Historia ska i gymnasieskolan utveckla elevers förmåga att använda historien som en referensram för att bättre kunna förstå sin samtid och därmed även sin framtid. Detta kallas även för historiemedvetande. I detta sammanhang utgör en grund att förstå att vi människor är och har en historia. Nutidens människa är ett resultat av tidigare skeenden i historien. Samtidigt har nutidens människor olika behov och syften när vi vänder oss till historien för att finna referenspunkter där vi selektivt väljer relevant historia. Vi gör eller brukar historia. Vi är alltså både skapade och skapare av historien. Två sätt att arbeta med historia på härstammar utifrån denna insikt. Det ena sättet är genetiskt, vilket tar hänsyn till historiens utvecklingslinjer med fokus på historiska samhällen och människors utveckling. Perspektivet har sitt fokus i de historiska rötterna och förklarar sedan utveckling och kronologin framåt. Det andra sättet är genealogiskt, vilket vänder sig till historien med avstamp från nutiden. Här rör sig perspektivet baklänges från betraktarens tidshorisont för att svara mot specifika behov och intressen där historien kan ge svar och riktlinjer. Dessa två perspektiv har bägge sina egna fördelar och kan därmed komplettera varandra. Historiedidaktisk forskning menar att bägge dessa perspektiv behöver sammanföras i en då kallad dubbel tankeoperation Denna uppsats grundar sig på dessa två perspektiv och försöker genom elevsvar på skriftliga prov ta reda på i vilka sammanhang dessa två perspektiv synliggörs.   Provfrågan som eleverna skulle svara på handlade om varför Adolf Hitler och nazismen blev populär i Tyskland samt vilka orsaker som föranledde själva maktövertagandet.  Vad resultatet har kunnat visa på var att det genetiska perspektivet synliggjordes genom orsaksförklaringar och historiska strukturella sammanhang. Här lyfte eleverna bland annat den ekonomiska situationen i Tyskland, Versaillesfredens villkor och utpekandet av en syndabock. Den historiska framställningen var sällan fördömande eller moraliserande utifrån ett genetiskt perspektiv utan snarare förstående. Flera elever pekade på Hitlers kompetenser som bidragande orsak till hans framgångar. Det genealogiska perspektivet synliggjordes istället genom att eleverna ofta utgick ifrån sig själva och sin uppfattning om världen (livsvärlden) och sin samtid när de skulle förklara historien. Ofta blev en sådan framställning fördömande. Dessutom var det svårt utifrån en genealogisk horisont att kunna se hur historien skulle kunna upprepa sig idag då nutiden målades upp som tillräckligt utvecklad för att kunna stå emot liknande krafter. Den dubbla tankeoperationen gick att spåra i ett par elevsvar genom att genetiska och genealogiska perspektiv kombinerades i svarsframställningen. Även om dessa svar var sällsynta kunde de visa på hur två tidshorisonter kunde mötas i en och samma tankeoperation.

Föreliggande studie handlar om hur läroböcker kan bidra till utveckling av historiemedvetande. I studien definieras begreppet historiemedvetande som en medvetenhet om historicitet, det vill säga medvetenhet om att historia är skapat i tid och rum och därför är kontextberoende, vilket kan betraktas som det övergripande målet med all historieundervisning i den svenska skolan. Syftet med studien är att undersöka vilken potential läroböcker i historia för årskurs 1-3 har att utveckla elevers historiemedvetande. För att uppfylla detta syfte används frågeställningarna Hur syns olika narrativ i lärobokstexterna? och På vilket sätt inbjuder lärobokstexterna till reflektion om historicitet?. Studiens teoretiska utgångspunkter är historiedidaktik, historiemedvetande, historicitet och narrativ. Historiedidaktiken, som handlar om hur historia förmedlas och förstås, fungerar som ett övergripande tankesätt som genomsyrar hela studien. Historiemedvetande, historicitet och narrativ utgör de perspektiv genom vilka studiens resultat genereras. Studiens empiri utgörs av textstycken från läroböckerna Boken om SO, PULS SO-boken, PULS Historia Forntiden, Hitta historien och Nyfiken på historiens familjer. Dessa valdes genom ett målstyrt icke-sekventiellt urval. Vidare genomfördes analysen med en deduktiv ansats eftersom empirin analyserades utifrån ett förutbestämt ramverk. Detta ramverk togs fram genom en operationalisering av begreppen historicitet och narrativ, vilka i sin tur genererade två typer av narrativ som eftersöktes i läroböckerna. Studiens resultat visar att läroböckerna på egen hand har begränsad potential att utveckla elevers historiemedvetande då det finns få inslag som inbjuder till elevers reflektion om tillkomst och perspektiv i historiska narrativ. Tidigare forskning inom området både bekräftar och motsäger denna studies resultat. Från studiens resultat dras slutsatsen att läraren har en avgörande roll för om läroböcker ska kunna bidra till utvecklingen av historiemedvetande, då det är läraren som måste lyfta fram de begränsade inslag som kan bidra till detta.

