<p><strong>Syfte </strong></p><p>Säsongen 04/05 infördes en ny organisation inom två ungdomsserier i Gästriklands Ishockeyförbund. Denna organisation innebar att spelarna, utifrån bedömd utvecklingsnivå, placerades i nivågrupperade lag vilka spelade sina matcher i separata serier. Syftet med denna studie är att klarlägga hur denna nivågrupperade idrottsverksamhet upplevdes av spelare och föräldrar i Valbo AIFs pojkar födda -92. Avsikten är också att belysa vilka konsekvenserna av nivågrupperad idrottsverksamhet kan vara.</p><p> </p><p><strong>Metod</strong></p><p>Enkätundersökningar genomfördes med 31 av 32 spelare och 17 av 32 föräldrar efter den första säsongen med nivågrupperad verksamhet. Efter den andra säsongen deltog 25 av 28 spelare samt 13 av 28 föräldrar i undersökningen. Bakgrundsinformation erhölls genom intervju med en ledare i föreningen.</p><p> </p><p><strong>Resultat</strong></p><p>De flesta spelare är nöjda med den nivågrupperade lagindelningen och vad den inneburit. Dock finns en skillnad mellan de nivågrupperade lagen. Spelare som varit placerade i det lag som nivåmässigt ligger högre är mer nöjda med lagindelningen, tycker i högre utsträckning att de fått spela med jämbördiga och vara med sina kamrater än spelare i laget på den lägre nivån. Den förstnämnda gruppen värderar också den egna kompetensen högre efter den första säsongen. Dock utjämnas skillnaderna i värderad kompetens efter den andra säsongen med nivågrupperad verksamhet. Föräldrarnas åsikter stämmer väl överens med spelarnas.</p><p> </p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Resultaten tyder på det finns en något större chans att spelare i laget på den högre nivån jämfört med spelare i laget på den lägre nivån - genom upplevelse av socialt stöd, hög värdering av den egna kompetensen och ökad självkänsla - anser idrottsverksamheten rolig och blir motiverade att fortsätta med sitt idrottande. En tendens till utjämning av de olika gruppernas upplevelse av den egna kompetensen efter två år med nivågrupperad verksamhet kan tyda på att nivågruppering kan ha positiva konsekvenser även för den nivåmässigt lägre gruppen på längre sikt.</p>

Syfte Säsongen 04/05 infördes en ny organisation inom två ungdomsserier i Gästriklands Ishockeyförbund. Denna organisation innebar att spelarna, utifrån bedömd utvecklingsnivå, placerades i nivågrupperade lag vilka spelade sina matcher i separata serier. Syftet med denna studie är att klarlägga hur denna nivågrupperade idrottsverksamhet upplevdes av spelare och föräldrar i Valbo AIFs pojkar födda -92. Avsikten är också att belysa vilka konsekvenserna av nivågrupperad idrottsverksamhet kan vara.   Metod Enkätundersökningar genomfördes med 31 av 32 spelare och 17 av 32 föräldrar efter den första säsongen med nivågrupperad verksamhet. Efter den andra säsongen deltog 25 av 28 spelare samt 13 av 28 föräldrar i undersökningen. Bakgrundsinformation erhölls genom intervju med en ledare i föreningen.   Resultat De flesta spelare är nöjda med den nivågrupperade lagindelningen och vad den inneburit. Dock finns en skillnad mellan de nivågrupperade lagen. Spelare som varit placerade i det lag som nivåmässigt ligger högre är mer nöjda med lagindelningen, tycker i högre utsträckning att de fått spela med jämbördiga och vara med sina kamrater än spelare i laget på den lägre nivån. Den förstnämnda gruppen värderar också den egna kompetensen högre efter den första säsongen. Dock utjämnas skillnaderna i värderad kompetens efter den andra säsongen med nivågrupperad verksamhet. Föräldrarnas åsikter stämmer väl överens med spelarnas.   Slutsats Resultaten tyder på det finns en något större chans att spelare i laget på den högre nivån jämfört med spelare i laget på den lägre nivån - genom upplevelse av socialt stöd, hög värdering av den egna kompetensen och ökad självkänsla - anser idrottsverksamheten rolig och blir motiverade att fortsätta med sitt idrottande. En tendens till utjämning av de olika gruppernas upplevelse av den egna kompetensen efter två år med nivågrupperad verksamhet kan tyda på att nivågruppering kan ha positiva konsekvenser även för den nivåmässigt lägre gruppen på längre sikt.

