Plötsliga och oväntade hjärtstopp orsakas till störst del av ischemiska händelser och föregås ofta av en akut hjärtinfarkt. Totalt inträffade det år 2016 cirka 8200 oväntade hjärtstopp och cirka elva procent av de drabbade överlever. Ambulanssjuksköterskor arbetar utifrån behandlingsriktlinjer för att ta beslut om att påbörja, avstå, avbryta eller avsluta hjärtlungräddning (HLR) och upplevelser kring hjärtstopp varierar. Syftet med studien är att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda vid hjärtstopp hos vuxna. En öppen intervjustudie med kvalitativ design med induktiv ansats valdes då målet var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser och erfarenheter. Deltagarna var tio ambulanssjuksköterskor med varierande kön, ålder, antal år i yrket och arbetsplatser. En kvalitativ innehållsanalys valdes och analysen resulterade i fyra kategorier; Kontroll som villkor för trygghet, Känsla av maktlöshet, Ambivalens inför närstående samt Behov av bekräftelse. Resultatet visar att genom noggranna förberedelser, fokus på uppgiften samt kompetenta kollegor upplevs trygghet i den komplexa hjärtstoppssituationen. Yttre opåverkbara faktorer som påverkar vården negativt ger ambulanssjuksköterskorna en känsla av maktlöshet. Närstående kan ses både som ett stöd och ett hinder i hjärtstoppssituationen. Känslan av att ha gjort ett bra arbete både för patient och närstående ger bekräftelse och tillfredsställelse. Vårdandet vid en hjärtstoppssituation är mycket komplex och det krävs därför kontinuerlig utbildning inom HLR och omhändertagandet av närstående för att säkerställa en god kompetens och samarbetsförmåga. Det är av stor vikt att känna sig trygg i rollen som ambulanssjuksköterska för att lättare kunna lägga tankar och känslor bakom sig samt känna en trygghet inför kommande hjärtstoppssituationer.

No description available.

Sjuksköterskors kunskaper och färdigheter avseende hjärtlungräddning är avgörande för patienters möjligheter att överleva vid ett hjärtstillestånd. Förmågan att reagera snabbt och utföra effektiv hjärtlungräddning är beroende av tillräcklig kunskap och färdighet. Syftet med föreliggande studie var att undersöka sjuksköterskors och sjuk-sköterskestudenters kunskap och färdighet i utövandet av hjärtlungräddning inom slutenvård. Metoden som användes var en kritisk granskning av tio vetenskapliga artiklar i ämnet. Resultatet indelas i följande teman: sjuksköterskans kunskap/färdighet, kvalitetssäkring, utbildningsfrekvens samt självständig träning som alternativ. Det visar sig att sjuksköterskor ofta saknar tillräcklig kunskap och praktisk färdighet i att utöva framgångsrik hjärtlungräddning. / Nurse’s knowledge and skills about cardio pulmonary resurrection are decisive for the patient’s possibilities to survive a cardiac arrest. The ability to quickly and efficient perform cardio pulmonary resurrection depends on the nurses knowledge and skill. The purpose of this study was to investigate nurses and nurse student's knowledge and skill in the practicing of in-hospital cardio pulmonary resurrection. The method used was to critically review 10 scientific articles on the subject. The results were then categorized into the following themes: Nurses knowledge / skill, quality assurance, frequents of education and independent training as an alternative. The research showed that nurses often lack sufficient knowledge and practical skills in carrying out successful cardio pulmonary resurrection.

Syfte: Att kartlägga vårdpersonalens kunskapsläge samt utbildningsfrekvens i hjärtlungräddning på ett länssjukhus i Mellansverige, samt beskriva följsamheten till att registrera behandlade hjärtstopp till det svenska hjärt-lungräddningsregistret. Metod: Enkätstudie med kvantitativ ansats bestående av 177 respondenter samt även som en retrospektiv observationsstudie. Huvudresultat: Enskilda personer svarade rätt på alla kunskapsfrågorna men som grupp fanns det brister i kunskapen i hjärtlungräddning. Då man jämförde vårdpersonalens kunskap påvisades att i fyra av sju kunskapsfrågor fanns en signifikant skillnad i kunskap mellan den vårdpersonal som har mer regelbunden utbildning, än den som har mindre. De som hade mer regelbunden utbildning hade flera rätt. En signifikant skillnad påvisades även beroende på när man hade haft sin senaste HLR-utbildning, där de som haft sin utbildning nyligen hade flera rätt. Följsamheten hos vårdpersonalen till att registrera patienter som behandlats för hjärtstopp på sjukhus till det svenska hjärt-lungräddningsregistret, kan sammanfattas med att det brister i rapporteringen. Konklusion: Det är viktigt att skapa förutsättningar för frekventa utbildningar till vårdpersonal för att öka kunskap och beredskap i hjärt- och lungräddning, vilket även kan ses som ett kvalitetssäkringsarbete. Ett förbättringsarbete är nödvändigt för att förbättra följsamheten till registreringen. / Objective: To identify the healthcare professional´s knowledge and training frequency of cardiopulmony resuscitation in a county hospital in central Sweden, and compliance of the Swedish Register of cardiopulmony resuscitation. Method: Survey with quantitative approach consisting of 177 respondents, as well as a retrospective observational study. Main results: Individuals answered correctly to all knowledge questions, but as a group, there were deficiencies in the knowledge of cardiopulmonary resuscitation. When comparing healthcare professional´s knowledge it was demonstrated that in four of the seven knowledge questions it was a significant difference in knowledge between the health professionals who have more regular training than those with fewer. Those who had more regular education had more right answers. A significant difference was also detected depending on when they had their latest CPR training, where those who have had their education more recently also had more right answers. Compliance of healthcare professional´s to register patients treated for cardiac arrest in hospital at the Swedish CPR registry, can be summarized by the deficiencies in reporting. Conclusion: It is important to create conditions for frequent training to health professionals to increase the knowledge and preparedness in CPR, which can also be seen as a quality assurance work. An improvement is necessary in order to improve compliance to registration.

