Arbetet har som syfte att undersöka om visionen är styrande i förhållande till den formella planeringen som bedrivs och isåfall hur det påverkar befolkningens möjlighet till inflytande i planeringen. Studien har avgränsats till att undersöka det visions- och strategiarbete som har bedrivits kring stadsdelen Brunnshög i Lund samt vilken möjlighet befolkningen har haft att påverka detaljplanerna för den spårväg som ska förläggas mellan Lund C och ESS/Brunnshög. Det empiriska materialet som har undersökts består av strategiska och formella plandokument samt samrådsyttranden. Den teori som har valts ut som central i förhållande till studiens frågeställning är government och governance. Teorin används för att analysera vilket inflytande olika aktörer har i planeringen liksom vilka relationer som föreligger. Teorin konkretiseras ytterligare genom att utgå från hur olika forskare har arbetat med governance i form av modeller, aktörer, relationer, institutionella ramverk och beslutsprocess samt makt som handlingsförmåga och uteslutning. Vidare används även begreppet tankefigur för att analysera hur visioner och strategier kan förstås och användas i en planeringsprocess. För att få en inblick i den forskning som finns  kring forskningsfrågan i dagsläget har även forskning kring strategisk planering, visioner samt medborgardeltagande studerats närmre. Utifrån undersökningen är det möjligt att dra slutsatsen att kommunens vision och ”strategierna för en sammankopplad stad” är styrande i förhållande till den formella planeringen som bedrivs. Vidare begränsar den visionsstyrda planeringen befolkningens möjlighet att påverka markanvändningen och den slutgiltiga bebyggelsen. Trots att befolkningen har en formell rätt till inflytande i detaljplaneskedet uttrycker de en kritik kring att deras möjlighet till inflytande har varit begränsat. Detta tydliggör att befolkningen har en föreställning om direktdemokrati som krockar med den representativa demokratin. Samtidigt som befolkningen uppmanas vara delaktiga anses deras möjlighet till inflytande begränsat vilket skapar en förvirring. Forskaren har även kunnat utläsa att befolkningens direktinflytande i detaljplaneskedet har begränsats till följd av den strategiska planeringen, vilken främst bedrivits inom ramarna för den representativa demokratin. Detaljplanerna har endast varit föremål för mindre justeringar och fördjupade resonemang. De problemområden som kommunen är mer tillmötesgående till ryms enbart inom ramen för den vision och de strategier som har formulerats. Det gäller bland annat problemområdena tillgänglighet och framkomlighet, buller, vibrationer samt elektromagnetiska fält. Övrig kritik från befolkningen avfärdas med hänvisning till studier och fakta. Det gäller bland annat valet av spårvägstrafik och hållplatslokalisering. Vidare försvarar sig även kommunen genom att understryka att de beslut som är tagna är förankrade bland befolkningen genom den representativa demokratin. Det är formellt sätt rätt men eftersom kommunen sägs ha bedrivit nära samarbete med ESS och MAX IV samt att visionen och strategierna fokuserar på den typ av verksamhet de bedriver tyder på att relationen mellan kommunen och dessa aktörer kan vara marknadsbaserad. Med utgångspunkt i det material som har studerats är det dock inte möjligt att dra några slutsatser kring huruvida detta är fallet. Läsaren bör emellertid vara en medveten om att ESS och MAX IVS värderingar kan ha färgat den vision och de strategier som har formulerats vilket i sin tur har begränsat möjligheten för befolkningens intressen och värderingar att implementeras. Detta tydliggör hur kommunen och eventuella utomstående aktörer som står bakom visionen och strategierna sätter ramarna för den planering som bedrivs. Visionen och de strategier som har formulerats är del av en tankefigur som har institutionaliserats i den kommunala organisationen, vilket har begränsat möjligheten för övriga tankefigurer att implementeras. Att kommunen överväger möjligheten kring elbussar i stadskärnan tyder dock på att kommunen är beredd på att överge tanken kring spårvägstrafik i stadskärnan. Huruvida detta är ett resultat av kritik från befolkningens sida går det dock inte att dra några slutsatser kring. Om det är fallet skulle det emellertid kunna tyda på att befolkningens kritik har fått gehör.

Bostadspolitiken har förändrats historiskt, ifrån att ha varit ett välfärdsprogram med statliga subventioner och förmånliga lån till en allt större tilltro på att marknadens mekanismer ska lösa bostadsbehoven för alla samhällsgrupper. Bostadsbristen för framförallt inkomstsvaga grupper så som nyanlända, unga och studenter är idag ett faktum och den sittande regeringen har därför börjat ifrågasätta marknadens förmåga att tillgodose bostadsbehoven för grupperna. I Sverige har kommunerna planmonopol och därmed den beslutande makten i frågor gällande sin bostadsförsörjning. För att försvara allmänintresset om billiga bostäder försöker staten påverka kommunernas bostadsförsörjning genom lagstiftning. Utifrån problematiken avser studiens att undersöka hur svenska kommuner hanterar situationen. Studiens problemformulering lyder: Hur styr kommunal planering för att tillgodose kraven på bostadsförsörjningen för inkomstsvaga grupper och varför väljs dessa lösningar? Studiens forskningsdesign utgörs av en fallstudie där två fall undersöks, Perstorps kommun och Göteborgs stad. Studiens metoder utgörs av semi-strukturerade intervjuer med kommunala tjänstemän samt dokumentstudier av kommunernas bostadsförsörjningsprogram. Studien avgränsas till att studera problematiken utifrån ett styrnings- och maktperspektiv och därför tillämpas de två teoretiska perspektiven governancemodeller och makt som uteslutning och makt som handlingsförmåga. Studiens slutsatser visar att det främst är kommunerna som styr och driver frågan om att tillskapa billiga bostäder och att statens krav via bostadsförsörjningslagen inte verkar ha någon påverkan på hur kommunerna styr. Perstorps kommuns styrsätt är en hybrid mellan Jon Pierres governancemodeller välfärdsgovernance, expertgovernance och pro-tillväxt governance. I Göteborgs stad påminner styrningen främst om governancemodellen expertgovernance. Studiens slutsatser visar även att kommunernas handlingsutrymme att tillskapa billiga bostäder beror av hur väl kommunen ligger i linje med den bostadspolitiska idémässiga förutsättningen som bygger på att marknaden och dess prismekanismer lämpligast organiserar bostadsmarknaden. Göteborg som har en stark marknad med många aktörer som vill konkurrera har därmed utvecklat handlingsutrymme att tillskapa billiga bostäder eftersom de kan utnyttja konkurrensen och ställa krav om ett billigt bostadsbyggande. Perstorps kommun som har en svag marknad med få aktörer som konkurrerar har ett begränsat handlingsutrymme att verka för allmänintresset om att bygga billiga bostäder.