Skyddade boendens arbete med kvinnor som är utsatta för hedersvåld och förtryck har under de senaste åren uppmärksammats allt mer. Fler skyddade boenden har öppnats och stödet som ges till hedersutsatta kvinnor inom dessa verksamheter har utvecklats över tid. Ett flertal undersökningar har dock visat att flera yrkesverksamma som jobbar med hedersutsatta saknar tillräckligt med kunskap om problematiken. Flertal rapporter påpekar också att det inte finns en enhetlig definition av fenomenet hedersvåld och därmed behövs mer kunskap och fakta om problematiken för att kunna möta behovet. Syftet med denna studie är att undersöka hur socialarbetare inom skyddade boenden i Stockholms län arbetar med hedersutsatta kvinnor samt vilka svårigheter de möter under arbetet med hänsyn till ovanstående problematik gällande kunskapsbristen inom området. Studien bygger på en i huvudsak kvalitativ metod, där vi intervjuat tre personal från tre olika skyddade boenden. Intervjuerna genomfördes utifrån den semistrukturerade metoden där vi hade förberett en intervjuguide med tema och frågeområde. En fenomenografisk ansats tillämpades och analysen av datamaterialet genererades i två kategorier. Resultatet visar att samtliga informanter på skyddade boenden arbetade främst med att skydda kvinnorna från hotbilden. Dessutom erbjöds det stödsamtal, krissamtal och motiverande samtal i samtliga skyddade boenden. Den stora utmaningen under arbetet enligt samtliga informanter är att stötta kvinnor som vill återvända hem trots alla risker. Den främsta svårigheten under arbetet med hänsyn till kunskapsbristen är yrkesverksammas olika uppfattningar om problematiken som skapar förvirring inom arbetsgruppen och försvårar arbetet. Informanterna berättade att vissa yrkesverksamma har en uppfattning om problematiken som inte bygger på fakta vilket ofta kan leda till felbedömning.  Trots alla ovan nämnda svårigheter ansåg inte samtliga informanter behovet av en generell riktlinje i arbetet med hedersutsatta. Samtliga informanter betonade vikten av att uppdatera sig med nya kunskap och vara vaksam på sig själv för att kunna utföra ett faktabaserat arbete. Utifrån studiens resultat kan vi dra slutsats om att arbetet på skyddade boenden handlar främst om att skydda kvinnorna från hotbilden. En detaljerad och generell riktlinje i arbetet med hedersutsatta är inte nödvändig då hedersutsattas hjälpbehov varierar från individ till individ. Detta innebär då att handlingsutrymme ökar ytterligare när det kommer till individuella bedömningar.

The aim of this qualitative study is to analyse, based on Erving Goffman's theory the dramaturgical perspective and with a narrative analysis of autobiographies, the configuration of roles by honour exposed women. In order to illuminate and increase the understanding of honour-related violence and oppression from the perspective of honour exposed women. There is a requirement of increased knowledge of honour-related violence and oppression, especially among social workers who need to know how to encounter honour exposed women. In the field of research increased knowledge is needed on an individual level, mainly to make the honour exposed women's perspective visible in social work. The results and analysis of the study shows that the honour exposed women perform with several roles in their family collective and in different public contexts. Moreover, numerous aspects in the roles of the honour exposed women emerge. In addition, the women struggle to seek help from the authorities, perform in roles backstage and the boundaries between front and backstage are ambiguous. Furthermore, the study also clarifies that the phenomenon of honour-related violence and oppression is complex with variative expressions.