No description available.

Background: In recent times, last mile deliveries have become critical as these deliveries are generally considered to be the most expensive, least efficient and most polluted part of the entire logistics chain (De Kervenoael, Schwob & Chandra 2020; McKinnon & Edwards 2009). Consumer demands for fast and flexible deliveries are not very easy to combine with the highest possible sustainability focus (PostNord 2018). By informing about different transport alternatives and vehicle types, the consumer gets the opportunity to influence their own environmental impact when making a purchase (Buldeo Rai, Verlinde & Macharis 2019). Despite the fact that companies today have better possibilities to share data about their environmental practices with the end customer, there is still a lack of such information on the website. Few companies adopt effective web-based communications that inform their stakeholders about their sustainable behaviors (Da Giau, Macchion, Caniato, Caridi, Danese, Rinaldi & Vinelli 2016).  Theory: A theoretical research model “Green web communication” has been developed based on the theories 3’C and OSEC. The theory ten signs of greenwash has also been applied to identify signs of greenwash.  Purpose and research question: The purpose of the study is to map out various alternatives for green marketing within the last mile, to increase the understanding of how ecommerce companies can influence consumers to a more conscious delivery choice. Furthermore, the paper aims to study how the web communication should be developed to avoid greenwashing. In order to answer the purpose, the following research questions have been formulated: How do e-commerce companies communicate green deliveries on the website? In what way can green web communication show signs of greenwashing? How is web communication presented in relation to what is expressed internally?  Methodology: To answer the research question a qualitative method was conducted with a constructivism approach. First a qualitative content analysis was performed on the website of sixteen e-commerce companies, divided into four different industries. The second method involved three semi-structured interviews with representatives of the selected companies Skincity, CDON and Ellos.  Conclusion: Communication about green deliveries appeared frequently at the e-commerce companies’ check-out compared with the information page, home page and group’s website. The representation of green commitments appeared in varying degrees in the form of eco-labels, symbols or information text. Furthermore, the green sustainability commitments were expressed in different ways where the content could be found in various green statements: climate compensation, CO2 emissions or green policy. The web communication also showed that transparency was lacking in far too many aspects as the communication could be identified as greenwashing in several cases. Greenwashing was identified when analyzing the green web communication in aspects of no proof and fluffy language. The internal communication from representatives of the e-commerce companies differed from the communication on the websites. This indicates a discrepancy between the internal and the external communication which neglects the e-companies sustainability commitments. / Bakgrund: På senare tid har last mile leveranser blivit ett kritiskt område då leveranserna iallmänhet anses vara de dyraste, minst effektiva och mest förorenade delen i hela logistikkedjan(De Kervenoael, Schwob & Chandra 2020; McKinnon & Edwards 2009). Konsumentens kravpå snabba och flexibla leveranser är inte särskilt enkla att förena med högsta möjligahållbarhetsfokus (PostNord 2018). Genom att informera om olika transportalternativ ochfordonstyper får konsumenten möjlighet att påverka sin egna miljöpåverkan vid ett köp (BuldeoRai, Verlinde & Macharis 2019). Trots det faktum att företag har större möjligheter att deladata om sin miljömässiga praxis med slutkunden finns de fortfarande en brist av sådaninformation på webbplatsen. Få företag antar effektiv webbaserad kommunikation sominformerar sina intressenter om deras hållbara beteenden (Da Giau, Macchion, Caniato, Caridi,Danese, Rinaldi & Vinelli 2016).  Teori: En teoretisk undersökningsmodell “Grön webbkommunikation” har utvecklats baseratpå teorierna 3’C och OSEC. Teorin ten signs of greenwash har vidare tillämpats för attidentifiera tecken på greenwash.  Syfte och forskningsfråga: Syftet med studien är att kartlägga olika alternativ för grönmarknadsföring av last mile, samt att bidra med en ökad förståelse kring hur e-handelsföretagenkan påverka konsumenten till ett medvetet leveransval. Vidare ska även studien beröra hurkommunikationen på webbplatsen bör utformas för att undvika greenwashing. För att besvarasyftet har följande forskningsfrågor utformats: Hur kommunicerar företag gröna leveranser påwebbplatsen? På vilket sätt kan den gröna webbkommunikationen visa tecken pågreenwashing? Hur framställs webbkommunikationen gentemot resonemang som uttrycksinternt?  Metod: Denna studie genomfördes med en kvalitativ metod som är av konstruktivistiskkaraktär. Först utfördes en kvalitativ innehållsanalys på webbplatsen av sexton e-handelsföretagsom delades in i fyra olika branscher. Den andra metoden innefattar tre semistruktureradeintervjuer med företrädare från de utvalda företagen Skincity, CDON och Ellos.  Slutsats: Kommunikation om gröna leveranser framkom frekvent på e-handelsaktörernascheck-out jämfört med webbplatsens informationssida, startsida samt koncernens webbplats.Framställningen av gröna åtaganden förekom i miljömärkning, symbol eller informationstext ivarierande grad. Vidare uttrycktes de gröna hållbarhetsåtaganden på olika sätt där innehålletgick att härleda till olika gröna påståenden: klimatkompensera, CO2-utsläpp eller grön policy.Webbkommunikationen uppvisade en låg grad av transparens och flertalet brister i allt förmånga avseenden då man ofta kunde härleda kommunikationen till greenwashing.Greenwashing identifierades vid granskning av fallförtagens gröna kommunikation som gickatt härleda till no proof och fluffy language. Den interna kommunikationen skiljer sig mot denkommunikation som fanns att tillgå webbplatsen. Det råder således en diskrepans mellan deninterna och externa kommunikationen vilket försummar aktörens hållbarhetåtaganden.