Studiens syfte är att undersöka lärares definition av och attityder till begreppet historiemedvetande samt vilken betydelse lärare anser att skönlitteratur har och hur den används i undervisningen för att främja elevers utvecklande av historiemedvetande. Syftet konkretiseras med fyra frågeställningar som berör lärares uppdrag att utveckla elevers historiemedvetande och arbete med skönlitteratur. En kvalitativ enkät används för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Enkäten distribuerades digitalt till målgruppen för studien som är historielärare för årskurs 4–6. En tematisering av empirin utförs och analyseras sedan utifrån Biestas (2011) tre dimensioner och Rüsens (2005) fyra underkategorier av historiemedvetande. Resultatet tyder på att begreppet historiemedvetande inte är helt lätt för lärarna att definiera men kan trots det kategoriseras enligt Rüsens (2005) fyra kategorier som blir underordnade kategorier av historiemedvetande som stort. Historiemedvetande består av reflekterande förmågor som kan vara svåra för eleverna att utveckla i de fall de inte kan hänga upp sina kunskaper på något de kan relatera till. Resultatet tyder även på att skönlitteraturen kan ha en betydelse i historieundervisningen om det i undervisningen inkluderas ett före, under och efterarbete kring det lästa. Detta visar även på att skönlitteratur som media är ett tidskrävande arbetssätt men är behjälpligt vid elevernas utveckling av ett historiemedvetande. / <p>Pedagogiskt arbete, inriktning SO</p>

Det finns idag väldigt många läroböcker i historia som behandlar samma kurs. Men finns det någon lärobok som är bättre än de andra och i så fall varför? Läromedelsutredningen – böckernas betydelse och elevers tillgång till kunskap (SOU 2021:70) menar att det behöver finnas någon form av ansvar och kvalitetssäkring då det kommer till läroböcker eftersom det är viktigt att lärare dels vet vad som är en bra lärobok, dels hur de kan jämföra och utvärdera läroböcker. Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken omfattning innehållet i läroböcker för gymnasieskolans kurs historia 1b möter ämnesplanens centrala innehåll och mål för undervisning. Till denna undersökning har en kvantitativ och en kvalitativ innehållsanalys gjorts med både ett strukturellt och ett funktionellt perspektiv. Det strukturella perspektivet behandlar Lgy 11:s kursplan och det funktionella perspektivet behandlar innehållet i läroböckerna. En analysmodell skapad av Niklas Ammert (2011) har tillämpats i denna undersökning för att kategorisera textinnehållet och undersöka om författarna använder sig av en konstaterande eller en förklarande framställningstyp. Resultaten för denna undersökning visar att det finns signifikanta skillnader i läroböckerna gällande innehåll och hur innehållet behandlas. Resultatet visar brister hos läroböckerna i såväl deras förhållande till det centrala innehållet och målen för historieundervisningen. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-12-27</p>

Syftet med studien är att med utgångspunkt i begreppet historiebruk inleda en didaktisk diskussion kring användbarheten av politiska satirteckningar i historieundervisning. Som ett led i att nå fram till en didaktisk diskussion analyseras tre politiska satirteckningar för att undersöka på vilka sätt motsättningar i den samtida debatten kommer till uttryck. Studiens teoretiska utgångspunkt är dels satir som begrepp och dess roll som historisk källa, och dels begreppet historiebruk utifrån Klas-Göran Karlssons typologi. Därtill används begreppen historiemedvetande och historiekultur för att förstå hur och varför historia används i de analyserade politiska satirteckningarna. För att samla in materialet har Dagens Nyheters historiska arkiv används, där de tre politiska satirteckningarna representerar tre olika folkomröstningar i Sverige. I analysen används en ikonologisk bildanalysmetod som vi anpassat för studiens syfte. Analysen visar att de politiska satirteckningar reflekterar sin tids politiska motsättningar genom att kritisera motståndarsidan och därigenom även stärka den egna ståndpunkten. För att förstärka argumentationen används humor i stor utsträckning. Den didaktiska diskussionen visar att politiska satirteckningar kan vara ett konkret källmaterial i arbetet med att utveckla elevernas förståelse av hur historia kan användas, både i satirteckningarnas samtid och i elevernas nutid. Vidare visar den att de politiska satirteckningarna kan användas antingen som en aptitretare i början av ett arbetsområde, eller som en konkretisering av elevernas förvärvade kunskaper i slutet av ett arbetsområde. Avslutningsvis visar den didaktiska diskussionen att de humoristiska inslagen kan innebära att elevernas intresse riktas mot historieämnet.

