Climate change is affecting several environmental factors and together with socio-economic changes put high pressure on water resources. Climate change manifest itself through increasing temperatures and changes in precipitation patterns and intensities, with knock-on effects on hydrologically-relevant parameters such as water flows, evapotranspiration rates, glacial melt etcetera, all of which have already been observed in the recent past and are predicted to continue in the future. India has the world’s second largest population. The majority of the population live in rural areas and are dependent on climate sensitive sectors such as agriculture, forestry and fishery. The Indian-Himalayan region supplies 600 million people with water, thus future climate change impacts on the hydrological cycle in the area are of great interest and concern. In order to cope with these predicted impacts, there is a need to adapt to the changing climate. This study combines data analyses from a hydro-climatic modelling campaign (carried out externally to this thesis), a literature review on climate change effects on agriculture and opportunities to adapt to these effects and participatory methods bringing stakeholders and scientists together in order to co-create adaptation options that are suitable to minimise short- and long-term climate change impacts on the water flows of the Ganges and hence agriculture in the region. The study concentrates on two districts in the Indo-Gangetic Plain that are characterised by their high dependency on the farming sector: Uttarkashi (upstream Ganges, Uttarakhand) and Patna (downstream Ganges, Bihar). The analysis of hydro-climatic data based on a modelling campaign focussed on three climate variables that are of significance for agriculture: precipitation, temperature, and evapotranspiration. To characterise future climates, four climate change projections based on IPCC’s representative concentrations pathways (RCPs) have been chosen: RCP 2.6, RCP 4.5, RCP 6.0, and RCP 8.5. The impacts of these scenarios on the above listed three climate variables are analysed over three time periods: 2011-2040, 2041-2070, and 2071-2100, with a special focus on the monsoon months from June to October, as this is the main crop (rice) growing season. The results from the hydro-climatic modelling indicate that the maximum, minimum, and average temperature will be increasing over the next century in both districts. An increase in evapotranspiration can be seen for both districts, with a few exceptions for RCP scenarios 2.6, 6.0 and 8.5 in April and May in Patna, and for all RCP scenarios in April, May and June in Uttarkashi. An increase in maximum and average precipitation can be seen for most RCP scenarios and future time periods (e.g. of exceptions in average precipitation: RCP 4.5 and 8.5 in June and July in the period 2011-2040) during the monsoon period in Patna. Similarly, in Uttarkashi maximum and average precipitation increases for all three time periods and RCP scenarios during the monsoon months of September and August (only for RCP scenarios 2.6 and 8.5). For the remaining months, the precipitation patterns show great variability for all scenarios and both regions. The literature review resulted in a table of adaptation options, where nine out of 63 were considered as transformational adaptation, and enabled identification of possible climate change impacts on agriculture in the two districts. The minimum temperature could result in more severe and intense hailstorms in the future for both districts. The increase in temperature could lead to a prolonged growing season in Uttarkashi, whilst the increase in average and maximum temperature in Patna could lead to heat-stress for the crops. Furthermore, the increase in average and maximum precipitation could lead to more severe and intense natural disasters e.g. landslides in Uttarkashi and floods in Patna. Moreover, the increase in average evapotranspiration combined with the decrease in average precipitation during some months could lead to an increasing need of irrigation. Two workshops were held in the region with the aim to bring together researchers and stakeholders (e.g. famers) in order to jointly discuss 1) the suitability of hydrological modelling data for preparing the agriculture sector to a changing climate, and 2) suggest suitable adaptation options based on researchers’ and stakeholders’ knowledge and experience. Information from the first workshop was obtained by a workshop report, whilst information from the