<p>The purpose of this essay has been to do a study on narration as a strategy in history education. By taking a starting point in the perspective that Shulman calls “wisdom of practice” and other studies I interviewed three teachers that were all experts in narration. This to have an insight in how they looked at the oral narration and on its role in history education. Is there a common view among the interviewed techers and to what extent are the traits and qualities of story telling described in litterature linked to the teachers’ answers?</p><p>My results show that the oral narration is not a straight and exclusive teaching strategy; it differs from teacher to teacher. The decisive factor that makes the difference is their main view point on story telling. These three teachers show three different styles of narration; the narrative subject, the above narrator and the anecdotic narrator.</p><p>Furthermore, I found that the main argument for the use of narration in history education is that oral narration has a great capacity when it comes to passing on information and making the students remember it. But how ever strong the arguments are for using one special strategy of teaching, variation is very important; not only because of the risk of making student bored, but also because it isn’t possible to stay in line with the national guidlines that the teachers must follow.</p><p>In the process of this study, I have concretisised four advantages and three disadvantages of narration.</p><p>1. It is easier to remember information passed on in stories because it creates a context.</p><p>2. Oral narration creates an interest in students due to an internal and external meaning.</p><p>3. Stories fulfil fundamental needs because of its ability to explain.</p><p>4. Oral narration differs from other teaching strategies and creates a creative variation.</p><p>1. Narration has the ability to affect students, which may lead to a less critical approach to information sources.</p><p>2. Illusory coherence may appear in a story because narration strives to create coherence.</p><p>3. When creating a story meant to be told orally you risk loosing focus because of an indistinct purpose.</p>

I denna uppsats behandlas den statliga myndigheten Forum för levande historia. Grunden i dennastudie utgörs av en kartläggning av myndighetens verksamhet, så som den går att studera i form avmaterial publicerat på Forum för levande historias hemsida. Utifrån exemplet ”det historiskafolkmordet” används en rad historiedidaktiska teorier för att svara på frågor som berör Forum förlevande historias historieanvändning. Med hjälp av en historiedidaktisk granskning av hurmyndigheten behandlar det historiska folkmordet diskuteras förhållandet mellan denhistorieskrivning som bedrivs och Forum för levande historias uppdrag och verksamhet i nutid.Studien slår fast att Forum för levande historia ofrånkomligen bedriver en historieförmedling somfärgats av det sammanhang som den bedrivs i. Detta manifesteras bland annat i den moraliska ochpolitiska historieförmedling som lyser igenom i texterna om folkmord.

The purpose of this essay has been to do a study on narration as a strategy in history education. By taking a starting point in the perspective that Shulman calls “wisdom of practice” and other studies I interviewed three teachers that were all experts in narration. This to have an insight in how they looked at the oral narration and on its role in history education. Is there a common view among the interviewed techers and to what extent are the traits and qualities of story telling described in litterature linked to the teachers’ answers? My results show that the oral narration is not a straight and exclusive teaching strategy; it differs from teacher to teacher. The decisive factor that makes the difference is their main view point on story telling. These three teachers show three different styles of narration; the narrative subject, the above narrator and the anecdotic narrator. Furthermore, I found that the main argument for the use of narration in history education is that oral narration has a great capacity when it comes to passing on information and making the students remember it. But how ever strong the arguments are for using one special strategy of teaching, variation is very important; not only because of the risk of making student bored, but also because it isn’t possible to stay in line with the national guidlines that the teachers must follow. In the process of this study, I have concretisised four advantages and three disadvantages of narration. 1. It is easier to remember information passed on in stories because it creates a context. 2. Oral narration creates an interest in students due to an internal and external meaning. 3. Stories fulfil fundamental needs because of its ability to explain. 4. Oral narration differs from other teaching strategies and creates a creative variation. 1. Narration has the ability to affect students, which may lead to a less critical approach to information sources. 2. Illusory coherence may appear in a story because narration strives to create coherence. 3. When creating a story meant to be told orally you risk loosing focus because of an indistinct purpose.

