Bakgrund: Att genomgå hemodialysbehandling till följd av njursvikt och uremi innebär en förändrad vardag då den drabbade spendrar fyra till fem timmar tre gånger i veckan på behandlingen. Strikta dietrestriktioner och ökad trötthet blir en del av livet. Syfte: Att beskriva vad det innebär att leva med hemodialysbehandling. Metod: Litteraturstudien utfördes utifrån en kvalitativ ansats och baserades på elva vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier som beskrev innebörden av att leva med hemodialysbehandling. Dessa var: en begränsad livssituation, ett ständigt beroende, strategier för att främja hälsa och behov av stöd och information. Det framgick att hemodialysbehandlingen upplevdes som starkt begränsande då behandlingen var tidskrävande, fysiskt påfrestande och hämmade det sociala livet. För att orka med behandlingen och finna motivation fanns olika strategier, såsom att leva en dag i taget. Slutsats: Att leva med hemodialysbehandling innebär en förändrad livssituation med fysiska och känslomässiga påfrestningar. De drabbade tvingas ge upp en stor del av sig själva och en ökad förståelse för deras situation kan stärka känslan av välbefinnande vilket kan uppnås genom ett livsvärldsperspektiv. För att främja hälsa krävs ökad information, delaktighet och ett gott bemötande i vården.

Bakgrund: Njurinsufficiens även kallat njursvikt är ett tillstånd då njurfunktionen är nedsatt. Hemodialysbehandling kan då bli ett behandlingsalternativ. Patienten genomgår hemodialysbehandlingen på sjukhuset vanligtvis tre gånger per vecka, cirka fyra timmar per tillfälle. Syfte: Att belysa njursviktspatientens erfarenheter i samband med hemodialysbehandling utifrån ett livsvärldsperspektiv. Metod: En systematisk litteraturöversikt användes som metod. Databaserna PsycINFO, Cinahl och PubMed genomsöktes efter vetenskapliga artiklar. Till grund för vår systematiska litteraturöversikt användes åtta stycken vetenskapliga artiklar, med kvalitativ ansats. Vi har använt oss av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre övergripande teman med tillhörande subkategorier identifierades: Fysisk och psykisk påverkan, Frihetsförlust samt Relationer inom vården. Det visade sig att patienter som genomgår hemodialysbehandling upplever en mängd olika begränsningar i sitt liv. Fysiska komplikationer från själva behandlingen upplevde patienterna som en identitetsförlust, då de blev begränsade i sitt sociala liv. En mångfald av patienterna genomgick psykologiska förändringar i och med hemodialysbehandlingen. Tidsaspekten av hemodialysbehandlingen var en återkommande erfarenhet som patienterna upplevde som ytterligare en begränsning i det vardagliga livet. Patienternas delaktighet i sin egen behandling är beroende av vårdpersonalens bemötande. Kommunikation och kunskap identifierades som två behov hos patienterna för ökad delaktighet. Slutsats: Patienternas erfarenheter av att genomgå hemodialysbehandling visar på en känsla av begränsningar. Depression, sorg och förlust av funktionsförmåga utgjorde begränsningar i patienternas vardagliga liv. En viktig aspekt är vårdpersonalens roll i denna komplexa situation, då det visade sig att majoriteten av patienterna upplevde en brist på kommunikation i sjukvården. Detta ställer krav på dagens sjukvård, då det framkommer att hanterbarheten och följsamheten till behandlingen påverkas utefter grad av kunskap som vi ger patienten.

Bakgrund: Det är många patienter i världens som lider av njursvikt. Vissa av dessa patienter genomgår hemodialysbehandling på en dialysavdelning och träffar samma sjuksköterska under lång tid. Detta öppnar upp för en vårdande relation mellan patient och sjuksköterska. Sjuksköterskornas erfarenheter av relation med patienter på en dialysavdelning är bristfälligt undersökt. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vårdande relationer med patienter som genomgår hemodialysbehandling på en dialysavdelning. Metod: En empirisk intervjustudie med sjuksköterskor på två dialysavdelningar, på två olika sjukhus i södra Sverige. Totalt åtta sjuksköterskor intervjuades. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Granheim och Lundman (2004). Resultat: Efter dataanalysen framkom ett tema, kontinuitet. Kategorierna som framkom var förutsättningar till personcentrerad vård, stärka patientens egenvård och svårt att vara professionell. Resultatet visade att sjuksköterskorna hade varierande relationer till patienterna. Kontinuiteten skapade vårdande relationer vilket bidrog till att göra vården personcentrerad och främja egenvård. Slutsats: Studien visar att kontinuiteten främjar vårdande relationer, ger möjlighet till en personcentrerad vård och är en fördel när patienten lär sig egenvård.

Bakgrund: Kronisk njursvikt försämrar njurarnas funktion och medför en stor påverkan på personers vardagliga liv. Hemodialys behandling är krävande och behöver utföras kontinuerligt för personers överlevnad. Egenvård är även ett alternativ för personer att sköta sin vård självständigt eller i relation med andra. Dorothea Orems omvårdnadsteori tillämpades för att definiera egenvård och belysa personers egenvårdsförmåga vid hemodialys för att förbättra livskvalitén. Syftet: Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med hemodialys i vardagen. Metod: Litteraturöversikt baserad på femton vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Latent innehållsanalys som genomfördes enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Analysen identifierar tre kategorier; Psykisk påverkan, Utmaningar i vardagen och Upplevelse av stöd och kunskap med tillhörande subkategorier och ett övergripande tema: Begränsningar och resurser för att hantera vardagen. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån tre huvudfynd och sammanknyter det med Dorothea Orems egenvårdsmodell, samt fler vetenskapliga artiklar som styrker diskussionens innehåll. Slutsats: Personer som behandlas med hemodialys möter flera hinder i sin vardag relaterat till kronisk njursvikt och behandling. Dessa hinder kan underlättas med copingstrategier och genom rätt stöd utifrån individuella behov, från närstående och vårdpersonal. Det krävs även att närstående och vårdpersonalen har förståelse för personers livssituation genom att etablera en god relation och öka välbefinnandet. / <p>Examinationsdatum: 2019-11-04</p>