This paper is in large parts an update to a paper by Bekaert and Wang from 2010 called Inflation risk and the inflation risk premium. Its purpose is to find insights into the inflation hedging properties of the major asset classes. The analysis includes stocks, bonds, treasury bills, foreign bonds, real estate, gold, and gold futures for 43 countries and covers investment horizons up to five years. For developed countries it is found that gold, gold futures and bonds are the besthedge against inflation, both in the short and long run. Treasury bills have a relatively modest performance in the short term but improve with horizons to a great hedge. For emerging countries all asset classes provide a decent hedge, with a slight favor for treasury bills and a slightdisadvantage for real estate in the short and long run. All asset classes are poor hedges to unexpected inflation with an exception for real estate in longer investment horizons. The best hedge against unexpected inflation shocks is inflation-linked bonds. / Den här uppsatsen är i stort en uppdatering av en artikel av Bekaert och Wang från 2010 kallad Inflation risk and the inflation risk premium. Syftet är att hitta insikter i inflationsskyddande egenskaperna för de stora tillgångsklasserna. Analysen inkluderar aktier, obligationer, statsskuldväxlar, utländska obligationer, fastigheter, guld och guldterminer för 43 länder och täcker investeringshorisonter upp till fem år. För utvecklade länder finner vi att guld, guldterminer och obligationer är bästa skyddet mot inflation, både på kort och lång sikt. Statsskuldväxlar är ett relativt dåligt inflationsskydd på kort sikt, men blir ett bra skydd över längre horisonter. För tillväxtländer ger alla tillgångsslag en skapligt skydd, med en liten fördel för statsskuldväxlar och en liten nackdel för fastigheter i kort och långt perspektiv. Alla tillgångsklasser är dåliga skydd mot oväntad inflation, med ett undantag för fastigheter i längre investeringshorisonter. Det bästa skyddet emot oväntade inflationschocker är inflationskopplade obligationer.

Wafer bonding is important in microelectromechanical systems (MEMS) manufacturing, enabling wafer-level encapsulation and packaging. In this project, different pre-treatments of the polycrystalline silicon surface for eutectic gold-silicon (AuSi) bonding were studied with respect to the resulting bond strength. Native oxides or other surface layers can decrease the interaction between Au and Si, leading to weaker bonds. Different etching methods were investigated to remove native oxide. Spectroscopic ellipsometry (SE), water contact angle measurements and Fourier transform infrared spectroscopy (FTIR) were used to analyze the surfaces. SE measurements showed that the oxide layer grew 5 Å the first 4 hours after HF etch, rinse and dry, but then grew less than this during the following 6 weeks. The measured oxide growth was similar for wafers with other pre-treatments. Through contact angle measurements, it was demonstrated that the different etching methods resulted in different outermost surface layers. None of the contact angles were changed much over several weeks, indicating subsequent oxide growth occurred below a stable outermost layer. For wafer bonding, wafers with bond frame structures were used. After wafer bonding, the bond frames were analyzed with infrared (IR) microscopy and the bonds were shear tested for bond strength. The shorter the exposure time to ambient air atmosphere before bond, the stronger the bond in general. Furthermore, the wafers stored in nitrogen atmosphere exhibited higher bond strengths than the wafers stored in air for the same amount of time, confirming