Sedan hösten 2011 har historia blivit gymnasiegemensamt ämne, vilket innebär att samtliga program måste läsa historia i någon utsträckning. Detta innebär att historieämnet nu måste anpassas mot ett större antal elever än tidigare. Spelbaserat lärande är en lärandeform som spås få en allt större roll inom undervisning inom de kommande åren, men forskningen tillhandahåller få studier av hur digitala spel kan användas i undervisning. Denna intervjustudie med 14 gymnasieelever fokuserar på att undersöka hur digitala spel kan användas för att uppnå ett av historieundervisningens övergripande syften, nämligen att utveckla ett historiemedvetande hos eleverna. Resultatet visar att användningen av digitala spel i undervisningen kräver att läraren konstruerar en uppföljande aktivitet som möjliggör för eleverna att verbalisera sina spelupplevelser och göra kopplingar till annan information för att historiemedvetande ska utvecklas. Det går inte lita till att eleverna automatiskt formerar ett historiemedvetande enbart utifrån spelupplevelsen.

Alla människor lever i ett historiskt sammanhang, där de använder sig av, eller brukar historien. Detta behöver dock inte vara ett medvetet historiebruk. Därför har ofta historieförmedling i skolan syftet att ge eleverna en förståelse för detta. Eleverna kan på så sätt bli medvetna om att det finns en relation mellan dåtid, nutid och framtid. De utvecklar då ett historiemedvetande, som i sin tur får konsekvensen att eleverna kan lära av historien, och därmed bruka historien på ett mer medvetet sätt. Det är centralt i sammanhanget att komma ihåg att lärarnas historiemedvetande ofta påverkar den historia som de förmedlar i undervisningen. De kunskaper som eleverna därmed har möjlighet att förvärva i undervisningen, har då ett direkt samband med lärarens historiemedvetande och lärarens kunskaper i ämnet. Vilka kunskaper som anses centrala att ta upp beror i sin tur på den politiska dimensionen, där kursplaner och läroböcker direkt eller indirekt påverkas av politiska beslut. För att komma åt hur gymnasielärares historiemedvetande påverkar valen i undervisningen, valde vi att använda oss av företeelsen folkmord. För att undersöka detta fick lärarna bland annat ange vilka insikter olika folkmord kan ge, samt vilken relevans och i vilken utsträckning den reella undervisningen sker. Vi skickade ut 63 mail till gymnasielärare i historia runt om i Sverige, som fick möjligheten att svara på en enkät på Internet, av dessa fick vi in 16 svar. Vi fann att de folkmord lärarna valde påverkades av den rumsliga och geografiska närheten till respektive folkmord. Men detta är inte tillräckligt för att förklara det utrymme som de olika folkmorden får i undervisningen. Ytterligare en aspekt som medvetet eller omedvetet tas i beaktning är den affektiva aspekten och den kanon som finns i skolan eller inom lärarkåren som helhet samt huruvida folkmordets existens är erkänt eller inte.

<p>Alla människor lever i ett historiskt sammanhang, där de använder sig av, eller brukar historien. Detta behöver dock inte vara ett medvetet historiebruk. Därför har ofta historieförmedling i skolan syftet att ge eleverna en förståelse för detta. Eleverna kan på så sätt bli medvetna om att det finns en relation mellan dåtid, nutid och framtid. De utvecklar då ett historiemedvetande, som i sin tur får konsekvensen att eleverna kan lära av historien, och därmed bruka historien på ett mer medvetet sätt. Det är centralt i sammanhanget att komma ihåg att lärarnas historiemedvetande ofta påverkar den historia som de förmedlar i undervisningen. De kunskaper som eleverna därmed har möjlighet att förvärva i undervisningen, har då ett direkt samband med lärarens historiemedvetande och lärarens kunskaper i ämnet. Vilka kunskaper som anses centrala att ta upp beror i sin tur på den politiska dimensionen, där kursplaner och läroböcker direkt eller indirekt påverkas av politiska beslut.</p><p>För att komma åt hur gymnasielärares historiemedvetande påverkar valen i undervisningen, valde vi att använda oss av företeelsen folkmord. För att undersöka detta fick lärarna bland annat ange vilka insikter olika folkmord kan ge, samt vilken relevans och i vilken utsträckning den reella undervisningen sker. Vi skickade ut 63 mail till gymnasielärare i historia runt om i Sverige, som fick möjligheten att svara på en enkät på Internet, av dessa fick vi in 16 svar. Vi fann att de folkmord lärarna valde påverkades av den rumsliga och geografiska närheten till respektive folkmord. Men detta är inte tillräckligt för att förklara det utrymme som de olika folkmorden får i undervisningen. Ytterligare en aspekt som medvetet eller omedvetet tas i beaktning är den affektiva aspekten och den kanon som finns i skolan eller inom lärarkåren som helhet samt huruvida folkmordets existens är erkänt eller inte.</p>

