Sammanfattning Den här studien har sin utgångspunkt inom äldreomsorgen och fokuserar på vad en grupp äldre människor anser om olika hjälpinsatser och hur de känner att de kan påverka dessa. Fyra stycken frågeställningar har legat som grund för studien och dessa har bidragit till de fem olika teman som analyserades fram. Två pelare i studien är den tidigare forskning som finns inom området samt tre olika teorier som på ett eller annat sätt berör äldreomsorgen och äldre personers olika livssituationer. Tidigare forskning och de olika teorierna har tillsammans med den empiri som kommit fram genom de sex intervjuer vi genomfört varit grunden i analysen och de slutsatser som dragits. Det tydligaste som kan utläsas tack vare de olika delarna som studien omfattar är tre nyckelord: anhöriga, trygghet och hemtjänstpersonal. Samtliga äldre som intervjuats påpekar att deras anhöriga är väldigt viktiga i deras tillvaro. Hemtjänstpersonalen är även de viktiga för de äldre och de flesta känner en trygghet i att det kan komma hem en människa till dem. Det som skulle kunna vara intressant att forska vidare om inom detta område är att göra en blandad studie där både kvalitativa och kvantitativa mätinstrument används. Det skulle komplettera vår studie genom att kunna generalisera resultatet på ett sätt som vår studie inte haft syftet att göra.

Syftet med studien är att undersöka hur några utvalda skolor arbetar med elever som är i behov av särskilt stöd vid matematikundervisningen. I studien används observationer av lektioner och intervjuer med lärare samt specialpedagog som metoder för att få svar på våra frågeställningar. Vi vill undersöka hur lärare och specialpedagoger förhåller sig till åtgärdsprogram och extra anpassning samt hur de arbetar med inkludering i klassrummet. I resultatet framkommer att eleverna arbetar enskilt eller i mindre grupp med specialpedagog samt att klassläraren försöker anpassa undervisningen de tillfällen inte specialpedagog finns som hjälp. På de undersökta skolorna arbetar de aktivt med åtgärdsprogram och sätter elevens lärande i fokus. Den hjälp som ges till elever som är i behov av särskilt stöd är främst undervisning av specialpedagog, hos specialpedagogen blandas rutinuppgifter med motivationshöjande moment. Vi kan genom studien dra slutsatsen att skolorna arbetar aktivt för att stödja elever i matematiksvårigheter samt att hela verksamheten är involverad för att utveckla lärandet hos dessa elever.

Syftet med denna uppsats var att undersöka vad brukare anser om delaktighet i planering och beslut kring hjälpinsatser. Studien bygger på fem kvalitativa intervjuer. Empowerment-teori tillämpades på resultaten och har således varit studiens teoretiska utgångspunkt. Resultaten visade att brukarena i studien i stort inte upplevt sig som delaktiga i planering eller beslut. De har heller inte känt fullt förtroende för socialarbetaren de träffade när de sökte hjälp för sitt missbruk. Vad gäller upplevelsen av att ha makt över sin egen situation förmedlade intervjupersonerna en känsla av maktlöshet gentemot socialarbetaren. Studiens analys visar att tänkbara orsaker till brukarnas upplevelser kan vara organisatoriskt grundande, då de kan förklaras genom bristande resurser såsom ekonomi, tid och kunskap. Brukarna uppgav det som önskvärt att socialarbetaren visat större engagemang och visat mer empati gentemot dem. Bristande resurser hos brukaren förklaras genom begreppet inlärd hjälplöshet.

<p>Arbetets syfte är att utreda de hjälpinsatser som utformas för elever i specifika matematiksvårigheter. Den metod som används för att uppfylla syftet är kvalitativa intervjuer på tre skolor med en specialpedagog, en rektor och en matematiklärare på vardera skola. Resultatet baseras dock på åtta intervjuer på grund av ett bortfall. Studien av de tre skolorna visar att på de skolor där pedagoger har ett gemensamt synsätt på specialpedagogik utformas hjälpinsatser för elever i specifika matematiksvårigheter. Där det råder motsättningar mellan pedagogers syn på specialpedagogik utformas inte relevanta åtgärder för elever i specifika matematiksvårigheter. Studien visar också att åtgärderna utformas på en svag grund.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka lindrigt utvecklingsstördas föräldraförmåga och vilka stöd- och hjälpinsatser samhället har att erbjuda dessa föräldrar. Den teoretiska bakgrunden redogör för begreppen handikappmedvetande och normaliseringsprincipen, samt att föräldraskapet för lindrigt utvecklingsstörda föräldrar kan innebära svårigheter att tillfredsställa barns behov. Genom kvalitativa intervjuer med en socialsekreterare, en kurator på vuxenhabiliteringen samt två socionomer på en öppenvårdsverksamhet har undersökningen kommit fram till att lindrigt utvecklingsstörda föräldrar på olika sätt brister i sin föräldraförmåga. Detta innebär att det krävs kontinuerliga stöd- och hjälpinsatser från samhället. För att följa normaliseringsprincipen krävs det att samhället också ställer upp med ekonomiska resurser.</p>

Arbetets syfte är att utreda de hjälpinsatser som utformas för elever i specifika matematiksvårigheter. Den metod som används för att uppfylla syftet är kvalitativa intervjuer på tre skolor med en specialpedagog, en rektor och en matematiklärare på vardera skola. Resultatet baseras dock på åtta intervjuer på grund av ett bortfall. Studien av de tre skolorna visar att på de skolor där pedagoger har ett gemensamt synsätt på specialpedagogik utformas hjälpinsatser för elever i specifika matematiksvårigheter. Där det råder motsättningar mellan pedagogers syn på specialpedagogik utformas inte relevanta åtgärder för elever i specifika matematiksvårigheter. Studien visar också att åtgärderna utformas på en svag grund.

