Arbetet är en kvalitativ studie som syftar till att ta reda på förskollärares syn på högläsning och vilka olika lässtrategier förskollärare använder sig av samt hur dessa synliggörs i förskolans praktik. Studien har sin utgångpunkt i det sociokulturella perspektivet. Inom det sociokulturella perspektivet sker lärande och utveckling genom samspel och genom deltagande i sociala praktiker där språk och kommunikation har centrala funktioner för att möjliggöra för lärande. Tidigare forskning om högläsning påvisar att högläsningen är en aktivitet som kan bidra till utveckling av barns språkförståelse, kommunikationsförmåga och kognitiva kompetens. Tidigare forskning visar även att lärarens användning av olika lässtrategier påverkar barns möjlighet till utveckling och lärande under högläsningsaktiviteten. Den metod som användes för att besvara studiens frågeställningar var semi-strukturerade intervjuer och icke-deltagande observationer med sammanlagt tio förskollärare. Studiens resultat visar att lärarna har flera syften med att högläsa för barn. Högläsning används som en strategi för att utveckla barns språkliga kompetenser samt för att introducera barn i bok- och läskulturen. Högläsning används också som en form av avkoppling där det ställs olika krav på barn. I resultatet synliggörs att litteraturval sker på olika vis där både barn och lärare är delaktiga i valet av högläsningsbok. Vidare har det framkommit att lärare använder sig av olika högläsningsstrategier som de är olika medvetna om att de använder. De flesta av lärarna använder någon form av högläsningsstrategi som de har teoretisk kunskap om och som de kan verbalisera men som de inte anpassar efter barngruppens behov. Hälften av lärarna använder även någon form av högläsningsstrategi som de har anpassat utefter barngruppens behov men som de inte kan verbalisera. Det förekommer även en lärare som både har teoretisk kunskap för användning av en högläsningsstrategi samt anpassar denna strategi efter sin barngrupps språkliga behov och även verbaliserar detta.

Denna studie handlar om förskollärares tankar kring och föreställningar om högläsning. Orsaken till att valet föll på detta ämne är vårt intresse för högläsning och hur det används i praktiken. Vi önskade en fördjupning i högläsning inför vår kommande yrkesprofession som förskollärare. Därför valde vi att intervjua förskollärare för att få deras bild av hur högläsning används i förskolan. Det finns mycket forskning kring högläsning i förskolan vilket gjorde oss nyfikna på praktiken kring högläsning och hur mycket kunskap som förskollärarna besitter i ämnet. Syftet med denna studie är att med hjälp av diskursanalys undersöka förskollärares kunskap om och attityder till högläsning och de forskningsfrågor som undersöks i studien är följande: ·        Hur ser förskollärares kunskap om högläsning och språkutveckling ut? ·        Vilka hinder och möjligheter synliggörs i förskollärares diskurser? ·        Utifrån förskollärares beskrivning: hur och varför läser man i förskolan? För att undersöka studiens syfte har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med förskollärare och har på så sätt samlat ett rikt empiriskt material som sedan har analyserats genom en diskursanalys för att synliggöra de diskurser om högläsning som existerar hos respondenterna. Diskursanalysen är i denna studie både en teori och en metod vilket medför att som teori behandlar den vilken funktion språk har och som metod granskar den detta språk. Eftersom denna studie lyfter förskollärarnas uppfattning kring hur högläsning kan främja barns språkutveckling och hur högläsningen ser ut i praktiken, har vi med hjälp av diskursanalysen analyserat intervjuer som genomförts samt jämfört med tidigare forskning. De resultat som framkommit i studien pekar på en diskrepans mellan hur man kan använda högläsning till att stötta språkutvecklingen hos barn och hur högläsning de facto används i praktiken. Högläsningen används ofta som läsvila och som en samlande aktivitet. Forskningen pekar på att med stöd och utbildning kan förskollärarna förbättra sin kompetens kring barns språkutveckling och med fördjupad kunskap kan högläsningen användas mer i praktiken i ett språkstöttande syfte.

Denna studie handlar om förskollärares tankar kring och föreställningar om högläsning. Orsaken till att valet föll på detta ämne är vårt intresse för högläsning och hur det används i praktiken. Vi önskade en fördjupning i högläsning inför vår kommande yrkesprofession som förskollärare. Därför valde vi att intervjua förskollärare för att få deras bild av hur högläsning används i förskolan. Det finns mycket forskning kring högläsning i förskolan vilket gjorde oss nyfikna på praktiken kring högläsning och hur mycket kunskap som förskollärarna besitter i ämnet. Syftet med denna studie är att med hjälp av diskursanalys undersöka förskollärares kunskap om och attityder till högläsning och de forskningsfrågor som undersöks i studien är följande: ·        Hur ser förskollärares kunskap om högläsning och språkutveckling ut? ·        Vilka hinder och möjligheter synliggörs i förskollärares diskurser? ·        Utifrån förskollärares beskrivning: hur och varför läser man i förskolan? För att undersöka studiens syfte har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med förskollärare och har på så sätt samlat ett rikt empiriskt material som sedan har analyserats genom en diskursanalys för att synliggöra de diskurser om högläsning som existerar hos respondenterna. Diskursanalysen är i denna studie både en teori och en metod vilket medför att som teori behandlar den vilken funktion språk har och som metod granskar den detta språk. Eftersom denna studie lyfter förskollärarnas uppfattning kring hur högläsning kan främja barns språkutveckling och hur högläsningen ser ut i praktiken, har vi med hjälp av diskursanalysen analyserat intervjuer som genomförts samt jämfört med tidigare forskning. De resultat som framkommit i studien pekar på en diskrepans mellan hur man kan använda högläsning till att stötta språkutvecklingen hos barn och hur högläsning de facto används i praktiken. Högläsningen används ofta som läsvila och som en samlande aktivitet. Forskningen pekar på att med stöd och utbildning kan förskollärarna förbättra sin kompetens kring barns språkutveckling och med fördjupad kunskap kan högläsningen användas mer i praktiken i ett språkstöttande syfte.