<p>Syftet med föreliggande studie var att undersöka den idrottsspecifika bakgrunden och direkta orsaker till att 18-19-åriga manliga fotbollsspelare i tipselitlag slutar med tipselit. Intervjuer genomfördes med tio före detta tipselitspelare i södra Sverige och analyserades med hjälp av tematisk innehållsanalys. Fem kategorier utkristaliserades vilka beskrev det övergripande temat; Den idrottsspecifika bakgrunden, samt direkta orsaker till avhopp från tipselit: Att leva med tipselit, tränaren, syn på sig själv som fotbollsspelare, skador, och att sluta. Resultatet påvisade att de vanligaste orsakerna till att sluta med tipselit var att det tog för mycket tid och att det sociala livet utanför fotbollen därav blev lidande, samt att intresset för elitsatsning avtog. Vidare uttrycktes önskemål om en tränare, vilka spelarna kan ha en personlig relation med. En konklusion av studien var att individer i tipeslitprojektet skulle trivas bättre om det gavs förbättrade möjligheter att ägna sig åt fritidsaktiviteter utanför fotbollen och skolarbete. Detta skulle kunna leda till färre avhopp från tipselitsatsning.</p>

Syftet med föreliggande studie var att undersöka den idrottsspecifika bakgrunden och direkta orsaker till att 18-19-åriga manliga fotbollsspelare i tipselitlag slutar med tipselit. Intervjuer genomfördes med tio före detta tipselitspelare i södra Sverige och analyserades med hjälp av tematisk innehållsanalys. Fem kategorier utkristaliserades vilka beskrev det övergripande temat; Den idrottsspecifika bakgrunden, samt direkta orsaker till avhopp från tipselit: Att leva med tipselit, tränaren, syn på sig själv som fotbollsspelare, skador, och att sluta. Resultatet påvisade att de vanligaste orsakerna till att sluta med tipselit var att det tog för mycket tid och att det sociala livet utanför fotbollen därav blev lidande, samt att intresset för elitsatsning avtog. Vidare uttrycktes önskemål om en tränare, vilka spelarna kan ha en personlig relation med. En konklusion av studien var att individer i tipeslitprojektet skulle trivas bättre om det gavs förbättrade möjligheter att ägna sig åt fritidsaktiviteter utanför fotbollen och skolarbete. Detta skulle kunna leda till färre avhopp från tipselitsatsning.

Dropout among youth players is a problem in Swedish icehockey. Leaders in youth hockey teams work closely with players on an almost everyday basis during season and have a big influence on players and their activities. This study aims to identify possible reasons for dropouts by interviewing coaches and leaders in icehockey clubs. A total of eight coaches and leaders in different ice hockey clubs were interviewed. Results show that the coaches highlight three reasons for early dropout; focus on competition, results and too much training in younger ages.

