I denna undersökning kan du läsa om hur konstnärliga strategier har använts som didaktiska redskap i bildundervisning och hur dessa kan synliggöra en radikal potential inom bildpedagogik. Studien handlar om konst, om politik och om pedagogik. Med konst menar jag framförallt konstnärligt tänkande, ett undersökande, ett förhållningssätt. Det kan gestaltas i olika uttryck, former, frågor och upplevelser. Genom kursen Gatans Galleri på Södra Stockholms folkhögskola närmar jag mig skapande undervisning från ett praktiskt håll, där jag tar erfarenhet från golvet i ett klassrum/staden in i akademin. Kursen i vilken jag finner min empiri är en terminskurs som undersöker det offentliga rummet i, om och genom konst. Undervisning och teorier undersöks med hjälp av A/R/Tography från tre vinklar: Mig som lärare, ett deltagarperspektiv och också av mig som konstnärlig utövare. En del av empirin består av en konstdagbok med egna experiment som gestaltas i uppsatsen genom bilder och gröna texter. De är tänkta att läsas ihop med sidan de gestaltas mot. Som en störning (dissensus) mellan olika sorts texter. I dagboken ingår egna experiment, textfragment, sparade exempel från genomgångar, gestaltande av teorier och minnen från tidigare uppgifter jag gjort i klassrummet. I bearbetningen av materialet framträder strategierna förflyttning, förskjutning och omförhandling som används för att dekonstruera materialet. Foucaults teorier om disciplinering och makt ligger sedan som en grundpremiss för analysen som tillsammans med teoretikerna Hannah Arendt och Jaques Rancière diskuterar hur ovisshet, skapandet av dissensus, och ett subjektskapande via handling (agens) kan ses som politiska och har potential till motstånd. Dessa handlingar och metoder utmanar strukturer inom den nyliberala skoldiskursen som mätbarhet, linjärt tänkande, hierarkiska strukturer och individualism. Radikaliteten visar sig finnas i metoden och inte i uttrycket, ett kollaborativt och experimentellt förhållningssätt i kombination med ett handlande kan skapa agens, utmana normer i skolan, offentligheten och vad vi gör och inte gör inom bildundervisning. Jag hoppas att denna uppsats fungerar både som en störning och inspiration i tänkandet kring bildundervisning.

Förutom en del analepsis existerar inte icke-kronologi i någon större utsträckning i majoriteten av nutida datorspel. Och trots att icke-kronologi förekommer i andra medier finns det de som knappt vet vad begreppet innebär. Denna studie ämnar därför titta på hur man kan göra icke-kronologiska spel där spelaren kan påverka berättelsen, för att undersöka hur ett icke-kronologiskt och icke-linjärt datorspel upplevs. Efter att ha skapat en visual novel som sedan testades återgav deltagarna att den icke-kronologiska berättelsen var lite förvirrande initialt, men att icke-kronologin överlag uppskattades och att de ville se mer av det i datorspel. Deltagarna kände att de kunde påverka olika mycket och det verkar hänga samman med hur mycket de kände att de kunde påverka slutet. För att ta det här vidare bör gränserna på interaktivitet i icke-kronologiska datorspel testas, samt undersöka ifall icke-kronologi är bra för att utveckla den kognitiva förmågan.

With the development of technology and availability of data, it is sometimes easier to learn the control policies directly from the data, rather than modeling a plant and designing a controller. Modeling a plant is not always possible due to the complexity of the plant. Data-enabled predictive control (DeePC) is a recently proposed approach that combines system identification, estimation, and control in a single optimization problem. DeePC is primarily designed for LTI systems. The purpose of this thesis is to extend the application of DeePC to nonlinear systems with a particular focus on a non-holonomic ground robot. To reach this goal, we decompose the system states into different working modes where each mode can be linearly approximated. Furthermore, the data collection policies were also evaluated to conclude how they affect the performance of the DeePC. We identified several key challenges in this direction, namely: data-demanding structure, high computational complexity, and performance deterioration with increased non-linearity. While these challenges prohibited the application of DeePC to the ground robot system; we successfully applied the method to a benchmark non-linear system, the inverted pendulum on cart problem, and studied the effect of various design choices on control performance. Our observations indicate potential areas of improvement toward enabling DeePC for highly nonlinear systems. / Med utvecklingen av teknik och tillgänglighet av data är det ibland enklare att lära sig styrpolicyerna direkt från data, snarare än att modellera ett system och designa en styrenhet. Att modellera ett system är inte alltid möjligt på grund av systemets komplexitet. Data aktiverad prediktiv kontroll (DeePC) är en nyligen föreslagen metod som kombinerar systemidentifiering, uppskattning och kontroll i ett enda optimeringsproblem. DeePC är främst designad för LTI-system. Syftet med denna avhandling är att utöka tillämpningen av DeePC till icke-linjära system med särskilt fokus på en icke-holonomisk markrobot. För att nå detta mål delar vi upp systemtillstånden i olika arbetslägen där varje läge kan approximeras linjärt. Dessutom utvärderades datainsamlingspolicyerna för att dra slutsatser om hur de påverkar DeePCs prestation. Vi identifierade ett antal nyckelutmaningar i denna riktning, nämligen: datakrävande struktur, hög beräkningskomplexitet och prestandaförsämring med ökad icke-linjäritet. Även om de utmaningerna hindrade tillämpningen av DeePC på markrobot systemet; har vi framgångsrikt tillämpat metoden på ett benchmark icke-linjärt system, problemet med inverterad pendel på vagn, och studerade effekten av olika designval på kontrollprestanda. Våra observationer indikerar potentiella förbättringsområden för att möjliggöra DeePC för mycket olinjära system.

