Filmens legitimitet som historieförmedlare har diskuterats och debatterats av historiker sedan mediet slog igenom. Sedan 1980-talet har akademiska diskussioner även förts angående filmens roll i skolan, där dess användning ökat i takt med dess genomslagskraft i övriga samhället. Allteftersom filmer blir mer lättillgängliga blir frågan om filmens roll i formandet av elevers historiemedvetande än mer aktuell. Hur dessa frågor tacklas i historieundervisningen och på vilket sätt film används i klassrummen är frågor som fångat vårt intresse och därför blev vår frågeställning: vad säger forskning om historisk film som historiedidaktiskt verktyg i historieundervisning på gymnasieskolan? I denna kunskapsöversikt har vi ämnat att kartlägga forskningsläget inom området historisk film i historieundervisningen. Vi har framförallt fokuserat på undervisning på gymnasial nivå. Inom arbetet har vi undersökt internationella såväl som svenska vetenskapliga skrifter från akademiker inom ämnet. Metoden som användes var informationssökning via sökmotorerna ERC, Swepub och Libsearch för att skapa en grundlig bild över vad tidigare forskning säger om användningen av historisk film i klassrummet och hur den mottas av elever. Bilden av den historiska filmens plats i klassrummet har gått från tveksam till accepterad allteftersom att mediets popularitet har ökat. Resultaten visar att det finns flera olika anledningar för lärare att använda film för att utveckla elevernas historiska förmågor. Elever kan också gynnas av att film inkluderas i undervisningen eftersom verktyget bidrar med andra perspektiv och möjliggör historisk empati. Slutsatser som vi kommit fram till efter insamling av information om det övergripande forskningsläget är att filmens användning som historieförmedlare till gymnasieelever inte längre är ifrågasatt. En del lärare tenderar dock att inte utnyttja mediets säregna fördelar och potential. Om film används på ett konstruktivt och utvecklande sätt, i linje med kurs- och ämnesplaners mål och syften, blir dess användning som undervisningsverktyg odiskutabel. Frågan blir då på vilket sätt den bör brukas i undervisningssammanhang.

The purpose of this thesis is to study the 2021 documentary series Stockholm’s blodbad – Kampen om tronen from a historical cultural perspective using narrative analysis and film theory. The foundation for the analysis is to be found in Jörn Rüsen’s definition of history culture, where historical narratives are seen as part of a collective identity, and where different dimensions of history culture are balanced to create an impression of truth. The aim is to explore how the documentary series is part of and dependent on the historical cultural context in which it was created, and also to problematize this situation.

Denna uppsats undersöker hur samma historiska händelse kan ha olika betydelser i film. Idag är människor mer benägna att se en film om en historisk händelse än att läsa en historiebok, och detta innebär att vi måste lära oss att förstå de konventioner som används för att placera historia på film. Historiefilmen kan sägas besitta en palimpsestisk historiskt medvetenhet där lager av fakta och myt smälter samman, hellre än att skiljas åt. Men för att en historisk händelse ska passa in i filmens tidsram måste den bearbetas och detta resulterar i att vissa människor, händelser och rörelser prioriteras, medan andra utesluts. Därför undersöker denna uppsats vad som lagts till / uteslutits och effekterna på sammanhanget och trovärdighet, hur filmen hävdar sin autenticitet, och hur upphovsmannen påverkar trovärdigheten. Analysresultaten av två filmer om den kubanska revolutionen, visar att beroende på vilken del av den historisk händelsen som skildras, skapar filmerna helt olika berättelser med olika budskap. Medan filmen Che-Argentinaren (2008) fungerar som en hyllning av gerillanledaren Che Guevara som Kubas frälsare, visar en vänsterideologi och uttrycker USA förakt, skildrar däremot den andra filmen The Lost City (2005) revolutionens baksida. Den visar en högerideologi, familjevärderingar och USA som frihetens och drömmarnas land. Båda filmerna använder sig av liknande stilistiska strategier för att uppnå illusionen av autenticitet, och filmernas upphovsmän påverkar filmernas trovärdighet i olika grad. Vad jag i uppsatsen till sist menar är att historiefilmen inte bör tas som sanning, utan har en viktig roll som intresseväckare, som förhoppningsvis leder till att åskådaren blir intresserad av att söka sig mer kunskap. / This paper examines how the same historical event can have different meanings in films. Today people are more likely to watch a film about a historical event than to read a history book, and this means that we must learn and understand the conventions used to place history on film. The history film can be said to possess a palimpsetic historical consciousness in which layers of fact and myth come together rather than be separated. But for a historical event to fit within the film's time frame, it must be processed and this results in that certain people, events and movements are given priority, while others are excluded. Therefore, this paper studies what has been added/excluded and the effects on the context and credibility,how the film claims its authenticity, and how the author/filmmakers affects the credibility. The results of the analysis of two films about the Cuban revolution, shows that depending on which part of the historical event depicted, the films create entirely different stories with very different message. While the film Che-Part One (2008) serves as a celebration of the guerrilla fighter Che Guevara as Cuba's savior, according to a leftist ideology and the film is expressing U.S. disdain, the other film The Lost City (2005) however, portrays the revolutions backside, it shows a right-wing ideology, family values and the U.S. as the land of freedom and dreams. Both films use similar stylistic strategies to achieve illusion of authenticity, and the films' creators affect the films credibility in different amounts. What I finally conclude, is that the history film should not be considered as truth, but serve to arouse interest, which will hopefully lead the spectator to seek more knowledge about the historical event.