Den här rapporten belyser hästsport och integration utifrån projektet, Stallet – En mötesplats. Studien lyfter fram de möjligheter samt begränsningar som upplevs finnas för ökad integration inom hästsport. Deltagande barn och ungdomar i projektet, projektledare, idrottsrörelsen och kultur och fritid har fått delge sin syn på det hela. Studien är en kvalitativ intervjuforskning som till viss del kan ses som en utvärderingsstudie, 13 intervjuer har utförts, 10 av dessa är med ungdomar med svensk respektive utländsk bakgrund, resterande är med projektledare, utvecklingskonsulent på Smålandsidrotten samt Kalmar kommuns kultur och fritidnämnds ordförande. Den empiri som har arbetats fram har analyserats utifrån humanistisk- och samhällsvetenskaplig forskning, rörande hästsport samt idrott och integration. Resultatet visar att hästar och stall betyder mycket för deltagarna, även för de som inte hade någon djupare erfarenhet av hästsport. Relationen med hästar lyftes fram som meningsfull och ungdomarna såg ofta hästen som en vän. Ungdomarna upplevde stallet som en mötesplats för alla oavsett bakgrund, kön eller ålder. Övriga parter ansåg att projektet var unikt av sitt slag, och mycket värdefullt då projektet når ut till de som har ekonomiskt svårt att delta eller är minoritets grupp i den ordinarie verksamheten. Samtliga parter var medvetna om de ekonomiska begränsningarna som finns för ökad integration i hästverksamheter.

Den här rapporten belyser hästsport och integration utifrån projektet, Stallet - En mötesplats. Studien lyfter fram de möjligheter samt begränsningar som upplevs finnas för ökad integration, deltagande barn och ungdomar i projektet, projektledare, idrottsrörelsen och kultur och fritid har fått delge sin syn på det hela. Studien är en kvalitativ intervjuforskning som till viss del kan ses som en utvärderingsstudie, 13 intervjuer har utförts, 10 av dessa är med ungdomar med svensk respektive utländsk bakgrund, resterande är med projektledare, utvecklingskonsulent på Smålandsidrotten samt Kalmar kommuns kultur och fritidsnämnds ordförande. Den empiri som har arbetats fram har analyserats utifrån humanistisk- och samhällsvetenskaplig forskning, rörande hästsport samt idrott och integration. Resultatet visar att hästar och stallet betyder mycket för deltagarna, även för de som inte hade någon djupare erfarenhet av hästsport. Relationen med hästar lyftes fram som menningsfull och ungdomarna såg ofta hästen som en vän. Ungdomarna upplevde stallet som en mötesplats, för alla oavsett bakgrund, kön eller ålder. Övriga parter ansåg att projektet var unikt av sitt slag, och mycket värdefullt då projektet når ut till de som har ekonomiskt svårt att delta eller är minoritetsgrupp i den ordinarie verksamheten. Samtliga parter var medvetna om de ekonomiska begränsningar som finns för integration i hästverksamheter.