second workshop was obtained from the author’s own participation. The result from the workshop showed that the farmers had several suggestions of suitable adaptation options e.g. implementation of irrigation system and improved access to credit. It also showed that the farmers already adapted to climate change e.g. usage of short- and long duration variations of rice and sowing date adjustment. The combination of these results informed the suggestions for adaptation options for the two districts, namely the development of disaster reduction plans and early warning systems for weather extremes, as well as a diversification of agriculture and more generally livelihoods. In addition, indirect adaptation measures suggested for both districts included insurance schemes against yield failure, improved access to credit schemes, and right/fair market prices. Specific measures for each district were also suggested e.g. heat-tolerant crops in Patna and implementation or irrigation systems in Uttarkashi. / Klimatförändringarna påverkar åtskilliga miljöfaktorer och tillsammans med socioekonomiska förändringar sätter de stort tryck på vattenresurser. Klimatförändringar manifesterar sig i stigande temperaturer och ändrade nederbördsmönster och nederbördsintensitet, med påföljande effekter på hydrologiskt relevanta parametrar så som vattenflöden, evapotranspirationsvärden, smältande glaciärer etcetera, vilka alla är effekter som redan observerats och är förutspådda att fortsätta under innevarande århundrande. Befolkningen i Indien är näst störst i världen. Större delen av befolkningen i Indien bor på landsbygden och är beroende av klimatkänsliga sektorer så som jordbruk, fiske och skogsbruk. Indiska Himalaya förser 600 miljoner människor med vatten, framtida effekter på den hydrologiska cykeln, orsakade av klimatförändringarna i området, är därför av största intresse. För att kunna hantera de framtida effekterna orsakade av klimatförändringarna är det viktigt att implementera klimatanpassningsstrategier. Den här studien kombinerar data analyser från en hydro-klimatisk modelleringskampanj (som är genomförd externt till det här arbetet), litteraturstudie över effekter på jordbruk orsakade av klimatförändringar och möjligheter att anpassa sig till dessa förändringar, samt involverar preferenser och kunskaper från intressenter inom det aktuella området för att kunna identifiera lämpliga klimatanpassningsstrategier. Studien har ett huvudfokus på klimatanpassning för jordbruksområden i två distrikt i Indien: Uttarkashi (uppströms Ganges, Uttarakhand) och Patna (nedströms Ganges, Bihar). Analysen av hydro-klimatisk data, baserad på en modelleringskampanj, fokuserar på tre klimatvariabler som är av betydelse för jordbrukssektor: nederbörd, temperatur, och evapotranspiration. För att kunna karakterisera framtida klimat har IPCCs fyra representativa koncentrationsvägar (RCPs) tagits hänsyn till: RCP 2.6, RCP 4.5, RCP 6.0, och RCP 8.5. Effekterna av dessa scenarier på de tre ovan listade klimatvariablerna är analyserade över tre framtida tidsperioder: 2011-2040, 2041-2070, 2071-2100, med ett speciellt fokus på monsunperioden från juni till oktober. Resultatet från analysen av hydro-klimatisk data indikerar en ökning under århundrandet i minimal, maximal, och genomsnittlig temperatur i båda distrikten. En ökning i evapotranspiration för båda distrikten kunde också identifieras, med några få undantag för RCP 2.6, 6.0 och 8.5 i april och maj i Patna, samt för alla RCP scenarier i april, maj och juni för Uttarkashi. Trender i nederbörd visar en ökning i maximal och genomsnittlig nederbörd för nästan alla scenarier under monsunperioden i Patna (exempel på scenarier där den genomsnittliga nederbörden inte ökar är RCP 4.5 och 8.5 i juni och juli under perioden 2011-2040). En ökning i maximal och genomsnittlig nederbörd identifierades i september för alla RCP scenarier och framtidsperioder, samt i augusti för RCP 2.6 och 8.5 i Uttarkashi. Kvarvarande månader visar på stor variabilitet i nederbörd för alla scenarier i båda distrikten. Litteraturstudien resulterade i en tabell med klimatanpassningsstrategier, där nio av 63 ansågs vara transformerande, samt identifierade möjliga effekter på jordbruket i de två distrikten orsakade av klimatförändringar. Ökningen i minimal temperatur kan leda till mer allvarliga och intensifierade hagelstormar i framtiden. Temperaturökningen kan i Uttarkashi leda till förlängd odlingssäsong medan ökningen i genomsnittlig och maximal temperatur kan leda till värmestress på grödorna i