Syftet med den här studien är att undersöka hur gymnasielärares prov och arbetsuppgifter i historia uppmuntrar eleverna till att svara historiemedvetet. Studien söker svar på: Vilken roll ges eleverna? Vilka narrativ kompetenser efterfrågas? Vilka referensramar görs tillgängliga? Det teoretiska ramverket är kognitivism. Utgångspunkten är den kognitiva historiedidaktiska forskningens begrepp: begreppskunskap av 1:a- och 2:a ordningen samt processkunskap. Därtill förstås den narrativa kompetensen som en pendelrörelse mellan begreppssfärerna och anses som nyckeln till historiemedvetande. Metodologiskt görs en textnära analys genom systemisk-funktionell grammatik på interpersonell nivå. Det innebär textens relationella språk undersöks i skriftliga språkhandlingar, modalitet och modal bedömning. Resultatet visar att uppmaningar och frågor är i majoritet medan påståenden är i minoritet. Däremot förekommer uppmaningarna framförallt genom omgjorda påståenden. Det kan sägas vara ett sätt att väva in olika begreppskunskap för att tillgängliggöra den för eleverna. Även modalitet undersöks och det visar en hög grad av förpliktelse vilket minskar elevernas responsmöjligheter. Sannolikhet förekommer dock också vilket kan sägas öppna upp, men vid närmare titt är den knuten till uppgiften och inte eleven. Slutligen studeras modal bedömning genom talarattityder och subjektivitet. Det visar att referensramar tillgängliggörs via framförallt objektiva subjekt. Talarattityden framkommer framförallt genom förstärkningar vilket ger eleverna olika referenspunkter att reagera på. Att poängtera är dock att eleverna förekommer som subjekt i nästintill alla prov vilket visar att deras identitet tilltalas och därmed kan deras referensramar sägas aktiveras.

The purpose of this thesis was to investigate how a group of primary school teachers chose to work with stories and fiction in history teaching in order to understand how the method can develop the students' historical consciousness. The empirical material of the study was collected by qualitative interviews with six first to third grade teachers. The teachers work in different year classes at the primary school and have different experiences. This means that the survey cannot be generalized to a certain grade or education level of the teacher. However, a certain generalizability can be made about primary school teachers' perception of how primary school teachers view the connection between fiction and history consciousness. In the study, it has been found that teachers see the story and the scholastic literature as a matter of course in the teaching and that in the long run, and through processing, they develop the students' historical awareness. However, it is not the teachers' main goal. The doctrine sees the narrative mainly as a cozy moment together with the students, where they get a gracious reading experience.

In this essay court cases from Öland in the period of 1635-1649 which were later subjected to the scrutiny of Göta hovrätt are examined. The point being to investigate differences in how crimes and criminals were treated in the local häradsrätt versus the regional hovrätt. The study is limited to cases found in the collection På häradsting by Lennart Landin. Furthermore, the results are compared to the theoretical model of the civilization process in early modern Sweden, as laid out by Johan Söderberg and Arne Jarrick, based on the earlier theory of Norbert Elias.      The essay concludes that while the ingredients of the theoretical model can be seen in the material at hand, they are far too jumbled to be categorized simply as a matter of "the state" versus "the local." Instead, rather than the process of civilizing society stemming from above or below, the evidence seems to indicate that the above and below, at least within the boundaries of the legal system and legal practices in the given period, shared many of the civilizing traits with each other.      Additionally, the essay concludes that the material and results of the study have applicability in the context of teaching history in the Swedish upper secondary school system. The conclusion is based upon the personal stories made available by the material being useful for building empathy for historical people, its potential for intersubject teaching with respect to language history and the historical process of change highlighted by the analysis.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur tre afghanska pojkar upplevde en eventuell krock mellan det afghanska och det svenska skolsystemet. I den afghanska skolkulturen ingår inte reflektion och analyserande kan detta då bli ett hinder i den svenska skolan i ämnet historia? Frågeställningarna till undersökningen är: - På vilket sätt har eleverna under sin tid i Afghanistan tillgodogjort sig kunskap om historia? - Kan det finnas hinder i skolan för de nyanlända eleverna vad gäller den svenska historiedidaktiken när det kommer till förmedling av kunskap? - Upplever eleverna några svårigheter beträffande sättet undervisningen sker på i Sverige i ämnet historia, exempelvis när det gäller reflekterande frågor? Som metod i min undersökning utgår jag från Graounded Theory och kommer använda den som min analysmetod för mina tre intervjuer. Resultatet visar att problematiken för dessa tre afghanska pojkar i ämnet historia främst inte ligger i deras förmåga till reflektion utan snarare i deras inställning till ämnet historia. De har lärt sig en "sanning" om historia och möter nu en annan bild av ämnet historia.

Within the educational system you will experience students from different cultures, thus the question was asked: what are the expectations on you as a teacher when working with the students’ process of a positive identity view? The essay has examined how elementary school and the sami school work with identity in school and in history class. The investigation has been executed through Critical Doscourse Analysis (CDA) on the source material Syllabi and course plan for history subject for elementary school and sami school fråm 1994 and 2011, and syllabus for sami school from 1996. The results presented reveals a change in how the words identity and the sami people are assoicated with and how these concepts should be treated in the syllabi and the cours plans for history from 1994 and 2011. In the syllabi and course plan in history from 1994 identity is strongly associated with culture and cultural heritage and the sami perspective should be included as a part of the swedish and nordic perspective. The sami school has provided the teachers with a guidance in the history subject including how to teach in order to mediate a sami perspective. In the syllabus and course plan for history from 2011, the sami perspective is exkluded and instead the sami people are placed in a context of learning about “the others”. Identity is no longer strongly associated with culture in this syllabus, but instead the focus is directed towards language and historical narratives connected with identity development.