Idag byggs allt fler höga byggnader på mark som ofta kräver pålgrundläggning. Byggnadersom har en grundläggning på pålar får en konstruktiv höjd som omfattar både pålarnas längdoch byggnadens höjd. Byggnaden kan då inte antags vara fast inspänd i mark utangrundläggningens elasticitet måste beaktas. Syftet i rapporten är att ta reda på hurknäcksäkerheter för höga byggnader med olika stabiliserande stomsystem varierar med valetav grundläggning. Även hur övergripande geometrin för stomsystemet påverkarkonstruktionens knäcksäkerhet.Tre fall utvärderas med olika stomsystem, ett med ett stabiliserande torn i byggnadens kärna,ett med två stabiliserande torn och ett med tre stabiliserande väggar i byggnadens fasad. Enparametrisk studie för två av fallen med analytiska beräkningar och FEM erhåller värden förknäcksäkerheter med hänsyn till elasticiteten i grunden. En FEM-modell från tidigare användsystemhandling betraktas i ett av fallen där relevanta deformationsegenskaper kan beräknasför att få fram knäcksäkerheten.Knäcksäkerheten minskar till en faktor 0,7 för en byggnad med en grundläggning som har enstyvhet på ungefär 1,4 av ovanliggande konstruktion jämfört med samma byggnad grundlagdpå berg. Enligt den parametriska studien skulle grundläggning med en styvhetsfaktor förbyggnaden kontra grundläggningen på 0,25 och en längdfaktor på 0,2 av ovanliggandekonstruktion sänka knäcksäkerheten till 0,25 av samma byggnad grundlagd på berg. Dettatyder på att grundläggningens elasticitet måste beaktas för att erhålla relevanta värden påsystemets globala knäcksäkerheter. Vid utformning av stabiliserande system kan i tidigt skede,med enkla analytiska beräkningar, utvärderas vad som är lämpligt utförande för beräkning avknäcklasten.

I Europa har det under de senaste 20 åren skett en snabb utveckling av byggkonstruktioner i trä. Detta till följd av implementeringen av den Europeiska unionens byggproduktdirektiv in i medlemsländernas egen bygglagstiftning. Byggproduktdirektivet har på senare tid ersatts med byggproduktförordningen, Construction Products Regulation, CPR. Övergången till det som idag heter CPR innebar att med mer funktionsbaserade bestämmelser möjliggöra uppförande av högre och större byggnader samtidigt som det främjar den tekniska utvecklingen inom träbyggnation. En limiterande faktor som uppstår vid uppförandet av höga byggnader med träregelstomme är det lokala tryck som uppstår vinkelrätt fiberriktningen i hammarband/syll vilket leder till att en vertikal förskjutning uppstår i byggnaden, något som dels kan äventyra fasadmaterialens väderskyddande egenskaper dels byggnadens funktion i stort. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur den teoretiska tryckkraft hammarbanden i ett typhus utsätts för ökar med en ökad belastning från byggnaden samt hur denna tryckkraft påverkar den vertikala förskjutning som uppstår, även effekter av långtidslaster tas med i beräkning av vertikal förskjutning. I examensarbetet jämförs 6 olika varianter av konstruktionslösningar samt en kontroll för att avgöra om avväxlingsregeln har någon inverkan på hammarbandets tryckkraftskapacitet samt den vertikala förskjutningen som uppstår. Arbetet görs för att förbättra möjligheterna till att bygga högre hus med traditionell träregelstomme. Resultaten visar att användningen av en avväxlingsregel för öppningar i väggar leder till större deformationer i form av vertikal förskjutning och bör undvikas i höga byggnader med träregelstomme. Användningen av KL-trä som hammarband tillsammans med en avväxlingsregel i konstruktionsvirke visar på lägre vertikal förskjutning samt högre tryckhållfasthet än i de fall där både hammarband samt avväxlingsregel består av konstruktionsvirke, användningen av KL-trä som hammarband ger därför goda förutsättningar för högre byggnader med träregelstomme. Resultaten visar även att fuktkvotsförändringen i trämaterialet spelar en stor roll i den vertikala förskjutning som uppstår i byggnaden, där mellanbjälklagen står för den största vertikala förskjutningen. Resultatet visar att konstruktioner där mellanbjälklaget placeras på väggen bör undvikas och bör i stället fästas in i väggens sida.

Syftet med denna studie har varit att belysa föreställningen om höga hus i den samtidaarkitektur- och stadsplanediskursen i svensk media. Genom att konkretisera vilka idéer ochvärdering som kommer till uttryck har vi även synliggjort vilka ståndpunkter som ställerdebattörer för eller mot fenomenet. Diskursanalys har använts som teori och metod med enutgångspunkt i socialkonstruktivismen, där diskurser genom visuell och verbal retorik betraktaskonstruera den sociala verkligheten. För detta arbete har 23 utvalda artiklar från dagspress ochfackpress utgjort det empiriska materialet. Resultatet visar på tre parallella diskurser som gåratt urskilja i utsagorna, vilka är Maktposition, Arkitektonisk kvalitet och Staden förändras.Slutsatserna visar på att kritik mot höghusdebatten kan kopplas till tankar om rationellplanering och avsmak mot 1960-talets funktionalistiska planeringsideal. Slutsatserna visaräven på att samtida diskurser blir en riktlinje för vad som bör prioriteras ur ett planerings- ochutvecklingssammanhang. Media har ett stort inflytande över vilka diskurser somuppmärksammas, och följaktligen vilka sakfrågor som är framträdande i samhällsutvecklingen. / The purpose of this study has been to shed light on the notion of tall buildings in thecontemporary architecture and urban planning discourse in the Swedish media. By concretizingwhich ideas and values are expressed, we have also made visible which viewpoints that positiondebaters for or against the phenomenon. Discourse analysis has been used as a theory andmethod based on social constructivism, where discourses through visual and verbal rhetoric areconsidered to construct social reality. For this study, 23 selected articles from the daily pressand the scientific press constituted the empirical material. The results show three paralleldiscourses that can be distinguished in the statements, which are Position of Power,Architectural quality and The city is changing. The conclusions show that criticism of the highrise debate can be linked to ideas about rational planning and distaste for the functionalistplanning ideal of the 1960s. The conclusions also show that contemporary discourses becomea guideline for what should be prioritized from a planning and development context. The mediahas a great deal of influence over which discourses are noticed, and consequently which issuesare prominent in the development of society.