that the growing oxide was the reason for the decreased bond quality during wafer storage. HF (wet/vapor) etched wafers in general had slightly stronger bonds than the other wafers and the wafers etched with HF vapor had the highest average bond strength of all. The IR images showed that white areas in the bond frames were related to decreased bond strength, and that wafers that had longer storage time on average had more white in the bond frames. As a conclusion, to achieve as strong bonds as possible, the waiting time between wafer pre-treatments and bonding should be minimized, and in the waiting time it is beneficial to store the wafers in nitrogen atmosphere. In this study most wafers stored 2 weeks in nitrogen had good bond quality and even wafers stored 3 days in air had acceptable bond strengths. However, using HF to etch away the oxide before bond is preferable compared to the other etching methods, not only to have larger average bond strength, but also to have less bond strength decrease during waiting time before bond. / I tillverkning av mikroelektromekaniska system (MEMS) är skivbondning viktigt för inkapsling och förpackning av mikrosystem på skivnivå. I detta projekt studerades olika förbehandlingar av polykristallina kiselytan, inför eutektisk AuSi-bondning, med avseende på resulterande bondstyrka. Nativoxid eller andra ytskikt kan minska interaktionen mellan guld (Au) och kisel (Si), vilket leder till svagare bond. Flera olika etsmetoder undersöktes för att ta bort nativoxid. Spektroskopisk ellipsometri (SE), mätningar av vattenkontaktvinkel och Fouriertransform infraröd spektroskopi (FTIR), användes för att analysera ytorna. Resultaten från SE-mätningarna visade att oxiden växte 5 Å under de 4 första timmarna efter HF-ets, skölj och tork, men växte sedan mindre än detta under de följande 6 veckorna. Den uppmätta oxidtillväxten var liknande för skivorna med andra förbehandlingar. Kontaktvinklarna var olika för olika förbehandlingsmetoder, vilket visar att de hade olika yttersta ytskikt. Ingen av kontaktvinklarna ändrades mycket under flera veckor, vilket indikerar att den följande oxidtillväxten skedde under ett stabilt yttersta lager. För skivbondning andvändes skivor med bondramar längs chip-kanterna. Dessa bondramar var gjorda av polykristallint Si respektive Au på skivorna som skulle bondas. Efter bondning analyserades bondramarna med infraröd (IR) mikroskopi och skjuvtester gjordes för att bestämma bondstyrkan. Ju kortare tid skivorna exponerades till omgivande luft, desto starkare bond i allmänhet. Dessutom uppvisade skivorna som lagrats i kväveatmosfär högre bondstyrkor än de skivor som lagrats i luft, vilket bekräftar att den växande oxiden var orsaken till den minskade bondkvaliteten under skivlagring. HF-etsade skivor (HF- dipp och HF-ånga) hade något starkare bond än de andra skivorna och de skivor som etsats med HF-ånga hade allra högst genomsnittlig bondstyrka. IR-bilderna visade att vita områden i bondramarna var relaterat till minskad bondstyrka och att skivor som hade längre lagringstid i genomsnitt hade mer vitt i bondramarna. Slutsatsen är att för att uppnå så hög bondstyrka som möjligt ska tiden mellan förbehandlingar och bond minmeras, och under väntetiden är det till fördel att skivorna förvaras i kväveatmosfär. I den här studien hade skivor som förvarats 2 veckor i kväve bra bondkvalitet och även skivor som stått 3 dagar i luft hade godtagbara bondstyrkor. Att använda HF för att etsa bort oxid är dock bättre än att använda någon av de andra etsmetoderna, inte bara för att få högre genomsnittliga bondstyrkor, utan också för att få mindre minskning av bondstyrkan under väntetiden inför bondning.