Patna. Vidare gäller att ökningen i maximal och genomsnittlig nederbörd kan leda till mer allvarliga naturkatastrofer i framtiden som exempelvis jordskred i Uttarkashi och översvämningar i Patna. Ökningen i evapotranspiration kombinerat med minskningen i genomsnittlig nederbörd under vissa månader skulle kunna leda till ett ökat bevattningsbehov. Två ”worskhops” anordnades i regionen med målet att sammanföra forskare och intressenter (exempelvis bönder) för att gemensamt diskutera 1) lämpligheten av användandet av hydrologiskt modellerad data för att förbereda jordbruket på klimatförändringar, och 2) föreslå lämpliga klimatanpassningsstrategier baserat på forskarnas och intressenternas kunskap och erfarenheter. Informationen från den första workshopen erhölls genom en workshoprapport, medan informationen i den andra workshopen erhölls genom författarens eget deltagande i workshopen. Resultatet från workshopen visade på att bönderna hade flertalet egna föreslag vad gäller lämpliga klimatanpassningsstrategier så som exempelvis implementerande av bevattningssystem och ökade kreditmöjligheter. Bönderna hade även börjat anpassa sig till klimatförändringar genom exempelvis ha lång- och korttids variationer av ris samt att de hade flyttat på datumet för sådden. Kombinationen av hydro-klimatisk data, litteratur och intressentpreferenser och kunskap möjliggjorde förslag på klimatanpassningsstrategier i de två distrikten. Strategier för att reducera skador på grödor och jordbruksmark orsakade av extrema händelser, varningssystem som varnar i ett tidigt skede, och diversifiering av försörjning är direkta klimatanpassningsstrategier som identifierades för båda distrikten. Försäkringslösningar, ökade kreditmöjligheter, och ett rättvist marknadspris var indirekta anpassningsstrategier som identifierats för båda distrikten. Även specifika anpassningsstrategier för respektive distrikt har identifierats, där exempelvis värme-tåliga grödor identifierades som viktigt för Patna och implementering av bevattningssystem identifierades som extra viktigt för Uttarkashi.

L’Himalaya est un prisme orogénique cylindrique, répondant dans son ensemble aux caractéristiques du prisme de Coulomb. Ainsi, la localisation de la déformation s’effectue principalement au front du prisme et les chevauchements transportés ne sont affectés que par de faibles réactivations hors séquence. Cependant, la terminaison ouest de la chaîne himalayenne, appelée syntaxe nord-ouest himalayenne, apparaît comme une singularité. Cette région correspond à une zone d’interaction entre différentes directions de déformation, avec, d’est en ouest, la chaîne du Pir Panjal au sud du bassin du Cachemire orientée NW-SE, la syntaxe d’Hazara-Kashmir et la chaîne des Salt Range orientée E-W, et la chaîne des Sulaiman Range orientée NE-SW. La séquence normale de déformation dans la syntaxe nord-ouest himalayenne n’est pas respectée : une activité hors séquence importante, caractérisée par une déformation accommodée sur des structures internes au front de la chaîne, a été mesurée dans la chaîne des Salt Range par l’étude structurale de la région. De plus, la chaîne du Pir Panjal présente une activité tectonique hors séquence à l’échelle du cycle sismique : le séisme du Kashmir de magnitude Mw = 7.6 du 8 octobre 2005 s’est produit sur la faille de Balakot-Bagh (extrémité nord-ouest du Medlicott Wadia Thrust, MWT) située à plus de 100 km du front de la chaîne. Ces observations posent deux interrogations : (i) la déformation hors séquence observée dans la syntaxe nord-ouest himalayenne à l’échelle du cycle sismique et à l’échelle long terme existe-t-elle à l’échelle intermédiaire ? (ii) la configuration géométrique de la syntaxe nord-ouest himalayenne favorise-t-elle la déformation hors séquence observée ? Pour répondre à ces questions nous avons entrepris une étude de terrain morphotectonique afin de caractériser la déformation dans la chaîne du Pir Panjal. Pour cela, nous avons cartographié le long de la rivière Chenab 7 niveaux de terrasses d’abrasion au toit du MWT, et trois événements d’aggradation régionaux que nous avons datés grâce à trois méthodes (53 échantillons 10Be, 6 OSL et 4 14C). Ces remplissages se terminent aux environs de 35 ka, 15 ka et 3.5 ka à la fin d’épisodes de moussons intenses. La topographie de ces terrasses a été mesurée grâce au GPS cinématique et une station totale, et leur déformation montre qu’il existe actuellement deux structures actives dans cette région : la structure frontale qui conduit au développement d’un