<p>What is it about India and Varanasi, this holy city on the bank of the Ganga that has made me return, again and again? It is definitely not the freezing cold temperatures during mid-winter, nor is it the dry heat at spring, or the wet and humid months of the monsoon. It also has nothing to do with the bottomless poverty – the beggars halfeaten by leprosy pushing what once was an arm through the open window of my cab. It is not the constant power failures, the dirt, the touts, the diarrhoea, or the souvenirs. What is it then? For ten years I’ve been asking myself this question without yet having come to know the answer. ‘Mother India’, I have realised, raises more questions than she provides answers, and it could simply be that it is this infinite roundabout of questions begging for answers that makes some of us return – over and over again.</p><p>India is a continent of paradoxes and contradictions – desperate poverty and immense wealth, purity and impurity, caste and class, heat and cold, monsoon and drought, mosques and temples, ahimsa and violence, secularism and fanaticism, sacred cows and holy men. Enigmatic customs and practices, raise an apparently never-ending line of questions with either no answers or a multitude of them.</p><p>In the pages to follow, I will try to shed light on one of the cultural and religious traditions that I find fascinating in this country of contrasts. What I have in mind is the practice of renunciation, a life-style adopted by men and women of all ages. These holy figures, dressed in saffron (some also in white, red or black), have left the material world behind in order to devote their thoughts and actions – their beings – to matters of a higher spiritual nature and, in this way, to prepare themselves to leave their bodies. They have left behind the world of domestic demands, obligations and dependency and entered what is often described as a state of peace (santi) and eternalhappiness.</p>

What is it about India and Varanasi, this holy city on the bank of the Ganga that has made me return, again and again? It is definitely not the freezing cold temperatures during mid-winter, nor is it the dry heat at spring, or the wet and humid months of the monsoon. It also has nothing to do with the bottomless poverty – the beggars halfeaten by leprosy pushing what once was an arm through the open window of my cab. It is not the constant power failures, the dirt, the touts, the diarrhoea, or the souvenirs. What is it then? For ten years I’ve been asking myself this question without yet having come to know the answer. ‘Mother India’, I have realised, raises more questions than she provides answers, and it could simply be that it is this infinite roundabout of questions begging for answers that makes some of us return – over and over again. India is a continent of paradoxes and contradictions – desperate poverty and immense wealth, purity and impurity, caste and class, heat and cold, monsoon and drought, mosques and temples, ahimsa and violence, secularism and fanaticism, sacred cows and holy men. Enigmatic customs and practices, raise an apparently never-ending line of questions with either no answers or a multitude of them. In the pages to follow, I will try to shed light on one of the cultural and religious traditions that I find fascinating in this country of contrasts. What I have in mind is the practice of renunciation, a life-style adopted by men and women of all ages. These holy figures, dressed in saffron (some also in white, red or black), have left the material world behind in order to devote their thoughts and actions – their beings – to matters of a higher spiritual nature and, in this way, to prepare themselves to leave their bodies. They have left behind the world of domestic demands, obligations and dependency and entered what is often described as a state of peace (santi) and eternalhappiness.

<p>Rapporten är ett samhällsvetenskapligt och kulturgeografiskt forskningsresultat från studier i det multikulturella Varanasi i Indien. Det kulturgeografiska inslaget berör hur rummet skapar interrelationer mellan muslimer/hinduer på en gata i staden genom en social och ekonomisk aktivitet, sidenbranschen. Den uråldriga staden har varit ett centralt produktionsläge av siden, där muslimerna dominerar fabrikationen medan hinduerna är ledande köpmän. Denna affärsrelation frambringar även ett ömsesidigt beroende som resulterar i en social samexistens, men där den inhemska politiken hotar denna relation. En hypotes kring relationernas betydelse för att motverka dessa hot har formulerats. Denna hypotes testades empiriskt där metodiken bestod av kvalitativa observationer direkt på en gata (Madanpura) samt två festivaler (Roza Iftar & Divali) med anknytning till affärsrelationen mellan hinduer/muslimer verksamma i sidenbranschen. Utöver detta utgör intervjuer med berörda affärsmän som respondenter ett annat underlag för data. Forskningen begränsades till en specifik gata och en likaså aktivitet, med fokus på hinduiska och muslimska näringsidkare som skapar och påverkas av</p><p>ekonomiska/sociala relationer sidenproduktionen alstrar. Resultatet tyder på att; Madanpura är en rumslig samlingsplast för interaktioner mellan muslimska och hinduiska affärsmän i sidenbranschen. Och dessa affärsrelationer, som är en del av ett civilt nätverk i samhället via dess interaktiva aktiviteter, innebär även sociala relationer, i samband med särskilda högtider. Men av den politiska kontexten är det möjligt att relationerna socialt och ekonomiskt, rubbas av etniska inre stridigheter.</p>