Sammanfattning Syftet med uppsatsen är att ge en bild av hur verksamma historielärare pratar om och arbetar med det mångkulturella uppdraget som ligger latent i all undervisning i skolan. Mångkulturalitet i det här avseendet fokuserar på hur lärare tänker kring etnisk mångfald och på hur detta avspeglas i undervisningen. För att kunna uppfylla uppsatsens syfte har historielärare som är genuint intresserade av mångfaldsfrågor intervjuats, eftersom ett genuint intresse också betyder en större medvetenhet om sin historieundervisning utifrån ett mångkulturellt perspektiv. Metoden som används är kvalitativ, eftersom detta har kunnat ge det bästa resultatet, då uppsatsen handlar om att få ta del av verksamma lärares erfarenheter, tankar och dagliga arbete. För att kunna tolka lärarnas utsagor har en modell som är en sammanställning av olika forskares resultat gällande det mångkulturella perspektivets integrering i historieundervisningen använts. Resultatet från intervjuerna har visat att lärarnas arbetssätt inte når den högsta nivån av integrering (trots att lärarna har ett genuint intresse för mångfaldsfrågor), vilket gör att man börjar tvivla på om en total mångkulturell integrering är möjlig. Dessutom visar resultatet att lärare har en tendens till att beskriva sin undervisning med ord som gör att man kan härleda till enligt den tyska eller den anglosaxiska historiedidaktiken. / Abstract The purpose of this essay is to present a depiction of how history teachers talk about and work with school’s multicultural mission. Multiculturalism in this sense focuses on how teachers think about ethnic diversity and how it can be seen in the teaching itself. In order to fulfill the purpose of this essay some teachers with a genuine interest in questions about multiculturalism have been interviewed. Since a genuine interest also implies a higher awareness about the multicultural perspective in teaching. To get teachers’ personal experiences and thoughts on education and the multicultural mission a qualitative method is used, which will provide the best result. A model that put together different researchers’ result about different levels of multicultural integration has been used to interpret the teachers’ statements. The result from the interviews show that the teachers’ work with the multicultural perspective does not reach the highest level of multicultural integration in the model (even though the teachers have a genuine interest in questions about multiculturalism), and this result raises a doubt if the highest level of integration is even possible for teachers to achieve. The result also shows that teachers use words when they talks about their teaching that point to either German or Anglo-Saxon didactics.

Med spjärn i den poststrukturalistiska teoribildningen genus och diskursteori granskar denna uppsats framställningarna av kvinnor och män, genus och jämställdhet i gymnasieskolans läroböcker med syftet att undersöka hur läroböckerna framställer kvinnan avseende hur läroboken upprätthåller eller motverkar särskiljandets logik mellan män och kvinnor, samt att identifiera dessa mekanismer och hur dessa tar sig uttryck. Undersökning består av en kvantitativ delstudie vilken ringar in aspekter av representationen av kvinnor och män i läroböckerna. Denna utgör sedermera en språngbräda åt en kvalitativ genuskritisk närläsningsstudie av läroböckerna vilken leder fram till dekonstruktionen av desamma. Samtliga studieobjekt är publicerade inom ramen för den nya läroplanen, Gymnasieskola 11, under år 2011 och 2012 och är ämnade att användas i kursen Historia 1b. Resultatet visar att mannens hegemoni gentemot kvinnan reproduceras genom en rad olika diskurser: att män är överrepresenterade gällande såväl historiska aktörer som anonyma människor, att kvinnors roll genom historien förbises genom t.ex. utebliven historisk fakta eller styvmoderlig behandling av densamma och att kvinnor ej tillskrivs rollen som subjekt i sin egen historia. Vidare kan en dubbelhet skönjas i vilken läroböckerna å ena sidan manifesterar ett stundom framträdande jämställdhetspatos samtidigt som de å andra sidan reproducerar en historieskrivning vilken alltjämt förbiser, förminskar och underordnar kvinnor.

