Background: There are future challenges for public health and health care in meeting the needs of a growing and ageing population. Today there are evidence of how arts can contribute to health development and of the connections between arts, health, treating and rehabilitating measures. To be able to meet the future challenges there is a need for new methods, perspectives and views about how to stay healthy, enjoy our existence and for wellbeing. Health care has an important role in rehabilitation through the broad contact with the population. The background of the essay is the pilot project Arts on Prescription that was carried out in order to try a new way of rehabilitation with arts as a factor. The concepts, the results and the discussion from the project connect the pathogenic perspective with the salutogenic perspective. Purpose: The purpose of the study is to examinate possibilities and obstacles to use arts as a part of a complementary method of rehabilitation in primary care. Method: The study is qualitative, and the empirical material is interviews with five individuals responsible for rehabilitation in primary care and a pilot interview. The method is based on a descriptive, ideation approach with a reflexive frame. Results: In the result appear a complex of possibilities and obstacles of using arts in primary care. Possibilities are formed by knowledge, understanding and scientific proof of arts intrinsic possibilities to promote health. Obstacles are formed by historical, economical, organizational and personal connections. Conclusion: The possibilities and obstacles of the study together constitute various dilemmas. The conclusion is that arts advantageously can be used in a number of ways in primary care (and other areas) to promote health, but with account taken to organizational, valuable and normative fields. / Bakgrund: Folkhälsoarbetet och hälso- och sjukvården står inför framtida utmaningar meatt kunna möta hälso- och vårdbehovet hos en både växande och åldrande befolkning. Definns idag forskning som visar att kultur kan bidra till hälsoutveckling och att det finns samband mellan kultur, hälsa och behandlande och rehabiliterande åtgärder. För att möta framtida utmaningarna krävs nya metoder, perspektiv och synsätt på hur vi ska hålla oss friska, trivas med tillvaron och uppleva välbefinnande. Primärvården har en viktig roll inorehabilitering genom sin breda kontakt med befolkningen. Bakgrund till uppsatsen är Kulpå Recept som genomfördes som pilotprojekt i ett försök att testa en annorlunda rehabilitemed kultur som påverkansfaktor.  Konceptet, resultaten och resonemangen kopplar ihop depatogena och de salutogena perspektiven. Syfte: Syftet med studien är att undersöka möjligheter och hinder att använda konst och kultur som komplementär rehabiliterande metod inom primärvården. Metod: Undersökningen är kvalitativ där det empiriska materialet utgörs av intervjuer mefem personer som är ansvariga för rehabilitering inom primärvården och en pilotintervju. Metoden utgörs av en deskriptiv, idéskapande ansats med en reflexiv ram. Resultat: I resultatet framträder ett komplex av möjligheter och hinder för att använda kooch kultur inom primärvården. Möjligheterna utgörs av kunskap, förståelse och vetenskapförankring i konst och kulturaktiviteters inneboende möjligheter att främja hälsa. Hinder utgörs av historiska, ekonomiska, organisatoriska och personliga sammanhang. Slutsats: De möjligheter och hinder studien påvisar utgör tillsammans olika dilemman. Slutsats är att konst och kultur med fördel kan användas på olika sätt inom primärvården andra områden) för att verka hälsofrämjande, men att det finns organisatoriska, värdemäsoch normativa områden som måste beaktas.

<p><p><strong> </strong></p><strong></strong></p><p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Syftet med studien var att undersöka hur relationen mellan läkare och patient tas i uttryck i hälso- och sjukvårdsorganisation med hälsofrämjande inriktning. Undersökningens fokus har varit på samtalet mellan läkare och patient. Huvudsyftet har varit att försöka få syn på det hälsopromotiva inslaget i samtalet mellan läkare och patient.Studiens metod bygger på fyra kvalitativa intervjuer som inspirerats av fenomenologisk ansats som sedan bearbetats och analyserats samt en deltagande observation. Studiens resultat bygger på kategorier som funnits utifrån forskningsfrågorna; Vad innebär det att arbeta hälsofrämjande i samtalet? I vilken mån tar läkare upp frågan om livsstil och levnadsvanor i samtalet med patient? Och Vilken kompetens har läkare inom samtalsmetodik? Resultatet tyder på att det finns en brist på kunskap om vad hälsopromotion är. Respondenterna blandar ihop begreppen kring de salutogena och patogena perspektivet.<em> </em>Det finns en viss kunskap och intresse för samtalets betydelse för patientens hälsa och välmående. Men att de anser att sin utbildning inte varit tillräcklig och att det finns behov och önskemål om mer kunskap inom samtals metodik samt att man i liten utsträckning utnyttjar den kunskap som finns. Slutligen visar även resultatet på att läkarna har behov av handledning och kollegialt stöd och de har en liten kunskap om vad motiverande samtal är.<em></em></p><p> </p><p> </p>

Sammanfattning Syftet med studien var att undersöka hur relationen mellan läkare och patient tas i uttryck i hälso- och sjukvårdsorganisation med hälsofrämjande inriktning. Undersökningens fokus har varit på samtalet mellan läkare och patient. Huvudsyftet har varit att försöka få syn på det hälsopromotiva inslaget i samtalet mellan läkare och patient.Studiens metod bygger på fyra kvalitativa intervjuer som inspirerats av fenomenologisk ansats som sedan bearbetats och analyserats samt en deltagande observation. Studiens resultat bygger på kategorier som funnits utifrån forskningsfrågorna; Vad innebär det att arbeta hälsofrämjande i samtalet? I vilken mån tar läkare upp frågan om livsstil och levnadsvanor i samtalet med patient? Och Vilken kompetens har läkare inom samtalsmetodik? Resultatet tyder på att det finns en brist på kunskap om vad hälsopromotion är. Respondenterna blandar ihop begreppen kring de salutogena och patogena perspektivet. Det finns en viss kunskap och intresse för samtalets betydelse för patientens hälsa och välmående. Men att de anser att sin utbildning inte varit tillräcklig och att det finns behov och önskemål om mer kunskap inom samtals metodik samt att man i liten utsträckning utnyttjar den kunskap som finns. Slutligen visar även resultatet på att läkarna har behov av handledning och kollegialt stöd och de har en liten kunskap om vad motiverande samtal är.