Bakgrund: Ett upplevt stöd från sin omgivning har visats gynna återhämtning och öka sannolikheten att återgå till sin idrott efter skada. Elitsatsande idrottande ungdomar i Sverige har tidigare vittnat om att de mår sämre i samband med skada, att rehabiliteringen inte alltid anpassas efter deras livssituation och att det upplevda stödet varierat. Syfte: Syftet var att undersöka hur fysioterapeuter upplever att de kan ge stöd till elitsatsande idrottande ungdomar under rehabiliteringsprocessen Metod: Kvalitativ intervjustudie. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio verksamma fysioterapeuter som dagligen arbetar med elitsatsande idrottande ungdomar. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Kvalitativ innehållsanalys genomfördes på insamlat material. Resultat: Resultatet redovisas i ett övergripande tema; ”Att låta ungdomar växa som individer”, samt fyra huvudkategorier; 1) Att få förståelse för idrottarens livssituation och nätverk för att ge rätt typ av stöd. 2) Viktigt att vara lyhörda och fånga upp känslor och tankar som kan uppstå vid skada. 3) Vårdorganisationens ramar påverkar omhändertagande. 4) Att inge förtroende och skapa delaktighet i rehabiliteringen är centralt i fysioterapeutens roll. Slutsats: Fysioterapeuter upplever att de har möjligheter att ge stöd till elitsatsande ungdomar men att det förekommer utmaningar med att bygga broar mellan vården och föreningslivet. Genom att se till ett större perspektiv och resultatets övergripande tema, ”att låta ungdomarna växa som individer” anses fysioterapeuter kunna bidra till att få ungdomar och växa och utvecklas som individer vilket bidrar till såväl hållbarhet som en förbättrad ungdomshälsa.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2003. / Härtill 5 uppsatser.

Sammanfattning Bakgrund: Ungdomsinnebandyn är förknippad med en hög skadeincidens och en stor del av skadorna anses möjliga att förebygga med skadeförebyggande åtgärder. Dock råder det en osäkerhet kring hur det skadeförebyggande arbetet fungerar i praktiken på Nationell Idrottsutbildning (NIU).   Syfte: Syftet med studien var att utforska NIU-instruktörers erfarenheter och tankar kring sin roll avseende skadeförebyggande arbete.    Metod: En kvalitativ intervjustudie med beteendemedicinsk inriktning genomfördes med innebandyinstruktörer verksamma inom NIU. Insamlad data analyserades med en manifest innehållsanalys och induktiv metodansats.    Resultat: 4 kategorier framkom som centrala i det skadeförebyggande arbetet: ”Valet av ledarskapsstil upplevs ha betydelse för spelarnas skaderisk”, ”Kommunikationen upplevs vara av betydelse för att styra spelarnas tränings-, och matchbelastning”, ”Det skadeförebyggande arbetet upplevs vara ett gemensamt ansvar mellan flera parter”, ”Implementering av skadeförebyggande åtgärder kopplat till träning och match upplevs vara nödvändiga för att minska spelarnas skaderisk”.   Slutsats: Instruktörerna upplevde att en sund träningsplanering, god kommunikation, öppet & inkluderande ledarskap, och regelbunden implementering av skadeförebyggande träning är nycklar i det skadeförebyggande arbetet. Svårigheter i samarbetet mellan NIU och klubblagsverksamheter framkom, och det finns ett utbildningsbehov av klubblagstränare och spelare inom skadeförebyggande arbete.    Nyckelord: Barn-, och ungdomsidrott, beteendemedicin, fysioterapi, idrottsmedicin, idrottsskador, primärprevention.

Bakgrund: Nickningar är en stor del av fotboll. Studier som framkommit de senaste åren har visat på långsiktiga risker med nickningar. På grund av det har bland annat England och USA infört restriktioner för att reducera dessa risker. I Sverige finns idag inga restriktioner men spelreglerna är anpassade för att bollen ska vara på marken så mycket som möjligt hos spelare under 13 år.  Syfte: Att beskriva fotbollstränares tankar och upplevelser av nickningsrelaterade huvudtrauman inom svensk barn- och ungdomsfotboll samt hur det kan förebyggas. Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats samt en kvalitativ innehållsanalys. Åtta fotbollstränare för barn- och ungdomar mellan 10-13 år intervjuades.  Resultat: Innehållsanalysen resulterade i fyra huvudkategorier; “Tränarens tankar om nickningsrelaterade huvudtrauman”, “Faktorer hos barn och ungdomar som påverkar risker med nickningar”, “Stödet tränaren får i det skadeförebyggande arbetet”, “Det skadeförebyggande arbetet”. Vardera huvudkategori innefattar två till fyra underkategorier. Konklusion: Informanterna ansåg sig varken ha stor kunskap om eller erfarenhet av skador relaterade till nickningar. Det fanns en önskan om att få mer kunskap på området. Informanterna lyfte Svenska Fotbollförbundet som en viktig aktör i både kunskapsspridning och i det skadepreventiva arbetet.

Syftet med denna studie var att undersöka effekten av 6 veckors styrketräning med så kallad Nordic Hamstring Exercise (NHE) i jämförelse med Razor Hamstring Curl (RHC) med avseende på hamstringsmuskulaturens styrka och rörlighet hos unga fotbollsspelare.   43 fotbollsspelande ungdomar från två olika lag rekryterades till studien varav 40 slutförde den. Deltagarna var av manligt kön och hade en medelålder på 17.2 ± 0.6. De randomiserades till två olika interventionsgrupper, NHE och RHC, där de fick utföra tilldelad övning under träningstid under sex veckor. Mätning av hamstrings rörlighet och isometrisk utvärdering av hamstrings muskelstyrka i 90°-, 45°- och 0°- knävinkel utfördes innan och efter intervention. Parade t-test och Wilcoxon signed rank test användes för att testa förändringen inom grupp och ANCOVA användes för att se skillnaderna mellan grupperna.    NHE-gruppen hade en signifikant ökning av muskelstyrkan i samtliga testvinklar. RHC gruppen hade signifikant ökning i endast två av tre testvinklar. Mätningen i 0° visade ingen signifikant ökning av muskelstyrkan. Rörligheten hade en signifikant ökning i båda interventionsgrupperna. När interventionsgrupperna testades mot varandra så hade NHE gruppen en signifikant högre ökning av muskelstyrkan i 0° mätningen jämfört med RHC gruppen. Ingen signifikant skillnad uppmärksammades i de andra testvinklarna eller i ökningen av rörligheten.   Både NHE- och RHC-träning under 6 veckor resulterade i signifikant ökning av muskelstyrka och rörlighet i hamstringsmuskulaturen hos unga fotbollsspelare. NHE resulterade dock i en signifikant större ökning av muskelstyrkan i ett större rörelseomfång än RHC-övningen. Baserat på resultaten i denna studie är NHE den föredragna metoden att inkludera i framtida träningsprogram.