Abstract Polymetallic (Pb-Zn-Cu-Ag-Au-Sb-As-Bi-Cd-Te-Se-Ge…) quartz veins occur in an area from Eidsvoll in southeastern Norway to west of LakeVänern in southwestern Sweden. They most likely formed during the waning stage of the c. 1 Ga Sveconorwegian orogeny. In Värmskog parish, Värmland county, several mineralized quartz veins of different types are known. Of these, three of the larger vein deposits, Vegerbol, Karlsbol and Södra Gärdsjön, have been investigated. Despite a history of mining activities (mostly for silver) and exploration from the mid-1800s up until the present day, details about their ore mineralogy have remained essentially unknown. In order to classify and characterize them better, the present study was undertaken. The main ore minerals in the veins are galena, sphalerite, chalcopyrite, tetrahedrite sensu lato and pyrite. Additionally, this investigation showed the occurrence of an array of silver-bearing phases such as argentian tetrahedrite to freibergite, native silver, polybasite, pyrargyrite, jalpaite, aguilarite, cervelleite, hessite and matildite. These are the main and accessory silver carriers in the studied deposits. Gold (argentiferous) was also found, as well as the nickel-cobalt sulphide siegenite.    The silver contents of the tetrahedrites may vary within one deposit, ranging from tetrahedrite sensu stricto to freibergite. A weak positive correlation occurs between silver and iron in the tetrahedrites. Cadmium was found both in the tetrahedrites and in the sphalerites. Many sphalerites, however, are very pure ZnS. The complex accessory ore mineralogy, including native gold as well as tellurium and selenium-bearing phases (Vegerbol), makes these vein deposits comparable to mineralized veins to the west and southwest of the Värmskog area.    Combining mineralogical and textural observations with previous studies, the vein mineralizations most likely formed during a change in tectonic regime, in recurrently active brittle structures, at temperatures ranging from c. 350 down to below 100°C. The occurrence of pyrite and hematite and the lack of pyrrhotite and magnetite points to an oxidizing ore-forming environment with relatively high sulphur activity.    Finally, in order to assess the possibility of connecting two of the mined vein systems, VLF (Very Low Frequency) electromagnetic measurements were performed across the strike of a possible continuation between the Vegerbol and Karlsbol deposits. The VLF survey showed a significant anomaly where such a continuation was to be expected, thus indicating an overall strike length of at least 1 km for that vein system. / Sammanfattning Polymetalliska (Pb-Zn-Cu-Ag-Au-Sb-As-Bi-Cd-Te-Se-Ge…) kvartsgångar förekom­mer inom ett område från Eidsvoll, Norge i norr, till sydväst om Vänern i Sverige. De tros ha bildats under den svekonorvegiska orogenesens (ca 1 Ga) slutskede. I Värmskogs socken, Värmland, förekommer mineraliserade kvartsgångar av flera olika typer. Bland dessa har tre undersökts med avseende på malmmineralogi. Dessa kallas för Vegerbol, Karlsbol och Södra Gärdsjön, och de har brutits i huvudsak på silver. Trots att brytning och prospekteringsarbeten pågått från 1800-talet fram till i dag har det saknats detaljerade mineralogiska beskrivningar över fyndigheterna. Denna studie har genomförts för att bättre kunna karakterisera och klassificera dessa mineralis­eringar. Huvudmalmmineral vid dessa förekomster är blyglans, zinkblände, koppar­kis, pyrit och för Södra Gärdsjön även tetraedrit. Denna undersökning har påvisat förekomsten av silverförande faser som silverhaltig tetraedrit till freibergit, gediget silver, polybasit, jalpait, aguilarit, cervelleit, hessit och matildit, vilka utgör både huvudsakliga och accessoriska silverbärare i de undersökta förekomsterna. Guld (silverhaltigt) har också hittats, samt ett Ni-Co-förande mineral, siegenit.    Silverinnehållet i tetraedriterna varierar inom en och samma förekomst, några analyser har givit freibergitsammansättningar. En svag positiv korrelation finns mellan silver och järnhalt i tetraedrit. Kadmium förekommer både i tetraedrit och i zinkblände. Många zinkbländen består dock av rent ZnS. Förekomsten av relativt komplexa accessoriska mineral inklusive guld och Se-Te-faser (Vegerbol) visar att dessa gångar är jämförbara med liknande förekomster väster och sydväst om Värmskogs­området.    Genom att sammanföra data från denna undersökning med sådana från tidigare studier gjorda på gångarna kan man anta att de bildats vid vid en förändring av den tektoniska miljön, i upprepat aktiva spröda strukturer och vid temperaturer mellan ungefär 350 till under 100 °C. Förekomsten av pyrit och hematit samt avsaknad av magnetkis och magnetit tyder på att malmbildningen skett under oxiderade förhållan­den och relativt hög svavelaktivitet.      Elektromagnetiska mätningar i VLF-bandet (Very Low Frequency) utfördes tvärs över den förmodade strykningsriktningen för en möjlig fortsättning av gången mellan Karlsbol och Vegerbol. Mätningarna gav en tydlig anomali där en sådan fortsättning kan förväntas vilket skulle kunna betyda att det finns en sammanhängande mineralisering med ca 1 kilometers längd.