Syftet med uppsatsen är att undersöka lindrigt utvecklingsstördas föräldraförmåga och vilka stöd- och hjälpinsatser samhället har att erbjuda dessa föräldrar. Den teoretiska bakgrunden redogör för begreppen handikappmedvetande och normaliseringsprincipen, samt att föräldraskapet för lindrigt utvecklingsstörda föräldrar kan innebära svårigheter att tillfredsställa barns behov. Genom kvalitativa intervjuer med en socialsekreterare, en kurator på vuxenhabiliteringen samt två socionomer på en öppenvårdsverksamhet har undersökningen kommit fram till att lindrigt utvecklingsstörda föräldrar på olika sätt brister i sin föräldraförmåga. Detta innebär att det krävs kontinuerliga stöd- och hjälpinsatser från samhället. För att följa normaliseringsprincipen krävs det att samhället också ställer upp med ekonomiska resurser.

Syftet med denna studie är att ta reda på socialsekreterarnas inställning till sitt handlingsutrymme i förhållande till arbetet med klienter med missbruk. Därutöver syftar denna studie att undersöka socialsekreterarnas bedömningar av insatser som erbjuds klienter med missbruksproblematik. Till grund för denna uppsats ligger kvalitativa semistrukturerade intervjuer som genomfördes med fyra socialsekreterare. De teorier som vi har använt oss av till stöd för att analysera resultaten är “Gräsrotsbyråkrati” av Michael Lipsky.  Det mest framstående resultatet är socialsekreterarnas resonemang kring begreppet handlingsutrymme, inte minst deras tolkning gällande eget handlingsutrymme i arbetet med klienter med missbruk. Dessutom var det intressant att målet bakom socialsekreterarnas agerande i missbruksrelaterade frågor inte alltid kan vara nykterhet. Att det inte alltid är möjligt, nödvändigt eller ens önskvärt. Att hålla en person med missbruk vid liv var i sig ett gott skäl för en insats.

The aim of this study is to find out the resources and support actions the social services in Stockholm offer women who are abused by men in partnerships and how the social workers experience their room to maneuver in order to help these women. In order to answer the aim of the study, we have analyzed interviews with staff who works in social services, specifically in family violence centers. To interpret our empirical data, we have used four different theories. These are power, empowerment, organizational theory and violence normalization process. The results of the study show that social services offer these abused women two types of aid and support; acute and long term support actions. The emergency/acute interventions are mainly sheltered housing. Long-term assistance efforts include counseling, housing priority, financial assistance and the protection of personal data. The results show that the social workers work is based on different methods and action plans in order to help abused women. Their work builds mainly upon the National Board of health and welfare guidelines and the social services law. However, their work is also based on motivational interviewing, CBT, SOC and empowerment. The results show that there are flaws in their work. Cooperation between various organizations, such as police and medical services are unsatisfactory. Time and resources in terms of money are insufficient to spread the knowledge about the problems and follow-up of cases after the end of a case.

<p>De större hjälporganisationerna organiserade sina hjälpinsatser på liknande sätt under tsunamikatastrofen. Oftast kom en appell från någon systerorganisation. Därefter gjordes en sammanställning av hjälpbehovet, innan man skickade det som behövdes till området, vare sig det var material eller kunnig personal. Det var sedan systerorganisationen som styrde arbetet på plats eftersom de känner bäst till sitt lands samhällsstruktur. Risken för kulturkrockar minskade genom att de utländska biståndarbetarna kunde vända sig till sin systerorganisation för råd och stöd i frågor rörande den kultur de befann sig i.</p><p>Medias roll under och efter katastrofen har varit både informativ och granskande, men den kunde också vara spekulativ och osaklig. Man kan se en viss skillnad mellan morgontidningarna och kvällstidningarna. Kvällstidningarna verkade i högre grad vilja försöka sälja lösnummer på människors lidande och var mer individfokuserad än morgontidningarna. Morgontidningarna speglade tsunamin mer ur ett helhetsperspektiv. Jag fann också att morgontidningarna oftare hänvisade till källorna än kvällstidningarna.</p><p>Under tsunamikatastrofen väcktes existentiella frågor. Jag fann att många av dessa tankar handlade om livets förändlighet, hur snabbt allt kan ändras. Många tankar kretsade kring familjen. Detta kom fram både i enkätundersökningen och hos de som arbetade med katastrofen. Tankarna kring tsunamikatastrofen verkar dock idag handla mer om hur man kan få till stånd bättre och snabbare krisberedskap, än om de existentiella tankarna, som var mer dominerande direkt efter att katastrofen inträffat.</p><p>Det unika med tsunamikatastrofen var att den väckte ett starkt engagemang bland folk som på olika sätt ville hjälpa till. Nu verkar det dock som att tsunamin börjat blekna för de flesta. Man kan se på nya insamlingar olika hjälporganisationer gjort att engagemanget inte är så stort som under tsunamikatastrofen.</p>