SAMMANFATTNING I detta projekt har jag undersökt restprodukten glasmjöl för att ta fram nya potentiella material för designområdet. Jag har arbetat nyfiket och experimentellt för att behålla fokus och intresset vid liv, samt för att fortsätta vara kreativ trots exempelvis stress eller press. Glasmjölet har under projektet processats på olika sätt och blivit ett flertal material med olika egenskaper. Framförallt har jag valt att fokusera på en av processerna vilket var att smälta glasmjölet i 780°C. Detta material blir bland annat poröst, starkt och dekorativt samt skulle med fördel kunna gjutas i en serieproduktion, om det finns gott om restprodukten glasmjöl. Detta återkommer jag till mer under diskussionen.  Under projektet har jag inspirerats friskt av konstverk, design, starka karaktärer och uttrycket ”less is more”, där jag ställer mig kritisk till uttrycket. Två viktiga referenser för mitt arbete har varit Iris Apfel och skulpturen ”Kyssen” av Auguste Rodin som mitt designförslag är mycket inspirerat av. Skulpturen i designförslaget kommenterar uttrycken ”ornament and crime” och ”less is more” där jag istället vill att min skulptur gärna uttrycker ”more is more” där funktionen fokuserar på det dekorativa och skulpturala. Mina slutförslag är tänkta att tänja på gränser och inspirera, samt väcka intresse i syfte att intressenter kan arbeta vidare i materialet för att på sikt ta tillvara på detta avfall som resurs och därmed bidra till en mer hållbar glasindustri, samt möjligtvis även gynna glasindustrin i Sverige. Slutförslagen är också menade att utmana normer kring både estetik och tankesätt som gärna också får väcka ett intresse i sig. För att utforska mitt ämne har jag hållit en workshop, intervjuat ett flertal personer inom design, återvinning och glas. Jag har arbetat på ett intuitivt, strategiskt och konstnärligt sätt. Under projektet var det viktigt för mig att inte begränsas av min kunskap som glasblåsare utan utforska glasmjölet så öppet som möjligt. Jag har använt ohämmade och okomplicerade metoder i den experimentiella fasen som har väckt min nyfikenhet och kreativitet. Därtill har jag tagit strategiska beslut i slutfasen av projektet, för att kunna använda mig av den rika informationen jag har arbetat fram, och sedan göra genomtänkta, relevanta val. För mig har beslutet, att använda intuitionen, rättfärdigat ett sätt att tänka som fungerar bra för mig eftersom det gjorde processen lustfylld, höll mig nyfiken samt möjliggjorde ett snabbare arbetstempo. Det har fått mig att hålla intresset vid liv samt undvika stress i samband med arbetet som skulle kunna göra processen stum. Jag har genom detta förhållningssätt valt att ha alla delar av mitt liv i fokus.