Masonry spires are a typical part of church architecture. Since it is rare that masonry is used as a load-bearing material in the western world today, it is important to maintain and increase the knowledge of modelling masonry structures both from a maintenance point of view and to build new masonry structures. The purpose of this master thesis is to look at and evaluate some different methods to model masonry spires exposed to common loads such as gravity, settlement and wind. The spire of the Salisbury Cathedral is used as a template regarding geometry and mechanical properties for the modelling methods. Two modelling methods are used in the master’s thesis. The first one is the limit analysis method applied to masonry. It is used to calculate a critical thickness for the masonry of the spire for a severe wind load. The second method is the Finite Element Method (FEM). The commercial finite element software Abaqus is used to create the model and the discretization used with the FE modelling is the macro-modelling approach. Concrete Damage Plasticity (CDP) in Abaqus is used as the material model and adapted to masonry. The finite element model consists of the spire itself along with the supporting structure beneath it down to the piers. Four different simulations (jobs) are run with varying wind direction and two of them have settling piers. The results from the finite element simulations indicate that the membrane stresses in the spire faces for the various jobs were not significantly different from one another. One of the jobs with settling piers could not be completed because the tensile stresses in the arches reached the tensile strength capacity of the material. The other simulation with a settlement that did complete did not have any significant difference in stress compared with the simulations without settlements. While the arches and the piers underwent plastic straining the spire itself did not. The stress levels there remained in the linear range for all the completed simulations. The finite element results also agree with the limit analysis. These findings call into question some of the modelling choices. The inclusion of the structure beneath the spire in the finite element model, as a way to study the effect of settlements, did not give more insight into the spire’s behaviour. Furthermore, the method to implement settlements was too inaccurate and another approach should be used to study the effect of settlements on the state of spires. Further work needs to be done on that topic. Improvements can also be made regarding how CDP was adapted for masonry. / Murade tornspiror är en vanlig takkonstruktion inom kyrkoarkitekturen. Eftersom det numera är sällsynt att murverk fungerar som lastbärande material i västvärlden, är det viktigt att upprätthålla och utöka kunskapen om murverkskonstruktioner för både underhåll och nybyggnation. Syftet med denna masteruppsats är att betrakta och utvärdera några olika modelleringsmetoder för murade tornspiror som är utsatta för några typiska laster såsom egentyngd, sättningar och vind. Katedralen i Salisbury används som en modelleringsmall i uppsatsen med avseende på katedralens geometri och materialegenskaper. Två modelleringsmetoder används i uppsatsen. Den första är gränsanalys tillämpad på murverkskonstruktioner. Den används för att beräkna en kritisk tjocklek för tornspiran under en stor vindlast. Den andra metoden är Finita Elementmetoden (FEM). Den kommersiella finita elementprogramvaran Abaqus används för finita elementanalysen och diskretiseringen som används för murverket i finita elementmodellen är makromodellering. Concrete Damage Plasticity (CDP) i Abaqus används som materialmodell och anpassas för murverk. Finita elementmodellen består utav själva tornspiran inklusive de bärande delarna under spiran och ned till pelarna. Fyra olika simuleringar ("jobb") körs med vindlast som angriper från olika riktningar och två av simuleringarna har pelare som sätter sig. Resultaten från simuleringarna visar att membranspänningarna i tornspirans väggar, för de olika jobben, inte skilde sig i någon betydelig grad från varandra. Ett av jobben med pelare som satte sig kunde inte köras klart eftersom dragspänningarna i valvbågarna överskred draghållfastheten på murverket i modellen. Den andra simuleringen med sättningar som kördes klart uppvisade inte några avsevärda skillnader i spänningar i tornspiran jämfört med simuleringarna utan sättningar. Medan plastiska töjningar uppkom i både valvbågarna och pelarna i modellen, uppkom de inte i tornspiran. Spänningsnivåerna i tornspiran var inom det linjära intervallet för alla simuleringar. Resultaten från finita elementanalysen stämde överens med resultaten från gränsanalysen. Analysresultaten ifrågasätter vissa av modelleringsvalen. Att inkludera de bärande delarna under tornspiran i finita elementmodellen, för att undersöka effekten av sättningar, gav inte en större insikt i hur sättningar påverkar tornspiran. Dessutom, var metoden för att tillämpa sättningar för oprecis och en annan metod borde användas. Mer arbete måste utföras vad gäller det ämnet. Sättet att tillämpa CDP för murverk kan också förbättras.