Syftet med denna studie är att undersöka skillnaden mellan två undervisningsformer, dessa undervisningsformer är lärstilsanpassad undervisning och traditionell undervisning. Undervisningsformerna ställs mot varandra i form av verktyg och hur eleverna upplever att någon av formerna är mer givande för dem samt om någon av undervisningsformerna ger en ökad elevaktivitet. För att följa läroplanen för individanpassning så belyser vi även denna fråga. Våra frågeställningar är:   Ger någon av undervisningsformerna, lärstilsanpassad respektive traditionell undervisning i historia 1b ett bättre resultat? Anser eleverna att det är någon skillnad mellan de olika undervisningsformerna lärstilsanpassad respektive traditionell undervisning?Upplever eleverna att verktygen och informationen varit mer givande i någon av undervisningsformerna? Upplever eleverna att de har fått tillfälle att visa sina kunskaper samt tagit eget ansvar för att uppnå betygsmålen? Är det någon undervisningsform som eleverna föredrar för att kunna ta till sig kunskapen som förmedlats? Leder någon av undervisningsmetoderna till mer elevaktivitet? Är någon av undervisningsmetoderna mer individanpassad?   För att få svar på dessa frågeställningar vände vi oss till CVL-Sandviken och fick tillfälle att utföra studien där. Eftersom CVL-Sandviken profilerar sig med lärstilar och lärstilsteori skapad av Rita Dunn och Kenneth Dunn samt Lena Boström föll det naturligt att vi använde oss av samma teori för att skapa vårt lärstilsmoment. Teorierna säger att om man som lärare anpassar sig till elevernas lärstilar så kommer deras resultat att bli bättre. Det är inte bara positiv forskning som finns om lärstilar utan även kritisk forskning. Vårt fokus när det gäller kritik ligger på två artiklar: Learning styles, Concepts and Evidence och The Myths of Learning Styles. Artiklarna fokuserar till att människor enligt psykologin inte har olika sätt att lära sig utan att man bör fokusera på vilket arbetssätt som är bäst för att nå målet. Det vill säga att välja arbetssättet efter ämnet man ska lära sig. Även att anledningen till att eleven lär sig hör ihop mer med intresse, förmågor och bakgrundskunskaper.   Sammanfattningsvis så visar våra resultat på att om eleven är i centrum så är den mer aktiv samt visar en större vilja att lära sig. Lärstilar är en genväg för att som lärare nå fram till eleven men kanske inte är en självklar pedagogisk utgångspunkt som är den bästa för elevens lärande.

The purpose of this study is to illustrate how history teaching with the intention of developing pupils historical consciousness can be designed, based on the structure of teachers' teaching strategies. In order to empirically access history consciousness, historical perspectives (procedural concepts) are being used to show how perspectives of time are structured and linked together. The historical perspectives are understood in the context of “multichronology”, which describes how time perspectives past, present, and future and how they appear simultaneously in a context. This is conducted in order to be able to discern how history consciousness can emerge in the context of history teaching more clearly. The empirical data was gathered with semi-structured interviews from four history teachers who state that they work and build teaching on developing history consciousness as a theme. The result shows that teaching strategies where time perspectives past, present and future is made concurrent and linked with each other through structures based on historical perspectives. The historical perspectives are managed to some extent from one another, but always based on historical significance. Historical significance is what links the historical perspectives together and enables the possibility of developing a history consciousness. In most cases multicronology occur when future as a perspective of time is handled. The future perspective is used to access and link past, present and future simultaneously, creating an opportunity to develop historical awareness through a multichronology. Furthermore, this happens implicitly / explicitly, as well as directly or as in sequences in the teaching.