Aim - The aim of this study is to examine crisis communication strategies in the banking sector on social media and in sustainability reports, linked to money laundering and anti-corruption to prevent damage at their reputation and legitimacy. Background - The growth of internet and its channels for digital communication has globally become an important tool for companies. Through social media companies can communicate with their stakeholders and produce the image of the company that they prefer to show. Social media has thus become an important platform for companies in crisis communication. In a society where stakeholders are increasingly demanding that companies take their responsibility with regard to economic, environmental and social aspects, CSR has become an area of ​​attention. Similarly, the growth of GRI has now forced companies to report on both positive and negative aspects in their sustainability reports. This means that sustainability reports also are an important source for companies to communicate to their stakeholders. Research problem - How do banks etablated on the Swedish market respond to criticized events and how is it communicated in their sustainability reports and social media? Method - The study primarily uses a quantitative approach as the purpose is to investigate which communication strategies are most common. The study also has qualitative elements through interpretation and analysis of banks' sustainability reports and social media. The data collection consists mainly of secondary data in the form of sustainability reports, social media and scientific articles. Conclusion - The results showed a large variation in the number of used communication strategies. There was one strategy used by all banks in both sustainability reports and on social media and these were corrective actions. The empirical data also showed that strategies for evading of responsibility were common strategies in sustainability reports, while strategies for denial were more common in social media. Furthermore, the study showed that image repair theory and signaling theory could be further developed to cover all essential communication strategies. / Syfte - Syftet med denna studie är att undersöka kriskommunikationsstrategier inom banksektorn på sociala medier och i hållbarhetsrapporter, kopplat till penningtvätt och anti-korruption för att förhindra att rykte och legitimitet skadas. Bakgrund - Framväxten av internet och dess kanaler för digital kommunikation har globalt sett blivit ett viktigt verktyg för företag. Via sociala medier kan företag kommunicera med sina intressenter och framställa den bild av företaget som de själva önskar. Sociala medier har således blivit en viktig plattform för företagens kriskommunikation. Då intressenter i allt högre grad efterfrågar att företag ska ta ansvar med avseende på ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter har CSR blivit ett uppmärksammat område. Likaså har framväxten av GRI gjort att företag numera tvingas att rapportera om både positiva och negativa aspekter i sin hållbarhetsrapportering. Det gör att även hållbarhetsrapporter är en viktig källa för företag att kommunicera till sina intressenter.  Frågeställning - Hur bemöter banker etablerade på den svenska marknaden kritiserade händelser och hur kommuniceras detta i deras hållbarhetsrapporter respektive sociala medier? Metod - Studien använder primärt en kvantitativ ansats då syftet är att undersöka vilka kommunikationsstrategier som är mest förekommande. Studien har även kvalitativa inslag då tolkning och analys gjorts av bankers digitala kanaler. Datainsamlingen består främst av sekundärdata i form av hållbarhetsrapporter, sociala medier och vetenskapliga artiklar. Slutsats - Studien visade en stor variation i antalet använda kommunikationsstrategier. Korrigerande handlingar var den enda strategi som användes av samtliga banker i både hållbarhetsrapporter och på sociala medier. Empirin visade även att strategier för att undvika ansvar för vanligt förekommande i hållbarhetsrapporterna medan strategier för förnekelse var vanligare i sociala medier. Vidare visade studien att image repair theory och signalteorin skulle kunna utvecklas ytterligare för att täcka alla väsentliga kommunikationsstrategier.