Introduktion: Hypotermi är ett vanligt förekommande fenomen i samband med operation. Tidigare studier har påvisat att hypotermi förutom obehag för patienten bidrar till bland annat cirkulationsrubbningar och risk för postoperativa komplikationer. Syfte: Att undersöka operationssjuksköterskornas praktiska möjligheter att förebygga hypotermi hos patienter intraoperativt. Metod: Studien har en kvantitativ ansats med induktivt förhållningssätt. Deltagarnas personliga erfarenheter undersöktes med hjälp av en webbaserad enkätstudie med 15 egenkonstruerade frågor. Enkäten fylldes i av 44 operationssjuksköterskor från olika delar av landet. Resultat: Ett fåtal deltagare (16%) hade fått en vidareutbildning inom hypotermi. På de flesta kliniker fanns tillgång till värmetäcken (91%) och värmeskåp (94%), i övrigt skiljde det sig markant åt i vilken tillgång till utrustning som fanns på enheterna. Majoriteten av deltagarna tyckte att hypotermi var en viktig aspekt att ta hänsyn till under operationsprocessen (93%), men meningsskiljaktigheter fanns om vems ansvarsområde detta var i operationsteamet. Svaren skilde sig till viss del åt mellan de som jobbat kortare eller längre tid som operationssjuksköterskor. Slutsats: Svensk sjukvård saknar övergripande riktlinjer gällande förebyggande av hypotermi i dagsläget. Enkätstudien har visat att det finns en variation i tillgång till utrustning och synen på vems ansvar det är att förebygga hypotermi. För att skapa bättre organisatoriska förutsättningar och tydlighet kring ansvar behövs nationella övergripande riktlinjer gällande förebyggande av hypotermi, något som i nuläget saknas.

Bakgrund: Ett kirurgiskt ingrepp innebär 50–90% risk för att patienten ska drabbas av oavsiktlig hypotermi. Förutom obehaget av postoperativ shivering kan det bidra till flera postoperativa komplikationer. Trots god kunskap om hur hypotermi kan förebyggas tycks det finnas situationer där denna kunskap inte tillämpas fullt ut, därav belyser denna studie det perioperativa samarbetet.  Syfte: Syftet var att belysa operationssjuksköterskors och anestesisjuksköterskors samarbete för att förebygga hypotermi perioperativt vid generell anestesi.  Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes på tre sjukhus i en storstadsregion i södra Sverige. Nio specialistsjuksköterskor deltog.  Resultat: Studien identifierade tre kategorier av betydelse för samarbetet med att förebygga hypotermi: rollfördelningens inverkan på samarbetet, den psykosociala arbetsmiljöns inverkan på samarbetet samt om samarbetet baseras på rutiner istället för kommunikation. Genomgående identifierades professionernas fokus på patientens välmående.  Slutsats: Det finns en stor kunskap och medvetenhet om risk för hypotermi i samband med operation men studien visar oklarheter gällande ansvar och samarbete i ämnet hos specialistsjuksköterskor inom operation och anestesi. Bidragande faktorer kan vara brister i samarbetet och kommunikationssvårigheter mellan operationssjuksköterskor och anestesisjuksköterskor, Strukturerade kommunikationsmodeller kan öka samarbetet för att förebygga hypotermi hos patienter som genomgår kirurgi. / Introduction A surgical procedure entails 50-90% risk for the patient to be affected of unintentional hypothermia. Except the discomfort of postoperative shiverings it can contribute to postoperative complications. Despite good knowledge of how hypothermia can be prevented, there seem to be situations where this knowledge is not fully applied, hence this study sheds light on perioperative collaboration.   Aim The aim was to illustrate operating theatre nurses and anaesthesia nurses' cooperation in prevention of unintentional hypothermia perioperative in general anaesthesia.  Method A qualitative study with interviews were conducted at three hospitals in a metropolitan area in the south of Sweden. Nine specialist nurses participated.  Results The study identified three areas of importance for cooperation in preventing hypothermia: the role distribution's impact on collaboration, the psychosocial work environment's impact on teamwork and cooperation is based on routines instead of communication. The professionals' focus on the patient's well-being was consistently identified. Conclusion: There is a great deal of knowledge and awareness about the risk of hypothermia in connection with surgery, but the study shows ambiguities regarding responsibility and cooperation in the subject among specialist nurses in surgery and anesthesia. Contributing factors may be shortcomings in the collaboration and communication difficulties between surgical nurses and anesthesia nurses. Structured communication models may increase the collaboration to prevent hypothermia in patients undergoing surgery.