Syftet med denna uppsats är att åskådligöra hur kursplanens begrepp (ur Lgr 11) historiemedvetande samt historisk referensram åskådliggörs i relativt nyutgivna läromedel. I föreliggande uppsats representerat av boken Historia Maxi, författad av Elisabeth Ivarsson och Mattias Tordai, utgiven 2010. Läroboken är avsedd för grundskolans senare år. Frågeställningen lyder: Hur åskådliggörs kursplanens begrepp historiemedvetande samt historisk referensram i läroboken ur skilda historiekulturella perspektiv? De teoretiska definitioner av kursplanens begrepp som ges utgår ifrån historikern Klas Göran Karlssons samt historiedidaktikern David Mellbergs definitioner av begreppet historiemedvetande i boken Historien är nu: en introduktion till historiedidaktiken från 2004, samt Kenneth Nordgrens vidare förståelse av begreppet i sin doktorsavhandling Vems är historien? från 2006. I definitionen av kursplanens andra centrala begrepp, historisk referensram, utgår jag ifrån Per Elissons diskussion om hur begreppen förutsätter varandra i artikeln “Det är smart att använda historia i nya händelser...” – Historiebruk i skola och samhälle. Metodvalet inspireras av en kritisk diskursanalys utifrån Norman Fairclough utifrån vilken jag genomför en detaljerad lingvistisk textanalys, samt Staffan Selanders emfas kring texters urval i boken Lärobokskunskap: pedagogisk textanalys med exempel från läroböcker i historia 1841-1985 från 1999. I uppsatsen benämnt som urvalsperspektivet. Ett övergripande resultat varifrån en slutsats kan dras är att kursplanens begrepp historiemedvetande samt historisk referensram åskådliggörs med utgångspunkt i den historiekanon som fokuserar europeiska perspektiv och däri sker ett uteslutande av icke-europeiska historiekulturella perspektiv. En annan slutsats är dock att läroboken utifrån narrativ historia uppvisar viss potential för interkulturell historieskrivning.

Läroplanen för historia på gymnasiet är omfattande vilket medför att ett stoffurval måste göras. Urval av detaljstoff ställer stora krav på läraren. Det räcker inte att läraren förhåller sig till det centrala innehållet, utan stringens är nödvändigt för att reducera stoffet till något som är hanterbart för elever. Strategier för urval av detaljstoff är inte något som uttryckligen lyfts i lärarutbildningen på ex. Malmö universitet, därför finns skäl att anta att urvalsprocessen kan vara problematisk för lärarstudenter, mindre erfarna och även erfarna lärare. Vidare kan en etablerad urvalsstrategi underlätta i en lärares arbetsintensiva vardag. Kunskap om hur detaljstoff kan väljas ut är relevant för nyexaminerade historielärare, mindre erfarna lärare, lärarutbildare och såväl som erfarna lärare. Genom semistrukturerade intervjuer med tre erfarna och två mindre erfarna lärare är syftet att undersöka om det finns förutsättningar att använda konceptet historical context som grund för en urvalsstrategi av detaljstoff i historieundervisningen. Informanterna svarar på frågor kring deras tillvägagångssätt för urval av detaljstoff samt hur de använder detaljstoff i sin undervisning. Materialet analyserades i förhållande till ett pedagogiskt verktyg för historical context och observationsinstrumentet FAT-HC. Analysen visade att detaljstoffurval är ett viktigt moment för informanterna men att urvalet är en relativt individuell process med vissa gemensamma nämnare. I lärarnas utsagor om deras undervisning återkom de till de tre ingående referensramarna i historical context: kronologisk och geogrask referensram i kombination med sociala referensramar. I och med detta finner studien att de tre referensramarna bör gå att använda som en ”checklista” för urval av detaljstoff som ett sätt för lärare att bli mer konsekventa, tydliga och effektiva i sina urval av detaljstoff.