anticlinal, et un grand chevauchement situé 20 km en position interne : le Riasi Thrust (portion du MWT). La majorité du raccourcissement, qui atteint 16 mm/an dans la région, est accommodée par le Riasi Thrust avec un déplacement sur la faille compris entre 10 et 14 mm/an. Le reste étant principalement accommodé sur la structure frontale. L’étude du chevauchement situé encore en position interne, le Main Boundary Thrust, a montré que cette structure n’est plus active depuis 15 ka. En parallèle, nous avons réalisé une série de 24 expériences analogiques en utilisant une boîte à sable dont la géométrie des bordures reproduit la partie externe de la syntaxe nord-ouest himalayenne et en faisant varier la rhéologie basale et les épaisseurs de matériaux. Ces expériences ont montré un important raccourcissement perpendiculaire à la direction de convergence, et une influence de cette géométrie des conditions aux limites sur la séquence de déformation : le pourcentage de déformation hors séquence est plus important dans ce cas que dans celui d’un prisme cylindrique. Notre étude montre donc que la déformation hors séquence dans la syntaxe nord-ouest himalayenne existe aussi sur une échelle de temps intermédiaire entre le cycle sismique et le long terme. Nous l’expliquons en partie comme une caractéristique de la déformation d’une forme en syntaxe. D’autres mécanismes tels que l’érosion due à de fortes précipitations locales et un héritage structural pourraient également être envisagés. / Himalaya is a mountain range that follows globally characteristics of the Coulomb prism. Upon them, the deformation is globally localized at the front of the range, and transported thrusts show few out of sequence activity. The northern western Himalayan syntax is different from the rest of the range. In this area, several ranges with different orientations interact; from east to west the Pir Panjal Range, orientated NW-SE, the Salt Range globally orientated E-W and the Sulaiman Range orientated NE-SW. The normal sequence of deformation in the syntax is not respected: an important out of sequence deformation has been measured in the Salt Range by structural studies. Moreover, Pir Panjal Range also presents out of sequence deformation as illustrated by the Mw 7.6 earthquake on 8th October 2005. It occurred on the Balakot-Bagh fault (northern extremity of the Medlicott Wadia Thrust, MWT), located more than 100 km from the front. These observations arise two questions: (i) does out of sequence deformation observed in the syntax at seismic and long term time scale exists at intermediate time scale? (ii) does the geometry of the syntax favor the observed out of sequence deformation? To address these questions we characterized the deformation in the Pir Panjal Range through a morphotectonic study. Along the Chenab River, we mapped 7 strath terraces at the hanging wall of the MWT, and dated 3 regional alluviation events using 3 methods (53 10Be samples, 6 OSL and 4 14C). These events correspond to the end of maximum monsoon phases. We measured the topography of alluvial terraces with kinematic GPS and total station and their deformation revealed that in the Pir Panjal Range deformation is localized along two structures: the frontal one that leads to a growing anticline, and a major thrust situated 20 km in internal position, called the Riasi Thrust (segment of the MWT). Most of the 16 mm/yr convergence in the area is absorbed by the Riasi Thrust which fault displacement rate is comprised between 10 and 14 mm/yr. The frontal structure absorbs the remaining part of the convergence. Also, we looked the more internal thrust called Main Boundary Thrust, and showed that this structure is not active since at least 15 kyr. In parallel, we designed a set of 24 analogic experiments using a sand box which borders geometry reproduced the external part of the northern western Himalayan syntax and changing the basal rheology and thickness of materials. These experiments showed an important shortening perpendicular to the convergence direction, and an influence of this geometry on the deformation sequence: the out of sequence deformation percentage is higher than in cylindrical prism. Our study shows that in the northern western Himalayan syntax, out of sequence deformation also exists at intermediate time scale between seismic cycle and long term time scale. It can be partly explained by the geometry of the syntax. Other mechanism such as erosion, due to intense local precipitations and structural heritage could also be considered.