Bakgrund: Ett upplevt stöd från sin omgivning har visats gynna återhämtning och öka sannolikheten att återgå till sin idrott efter skada. Elitsatsande idrottande ungdomar i Sverige har tidigare vittnat om att de mår sämre i samband med skada, att rehabiliteringen inte alltid anpassas efter deras livssituation och att det upplevda stödet varierat. Syfte: Syftet var att undersöka hur fysioterapeuter upplever att de kan ge stöd till elitsatsande idrottande ungdomar under rehabiliteringsprocessen Metod: Kvalitativ intervjustudie. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio verksamma fysioterapeuter som dagligen arbetar med elitsatsande idrottande ungdomar. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Kvalitativ innehållsanalys genomfördes på insamlat material. Resultat: Resultatet redovisas i ett övergripande tema; ”Att låta ungdomar växa som individer”, samt fyra huvudkategorier; 1) Att få förståelse för idrottarens livssituation och nätverk för att ge rätt typ av stöd. 2) Viktigt att vara lyhörda och fånga upp känslor och tankar som kan uppstå vid skada. 3) Vårdorganisationens ramar påverkar omhändertagande. 4) Att inge förtroende och skapa delaktighet i rehabiliteringen är centralt i fysioterapeutens roll. Slutsats: Fysioterapeuter upplever att de har möjligheter att ge stöd till elitsatsande ungdomar men att det förekommer utmaningar med att bygga broar mellan vården och föreningslivet. Genom att se till ett större perspektiv och resultatets övergripande tema, ”att låta ungdomarna växa som individer” anses fysioterapeuter kunna bidra till att få ungdomar och växa och utvecklas som individer vilket bidrar till såväl hållbarhet som en förbättrad ungdomshälsa.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka anledningar till varför ungdomar mellan 16 19 år slutar att idrotta och vilka konsekvenser detta kan medföra. De två modellerna som studien utgår ifrån är Push/pull/anti-push/ anti-pull modellen (Fernandez, Stephan och Forqereau, 2005) och Holistic athletic career model (Wylleman, Reints &amp; De Knop, 2013). Kvalitativa intervjuer med retrospektiva frågor användes på elva ungdomar från ett idrottsgymnasium i sydvästra Sverige. Resultaten visade på att de vanligaste anledningarna till varför ungdomar valde att avsluta sina idrotter var på grund av skador, tidsbrist, sociala problem utanför idrotten, sociala problem inom idrotten och idrottskulturen. Resultatet visade även på att de mest förekommande konsekvenserna av det idrottsliga avhoppet rörde de psykosociala- och idrottsliga sfärerna. Nästintill alla uppgav att de tappat kompisar från idrotten i och med avhoppet, många angav dessutom att de hade förändrat sitt motionerande. Ytterligare en konsekvens var att eleverna uppgav att de efter avhoppet hade mer tid åt skolan och att de var mer fokuserade när de väl var i skolan, vissa påpekade även att detta givit de bättre betyg. / The purpose of present study was to investigate the reasons why adolescents in the age between 16-19 years dropout from sport and what consequences this may entail. Retrospective interviews were made on eleven adolescents from a sportgymnasium in Southwest Sweden. The two models used in the study were Push/pull/anti-push/anti-pull framework (Fernandez, Stephan &amp; Fouquereau, 2006) and the holistic athletic career model (Wylleman, Reints &amp; De Knop, 2013). The results showed that the most common dropout reasons were injuries, lack of time, social problems outside the sport, social problems inside the sport and the sport culture. The results also showed that the most frequent consequences for dropping out from sport were mainly concerning psychosocial- and sports factors. Almost all participants described that they lost friends from the sport as a result of the dropout, many also indicated that they had changed their type of exercise after the dropout. The participants reported that after the dropout they had more time for school and they were more focused once they were in school, some even pointed out that they got better grades.

Many athletes experience homophobia in sport environments and lgbtq is a rather invisibletopic in organized sport. The purpose with the study was to investigate coaches’ perspective ondiscrimination and heteronormativity in youth sport. Another purpose was to examine howcoaches perceived their own awareness about lgbtq. The result is based on seven semistructuredinterviews with coaches from four different sports and five different sport clubs. Firstof all, results showed that the role as a coach involved two main tasks. These were, education inthe specific sport and social education. The result also showed that discrimination based onsexual orientation, gender identity and gender expression was said to be unusual from thecoaches’ perspective. One coach experienced that discrimination had occurred to one of theplayers in his team. The coach from the opposing team argued that the player in the girls’ teamwas actually a boy, because of the person’s appearance and skills in floorball. Coachesexperienced that their own awareness about lgbtq could improve and those with sometheoretical knowledge about heteronormativity hadn’t implemented that in the role as a coach.Regarding lgbtq, the result from the interviews also showed that coaches’ awareness wasinadequate in some aspects, which affected how situations were handled. For example ifnegative language about lgbtq occurred it was many times seen as harmless and didn’t result inconsequences from coaches. Negative languages about lgbtq were more or less normalized in allof the boy’s teams. At the same time lgbtq was not a subject that had been brought up in thetraining groups, between coaches, in the sport clubs or in coaches’ education. One possibleconclusion to the ”invisibility” of lgbtq in the sport environments may be highly connected to alack of awareness. For instance, problems in this context were principally connected to anindividual who was discriminated against or treated badly.