanalys har gjorts av kommuners handlingsplaner mot våld i nära relationer samt av information riktad till utsatta och förövare via deras hemsidor. Resultaten visar på att kommunernas diskurser kring våld i nära relationer karaktäriseras av en dikotom syn på kön hos utsatt och förövare, där våldsutsatt ofta förstods som att vara kvinna och förövare som man. Det gör att det våld som drabbar homo- och bisexuella män till stor del osynliggörs i diskursen. Dessa män kunde dock inkluderas i förståelsen av förövare. Homo- och bisexuella kvinnor kunde ibland inkluderas i förståelsen av våldsutsatt, men dessa kvinnor inkluderades sällan i diskursen kring förövare. Transpersoners utsatthet och upplevelser av våld i nära relationer framkom nästan aldrig i diskursen. Diskursen kring våld i nära relationer dominerandes också av heteronormativa antaganden om vilken slags relation som våld kan förekomma i. Den hjälp som definierades i kommunernas dokument utgick även från en dikotomisk förståelse av genus hos utsatt och förövare, samt heteronormativa antaganden om relationen dem emellan.