<p>Abstract</p><p>The signification of the eyesight for children’s development and learning- how do pedagogues support and stimulate children with defective vision in their development and learning in pre-school?</p><p>These issues are based on my purpose of the field survey investigations, where I have interviewed three pedagogues and also performed an observation.</p><p>My main conclusion and results describe that the vision is the high-powered engine in children’s development and learning. It also tells us that those around the children are very important for optimum development and learning, especially when it comes to supporting and stimulating children with defective vision in their necessities. Our other senses are a compensation to make it easier for children with defective visions in their lives. But all our senses are equally important for children with defective vision as they are for seeing children in their development and learning with their whole body in pre-school.</p><p>Keywords:</p><p>Eyesight, children with defective vision, development and learning in pre-school, pedagogues, pedagogical support and stimulation</p> / <p>Sammanfattning</p><p>Vilken betydelse har synsinnet för barns utveckling och lärande? Hur kan pedagoger med hjälp av olika pedagogiska insatser eller hjälpmedel, stödja och stimulera barn som är synskadade i deras utveckling samt i sitt lärande i förskolan?</p><p>Dessa frågeställningar speglar mitt syfte med denna uppsats. Frågeställningarna i sin tur har under processens gång också vidarebearbetats till tre frågeområden, vilka också har varit centrala i undersökningens genomförande av en observation och intervjuer med tre pedagoger.</p><p>Huvudresultatet och min slutsats visar att synsinnet är motorn i ett barns utveckling och lärande. Om ett barn har en synskada är omgivningens förhållningssätt, bemötande och agerande livsviktigt för att stödja samt stimulera barnet optimalt utifrån de behov barnet har.</p><p>För att underlätta tillvaron för synskadade barn är våra övriga sinnen ett exempel på kompensatoriska hjälpinsatser, dessutom är de viktiga för alla barn i deras utveckling och lärande med hela kroppen i förskolan.</p><p>Nyckelord:</p><p>Synsinnet, synskadade barn, utveckling och lärande i förskolan, pedagoger, pedagogiska hjälpinsatser</p>

Abstract The signification of the eyesight for children’s development and learning- how do pedagogues support and stimulate children with defective vision in their development and learning in pre-school? These issues are based on my purpose of the field survey investigations, where I have interviewed three pedagogues and also performed an observation. My main conclusion and results describe that the vision is the high-powered engine in children’s development and learning. It also tells us that those around the children are very important for optimum development and learning, especially when it comes to supporting and stimulating children with defective vision in their necessities. Our other senses are a compensation to make it easier for children with defective visions in their lives. But all our senses are equally important for children with defective vision as they are for seeing children in their development and learning with their whole body in pre-school. Keywords: Eyesight, children with defective vision, development and learning in pre-school, pedagogues, pedagogical support and stimulation / Sammanfattning Vilken betydelse har synsinnet för barns utveckling och lärande? Hur kan pedagoger med hjälp av olika pedagogiska insatser eller hjälpmedel, stödja och stimulera barn som är synskadade i deras utveckling samt i sitt lärande i förskolan? Dessa frågeställningar speglar mitt syfte med denna uppsats. Frågeställningarna i sin tur har under processens gång också vidarebearbetats till tre frågeområden, vilka också har varit centrala i undersökningens genomförande av en observation och intervjuer med tre pedagoger. Huvudresultatet och min slutsats visar att synsinnet är motorn i ett barns utveckling och lärande. Om ett barn har en synskada är omgivningens förhållningssätt, bemötande och agerande livsviktigt för att stödja samt stimulera barnet optimalt utifrån de behov barnet har. För att underlätta tillvaron för synskadade barn är våra övriga sinnen ett exempel på kompensatoriska hjälpinsatser, dessutom är de viktiga för alla barn i deras utveckling och lärande med hela kroppen i förskolan. Nyckelord: Synsinnet, synskadade barn, utveckling och lärande i förskolan, pedagoger, pedagogiska hjälpinsatser

De större hjälporganisationerna organiserade sina hjälpinsatser på liknande sätt under tsunamikatastrofen. Oftast kom en appell från någon systerorganisation. Därefter gjordes en sammanställning av hjälpbehovet, innan man skickade det som behövdes till området, vare sig det var material eller kunnig personal. Det var sedan systerorganisationen som styrde arbetet på plats eftersom de känner bäst till sitt lands samhällsstruktur. Risken för kulturkrockar minskade genom att de utländska biståndarbetarna kunde vända sig till sin systerorganisation för råd och stöd i frågor rörande den kultur de befann sig i. Medias roll under och efter katastrofen har varit både informativ och granskande, men den kunde också vara spekulativ och osaklig. Man kan se en viss skillnad mellan morgontidningarna och kvällstidningarna. Kvällstidningarna verkade i högre grad vilja försöka sälja lösnummer på människors lidande och var mer individfokuserad än morgontidningarna. Morgontidningarna speglade tsunamin mer ur ett helhetsperspektiv. Jag fann också att morgontidningarna oftare hänvisade till källorna än kvällstidningarna. Under tsunamikatastrofen väcktes existentiella frågor. Jag fann att många av dessa tankar handlade om livets förändlighet, hur snabbt allt kan ändras. Många tankar kretsade kring familjen. Detta kom fram både i enkätundersökningen och hos de som arbetade med katastrofen. Tankarna kring tsunamikatastrofen verkar dock idag handla mer om hur man kan få till stånd bättre och snabbare krisberedskap, än om de existentiella tankarna, som var mer dominerande direkt efter att katastrofen inträffat. Det unika med tsunamikatastrofen var att den väckte ett starkt engagemang bland folk som på olika sätt ville hjälpa till. Nu verkar det dock som att tsunamin börjat blekna för de flesta. Man kan se på nya insamlingar olika hjälporganisationer gjort att engagemanget inte är så stort som under tsunamikatastrofen.