Den här uppsatsen handlar om trolldomsprocesserna på 1670-talet. Fokus ligger på barvittnenas vittnesmål om deras färder till Blåkulla och vistelsen där. Avsikten är att utifrån dessa berättelser skapa en bild inte bara utav barnens situation utan också familjens. Jag använder mig av fenomenologiska metoder. Hypotesen är att konflikter också kan uppstå och finna grogrund i nära förhållanden om rätt förutsättningar finnes. I min undersökning använder jag material, i form av, protokoll, från domstolar i Dalarna, Ångermanland, Västerbotten och Gästrikland. Undersökningen är därmed begränsad till det svenska riket. Vittnesmålen var ofta stereotypa och likartade till sin karaktär även om det finns viss diskontinuitet. Berättelserna om Blåkulla visar på en kluven, otrygg, värld där folklig tro blandas med kyrklig. Det kluvna förhållandet visar på svårigheter för barnen. Deras berättelser blev emellertid ett led i en orsakskedja som fick förödande konsekvenser för många samhällsinvånare. Detta inte bara genom det fysiska våld som följde med häxprocesserna utan förmodligen också p g a att det var traumatiska barnupplevelser där en oförstående omgivning inte kunde styra det i rätt riktning.

Based on the Salem witch trials of 1692-1693, Arthur Miller’s play The Crucible treats a historical event that could be considered overflowing with patriarchal oppression. Despite the author’s clear disapproval of the historical cruelty, the play continuously reveals patriarchal structures and shows misogynist tendencies in its depiction of women. This essay suggests that the two main female characters Abigail Williams and Elizabeth Proctor function as representations of binary oppositions based on the patriarchal assumption of two categories of women: the ‘bad girl’ and the ‘good girl,’ which both reinforce the idea of women as unnuanced objects rather than multifaceted subjects. By arguing that Abigail and Elizabeth represent the binary pairs ‘selfish/sacrificing’ and ‘promiscuous/frigid,’ the essay finds that the two women are depicted as ‘either/or’ and that the unnuanced portrayals result in an unsympathetic reading of them. Finally, the essay concludes that regardless if the woman is a ‘good girl’ or a ‘bad girl,’ she is socially punished or given unflattering characteristics in order not to compete with the male protagonist in terms of reader sympathy. / Arthur Millers pjäs The Crucible skildrar häxprocesserna i Salem 1692-1693, en historisk händelse som kan anses vara genomsyrad av patriarkalt förtryck. Trots författarens uttalade förakt gentemot häxprocessernas grymhet finns det tydliga och återkommande patriarkala strukturer i den stundom misogyna pjäsen, särskilt i dess kvinnoporträtt. Denna uppsats visar hur de två kvinnliga huvudkaraktärerena Abigail Williams och Elizabeth Proctor fungerar som representationer av binära motsatser baserade på den patriarkala idén om två kategorier av kvinnor: den ’dåliga flickan’ och den ’duktiga flickan’, vilka förstärker synen på kvinnor som onyanserade objekt snarare än mångfacetterade subjekt. Genom att argumentera för hur Abigail och Elizabeth representerar de binära paren ’självisk/självuppoffrande’ och ’promiskuös/frigid’ finner denna uppsats att Abigail och Elizabeth är porträtterade som ’antingen/eller’ och att den onyanserade karaktäriseringen resulterar i en osympatisk läsning av dem. Slutligen påvisar uppsatsen att oavsett om kvinnan är en ’duktig flicka’ eller en ’dålig flicka’ blir hon socialt bestraffad eller försedd med osmickrande karaktärsdrag i syfte att inte konkurrera med den manliga protagonisten om läsarens sympati.