<p>Mitt syfte är att undersöka hur hinduer och hinduism framställs i fem olika läroböcker om religionskunskap avsedda för gymnasieskolan. Med utgångspunkt i Nathan Söderbloms lärobok från 1912 intar undersökningen ett diakront perspektiv. Undersökningen är en kvalitativ studie där metod och teori ryms inom ramen för diskursanalys. Frågan är om en förändring skett över tid i läroböckernas text, och vad de förändringarna i så fall kan bero på – i relation till andra diskurser. Analysen är tematiskt upplagd efter tre teman – orientalism, andrafiering och den protestantiska blicken, vilka i sin tur är förankrade i uppsatsens teoridel. Edward W. Saids inflytelserika verk Orientalism har en central betydelse för uppsatsen. Resultatet visar på att det skett en förändring över tid i läroböckerna. Hinduer framställs i samtliga läroböcker som den ”andre”, och hinduism som underordnad kristendom. Men det är dock inte i framställningen av hinduer och hinduism som den stora förändringen ligger, utan i hur författarna uttrycker sig språkligt.</p>

Mitt syfte är att undersöka hur hinduer och hinduism framställs i fem olika läroböcker om religionskunskap avsedda för gymnasieskolan. Med utgångspunkt i Nathan Söderbloms lärobok från 1912 intar undersökningen ett diakront perspektiv. Undersökningen är en kvalitativ studie där metod och teori ryms inom ramen för diskursanalys. Frågan är om en förändring skett över tid i läroböckernas text, och vad de förändringarna i så fall kan bero på – i relation till andra diskurser. Analysen är tematiskt upplagd efter tre teman – orientalism, andrafiering och den protestantiska blicken, vilka i sin tur är förankrade i uppsatsens teoridel. Edward W. Saids inflytelserika verk Orientalism har en central betydelse för uppsatsen. Resultatet visar på att det skett en förändring över tid i läroböckerna. Hinduer framställs i samtliga läroböcker som den ”andre”, och hinduism som underordnad kristendom. Men det är dock inte i framställningen av hinduer och hinduism som den stora förändringen ligger, utan i hur författarna uttrycker sig språkligt.

Rapporten är ett samhällsvetenskapligt och kulturgeografiskt forskningsresultat från studier i det multikulturella Varanasi i Indien. Det kulturgeografiska inslaget berör hur rummet skapar interrelationer mellan muslimer/hinduer på en gata i staden genom en social och ekonomisk aktivitet, sidenbranschen. Den uråldriga staden har varit ett centralt produktionsläge av siden, där muslimerna dominerar fabrikationen medan hinduerna är ledande köpmän. Denna affärsrelation frambringar även ett ömsesidigt beroende som resulterar i en social samexistens, men där den inhemska politiken hotar denna relation. En hypotes kring relationernas betydelse för att motverka dessa hot har formulerats. Denna hypotes testades empiriskt där metodiken bestod av kvalitativa observationer direkt på en gata (Madanpura) samt två festivaler (Roza Iftar &amp; Divali) med anknytning till affärsrelationen mellan hinduer/muslimer verksamma i sidenbranschen. Utöver detta utgör intervjuer med berörda affärsmän som respondenter ett annat underlag för data. Forskningen begränsades till en specifik gata och en likaså aktivitet, med fokus på hinduiska och muslimska näringsidkare som skapar och påverkas av ekonomiska/sociala relationer sidenproduktionen alstrar. Resultatet tyder på att; Madanpura är en rumslig samlingsplast för interaktioner mellan muslimska och hinduiska affärsmän i sidenbranschen. Och dessa affärsrelationer, som är en del av ett civilt nätverk i samhället via dess interaktiva aktiviteter, innebär även sociala relationer, i samband med särskilda högtider. Men av den politiska kontexten är det möjligt att relationerna socialt och ekonomiskt, rubbas av etniska inre stridigheter.