Im Fokus dieser Studie stehen mehrere Gruppen von tragbaren Skulpturen unterschiedlicher Größe und aus unterschiedlichem Material gefertigt (Bronze bzw. Papiermaché), die eine bestimmte Überlieferungslinie von Lehrern der Lamdre-Tradition darstellen. Lamdre („Der Weg und das Resultat“) bildet das zentrale religiöse Lehrsystem der Sakya-Schule des tibetischen Buddhismus und ihrer wichtigsten Zweigschule, der Ngor-Schule. Diese wenig bekannten oder weitgehend unerforschten Skulpturen und Skulpturengruppen befinden sich in der Sammlung des Klosters Namgyal in Mustang (Nepal), dem ehemaligen Königreich von Lowo (Glo bo), an der Grenze zu Tibet gelegen. Sie stammen aus dem späten 15. bis frühen 16. Jahrhundert, einer höchst innovativen Phase buddhistischer Kunstproduktion in Tibet und dem Himalaya, in der sich regionale Stile entwickelten und neue künstlerische Gestaltungsformen erprobt wurden, einschließlich verschiedener Arten des Porträts. Hierzu zählen idealisierte, typisierte, und gelegentlich hoch-expressive, Darstellungen von Lehrern innerhalb einer Überlieferungslinie ebenso wie individualisierte, realistische Einzelporträts von bedeutenden buddhistischen Meistern, die offensichtlich nach dem lebenden Modell geschaffen wurden. Basierend auf einer vergleichenden kunsthistorischen Analyse zeigt die Arbeit, dass der Repräsentation der Überlieferungslinie als Ganzes eine höhere Stellung beigemessen wurde als der Schaffung von Ähnlichkeit mit den einzelnen Figuren innerhalb einer Skulpturengruppe. Die Bildwerke reflektieren außerdem die religiösen, historischen und künstlerischen Verbindungen zwischen Mustang und angrenzenden Königreichen in West-Tibet, der Provinz Tsang und dem Kathmandu-Tal. Sie zeigen, dass die lokalen Klöster auf ein etabliertes Netzwerk von buddhistischen Klostergemeinschaften, machtvollen und wohlhabenden Stiftern und künstlerischen Traditionen aufbauen konnten, und dass sich die Region als ein Zentrum skulpturaler Produktion von höchster Qualität und Innovation etablierte. / This two-volume dissertation on lineage portraiture in Tibetan Buddhist art investigates in its core a body of portable sculpture preserved in a monastery in Mustang, Nepal. Most of these sculptures were originally part of sets documenting the person-to-person transmission of the most important teaching of the Ngor tradition, the Lamdre or “Path with the Result.” The Ngor tradition is a sub-tradition of the Sakya school of Tibetan Buddhism to which this teaching traces back. Accordingly, most Sakyapa and Ngorpa monasteries may have had one or more Lamdre lineage sets in painting and/or sculpture. The focus of the study is on the iconographic and overall visual conceptions of different sets representing the same teacher lineage produced for or within the same regional context (Mustang in the fifteenth and sixteenth centuries). A comparative analysis of the different sets shows that depicting the lineage teachers as a collective entity was deemed more important than creating physical likenesses of the individual teachers. This is reflected in the variation of the depiction of individual teachers from one set to another in terms of facial features, hand gestures, and even the type of practice a teacher may be associated with. The study also considers the emergence and evolution of teacher lineages within the Sakya school, introducing lineage representations on monumental backrest arches in repoussé work at the Sakya Lhakhang Chenmo in south-western Tibet. It also discusses teacher portraits produced outside the Lamdre lineage to reflect on questions of individuality, realism and likeness in Tibetan portraiture. A special focus is on portraits of two princely monks from the ruling house of Mustang, Lowo Khenchen and Lodrö Gyaltsen Pelzangpo. Overall, the lineage depictions and individual portraits are analyzed in relation to art history research on portraiture, Tibetan religious and political history, as well as their religious significance and ritual use.