Varje år sker omkring sextusen hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. Endast tio procent beräknas överleva. Ambulanssjuksköterskan har riktlinjer för hur hon ska påbörja, genomföra och eventuellt avsluta en hjärtlungräddning prehospitalt. Frågan om att avbryta en hjärtlungräddning är studerad i begränsad omfattning. Beslutet fattas under ansträngda förhållanden med etiska konflikter involverade, vilket kan påverka ambulanssjuksköterskan psykiska välbefinnande och hennes förmåga att vidare utföra sitt arbete. Syftet med studien är att beskriva upplevelsen av att avbryta hjärtlungräddning hos sjuksköterskor inom ambulanssjukvården och hur upplevelsen eventuellt påverkas av olika faktorer (förbättringspotentialer) kopplade såväl till ambulansorganisationen, vårdaren och omständigheterna kring hjärtstoppet. En kvalitativ intervjustudie har gjorts för att besvara studiens syfte. Tolv intervjuer genomfördes med ambulanssjuksköterskor från tre ambulansstationer i Västsverige. En öppen fråga med hänvisning till studiens syfte besvarades av informanterna. Resultatet indikerar att ambulanssjuksköterskan, vid den vanligaste varianten av hjärtstopp, inte upplever avbrytandet som särskilt problematiskt. Vidare visar studien på att omgivande faktorer i samband med avbrytandet har en påverkan på ambulanssjuksköterskan. Det som informanterna beskrev som viktigt i sammanhanget var samtalet med kollegan samt tid för återhämtning och reflektion efter en emotionellt påfrestande situation. Ambulanssjuksköterskan värnar om sin yrkesroll och för att bevara denna behöver de vissa förutsättningar i sin omgivning. Det är viktigt att organisationen kring ambulanssjuksköterskan tillser att dessa behov tillgodoses för att de på ett tillfredställande sätt ska kunna utföra sitt arbete och samtidigt inte påverkas allt för mycket på ett personligt plan. Ett nytt spår i utbildningen av hjärtlungräddning där ambulanssjuksköterskan får ökad kunskap i att hantera människor i sorg och kris samt att organisatoriskt beakta behovet av tid för samtal och reflektion, främst tillsammans med närmast kollegan, kan vara av värde i framtiden. / Every year, about six thousand cardiac arrests occur outside hospitals in Sweden. Only ten percent are estimated to survive. The ambulance nurse has guidelines for how she should start, carry out and possibly terminate a cardiopulmonary resuscitation in the prehospital setting. The problems surrounding termination of a cardiopulmonary resuscitation has been scarcely studied. The decision is made under strained conditions with ethical conflicts involved, which can affect the ambulance nurse's mental well-being and her ability to further carry out her work. The purpose of the study is to describe the experiences of interrupting cardiopulmonary resuscitation among nurses in ambulance care and how these experiences may be influenced by different factors (some of which may be amenable for improvement) and linked to the ambulance organization, the healthcare provider and circumstances at the event. A qualitative interview study has been performed to address the purpose of the study. Twelve interviews were conducted with ambulance nurses from three ambulance stations in western Sweden. An open-ended question with reference to the purpose of the study was answered by the informants. The result indicates that the ambulance nurse, during the most common type of cardiac arrest, does not experience the interruption as particularly problematic. Furthermore, the study shows that surrounding factors in connection with the interruption have an impact on the ambulance nurse. What the informants described as important in the context was the conversation with the colleague and time for recovery and reflection after an emotionally stressful situation. The ambulance nurse safeguards her professional role and in order to maintain this, they need certain conditions in the environment. It is important that the organization around the ambulance nurse ensures that these requirements are met so that she or he can carry out the work in a satisfactory manner and at the same time not be affected too much on a personal level. A new track in the training of cardiopulmonary resuscitation where the ambulance nurse gains increased knowledge in dealing with people in grief and crisis and to organizationally consider the need for time for conversation and reflection, mainly together with the closest colleague, may be of value in the future.