This thesis is intended to respond to the extent to which South African textbooks on the subject of history is linked to the governmental policy documents and whether they are producing and reproducing national identity. The two textbooks are aimed at students in grade 10. Both books were produced in 2008 but published by different publishers. The essay is based on Norman Faircloughs critical discourse theory which has been supplemented by Michael Billings theory Banal Nationalism, which assumes that it is the national words that remind us daily of our homeland that is producing and reproducing national identity.   The survey shows that both textbooks are closely tied to the government policy document for the teaching of history. The textbooks refer to the policy, both explicitly and implicitly. The two textbooks reproduce a common national identity in South Africa based on the discussions taking place in society. In other words, the textbooks have been influenced by Rainbowism and African Renaissance. The books lift up both the idea of a reconciled South Africa and a proud nation in the continent of Africa. The texts and exercises in the books contribute to the production of national identity by reminding students that they can be proud to be South African in a unique multicultural nation. The analysis also shows that the textbooks strive to include all people in the national community regardless of ethnicity.

I forskning om den mångkulturella skolan ges stort utrymme åt undervisning som bedrivs där i stort. Litet fokus riktas dock specifikt till historieundervisningen och historieämnet. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur lärare i historia bedriver sin undervisning med en mångkulturell elevsammansättning.Den teoretiska utgångspunkten utgörs av socialkonstruktivismen, metoden i sin tur är kvalitativ och tar sin utgångspunkt i semistrukturerade intervjuer av respondentkaraktär. Respondenterna utgjordes av sex stycken lärare i historia som undervisade på mångkulturella högstadieskolor i nordöstra Skåne. Råmaterialet från intervjuerna analyserades med hjälp av Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes diskursanalys.Resultatet visade att det fanns två diskurser beträffande historieundervisning med den mångkulturella elevsammansättningen. Den ena diskursen betonade en monokulturell undervisning, där stor uppmärksamhet riktades mot europeisk historia. Den andra diskursen betonade en interkulturell undervisning med hänsyn till elevernas skiftande ursprung. Den monokulturella diskursen fick stort utrymme vilket ur socialkonstruktivismens postkoloniala synvinkel kan tolkas som att den anses stå högre och vara mer berikande än den interkulturella.