Bakgrund: Nickningar är en stor del av fotboll. Studier som framkommit de senaste åren har visat på långsiktiga risker med nickningar. På grund av det har bland annat England och USA infört restriktioner för att reducera dessa risker. I Sverige finns idag inga restriktioner men spelreglerna är anpassade för att bollen ska vara på marken så mycket som möjligt hos spelare under 13 år.  Syfte: Att beskriva fotbollstränares tankar och upplevelser av nickningsrelaterade huvudtrauman inom svensk barn- och ungdomsfotboll samt hur det kan förebyggas. Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats samt en kvalitativ innehållsanalys. Åtta fotbollstränare för barn- och ungdomar mellan 10-13 år intervjuades.  Resultat: Innehållsanalysen resulterade i fyra huvudkategorier; “Tränarens tankar om nickningsrelaterade huvudtrauman”, “Faktorer hos barn och ungdomar som påverkar risker med nickningar”, “Stödet tränaren får i det skadeförebyggande arbetet”, “Det skadeförebyggande arbetet”. Vardera huvudkategori innefattar två till fyra underkategorier. Konklusion: Informanterna ansåg sig varken ha stor kunskap om eller erfarenhet av skador relaterade till nickningar. Det fanns en önskan om att få mer kunskap på området. Informanterna lyfte Svenska Fotbollförbundet som en viktig aktör i både kunskapsspridning och i det skadepreventiva arbetet.

The study of high-contact sport athletes and the implications of repetitive head injury (RHI) associated with these sports has been at the forefront of traumatic brain injury (TBI) research for the last decade. The present study represents a quasi-experimental study exploring whether an experimental group (N=39) consisting of amateur and professional competitive mixed martial arts (MMA) athletes differ in three operations of executive functioning ability (shifting, updating and inhibition) when compared to a control group (N=44) of non-contact sports athletes. Participants completed a self-report measure of executive functioning ability as well as six computerized executive function (EF) tasks. The results from the study demonstrated no statistically significant differences between the experimental group and the control group on the performance of each executive functioning operation. A moderate negative correlation was found between the number of years competing and performance on shifting and updating in the experimental group. A moderate negative correlation between the number of reported competitive fights and all three EF operations within the experimental group was also reported. The results also showed a statistically significant difference in the beliefs of executive functioning abilities between the experimental group and the control group.  The experimental group reported a higher level of belief in poorer executive functioning ability than that of the control group. These findings provide evidence that while competing in MMA does have implications on executive functioning abilities, they are not in line with previous research done on other high-contact sports athletes. / Att studera hur utövare av fullkontaktsporter påverkas av upprepade huvudskador (RHI), associerat med utövandet av sporten, har varit ett fokusområde för forskningsfältet inom traumatiska huvudskador (TBI). Denna uppsats utgör en kvasi-experimentell studie som undersöker huruvida en experimentell grupp (N=39) bestående av amatörer och professionella ’mixed martial arts’ (MMA)- atleter skiljer sig i sin förmåga inom tre typer av exekutiva funktioner (skiftning, uppdatering och inhibition) jämfört med en kontrollgrupp (N=44) som inte utövar fullkontaktsport. Deltagarna fick först fylla i ett formulär där de skattade sin egen förmåga inom exekutiva funktioner, varpå de slutförde sex digitala test som gav ett mått på deras exekutiva funktioner. Studien påvisade ingen signifikant skillnad mellan de två grupperna för någon av de testade exekutiva förmågorna. Däremot fann studien en moderat negativ korrelation mellan antal år av tävlan och prestation på skifte och uppdatering, liksom en moderat negativ korrelation mellan antal tävlingstillfällen och de tre måtten på exekutiva funktioner, för den experimentella gruppen. Resultaten visade även en signifikant skillnad i självskattningen av exekutiv förmåga, mellan den experimentella gruppen och kontrollgruppen där experimentgruppen rapporterade sämre upplevda exekutiva förmågor, jämfört med kontrollgruppen. Dessa fynd indikerar att tävlan inom MMA har implikationer för exekutiva förmågor, även om de inte är i linje med tidigare forskning gjord på utövare av andra fullkontaktsporter.