Syfte: Studiens syfte är att förklara samt beskriva hur belöningssystem utformats i tre svenska säljorganisationer. Genom att studera de olika företagens belöningssystem vill vi beskriva vilka uppfattningar anställda har kring belöningssystem och hur de upplever sitt befintliga belöningssystem, samt vad som kan tänkas motivera individen att arbeta mot målkongruens i praktiken. Metod: I studien används kvalitativ metod och är utformad ur anställdas perspektiv. Vi har genomfört en flerfallsstudie och våra fallföretag är tre säljorganisationer belägna i Växjö. Insamlandet av empiri grundar sig på sex stycken semistrukturerade intervjuer. Slutsats:De tre studerade företagen har i stort sett liknande syn på sin definition av belöningssystem, där mycket berör motivation och målkongruens. De anställda uppfattar belöningssystem olika beroende på hur det är utformat i företagen. Företagen har utformat sina belöningssystem utifrån sin egen företagskultur, trots det finner de anställda drivkraft ur deras befintliga system. Eventuellt kan motivation påverkas av relation till företaget, ålder samt personliga preferenser.

I Sverige lever vi idag i ett informationssamhälle där tillgången och efterfrågan på information är stor. Detta upplever även de börsnoterade företagen som i sina årsredovisningar publicerar en stor mängd information utöver vad som är lag- och regelstadgat, så kallad frivillig information, för att attrahera riskkapital. Röster för och emot detta expansiva utlämnade har hörts från marknaden och idag pågår en diskussion kring att minska ned denna informationsmängd eller om mängden är nödvändig för att investerare ska få tillräcklig insyn i företaget.   Mer information skulle enligt teorier kring asymmetrisk information innebära en fördel för företaget men även bidra till en mer effektiv marknad. Under de senaste årtiondena har forskningen kretsat kring att undersöka sambandet mellan företagets frivilliga informationsutlämnade och dess kapitalkostnad. Flertalet tidigare studier har funnit ett negativt samband där företagen får en fördel i form av en lägre kapitalkostnad. Förklaringen till detta samband ligger i att informationsasymmetrin minskar. Dock finns även kostnader förknippade med ett ökat informationsutgivande, vilket talar för att nyttan av detta kan vara avtagande. Debatten och problematiken kring företagets informationsutgivning har denna studie tagit fasta på och formulerat följande problemformulering:   Vilken påverkan har svenska börsnoterade företags frivilliga informationsutlämnande på deras kapitalkostnad?   För att uppnå studiens syfte har en undersökning av olika typer av frivillig information, finansiell, ickefinansiell och strategisk information, genomförts. Detta för att, ur företagets perspektiv, undersöka vilken typ av information som tydligast påverkar företagets kapitalkostnad.   Genom att ta del av företaget Kantons material gällande de svenska börsnoterade företagens frivilliga informationsutlämnade mellan åren 2007-2012 har denna studie, genom en kvantitativ metod, valt att hypotespröva om ett linjärt samband mellan finansiell, ickefinansiell respektive strategisk information och kapitalkostnaden föreligger.   Studiens slutsats är att endast mer ickefinansiell information kan hjälpa de svenska börsnoterade företagen att sänka sin kapitalkostnad genom att informationsasymmetrin minskar mellan företagets ägare och ledning. Finansiell information kan leda till en högre kapitalkostnad, trots att den bidrar till att minska informationsasymmetrin mellan investerare, då kostnader förknippade med ett ökat informationsutlämnade är större än fördelarna. Den strategiska informationen har ingen inverkan genom att sänka informationsasymmetrin mellan investerare och har i studien endast visat sig medföra större kostnader än fördelar i påverkan på kapitalkostnaden.

Syftet med uppsatsen är att klargöra i vilken utsträckning styrelser i svenska noterade bolag i dag ansvarar för bristfällig hantering av ickefinansiella risker, samt utreda om regelverket bör uppdateras och i sådana fall på vilket sätt. I uppsatsen drivs en tes innebärande att det finns ett behov av tydligare regler gällande ickefinansiell riskhantering i aktiemarknadsbolag.   I dag finns bestämmelser som ställer krav på rutiner gällande risker som får konsekvenser för bolagets finansiella rapportering, vilket innebär att lagstiftaren ansett att det finns ett behov av tvingande regler på området. Däremot finns det inga tydliga bestämmelser om risker som inte är finansiella. I uppsatsen ifrågasätts om det verkligen är rimligt att göra denna åtskillnad. Vi ser ofta exempel på företagskriser som beror på bristande ickefinansiell riskhantering – minns de senaste årens mutskandaler i Telia Sonera, turerna kring SCA:s företagsjet och köttfusket inom ICA Gruppen.   Aktieägarna bör ha en rätt att informeras om sådana omständigheter som kan vara till nackdel för företaget, precis som de har en rätt att hållas informerade om de finansiella risker som omger verksamheten. En bättre riskhantering gynnar också bolagsstyrningen i stort, vilket leder till bättre ekonomisk och organisatorisk utveckling för företagen och ökat välstånd för samhället som helhet.