I Sverige har cirka 90 procent av alla ungdomar någon gång varit medlem i en idrottsförening. Många utövar flera idrotter, men några specialiserar sig endast på en idrott. Tidig specialisering definieras som att en individ utövar en idrott exkluderad från andra idrotter. Tidig specialisering kan leda till överansträngningsskador samt försämrad psykisk hälsa.    Forskarna ser en trend globalt där tränare och föräldrar pushar barnen till att specialisera sig tidigt inom en idrott. Den allmänna synen från de är att desto tidigare en individ specialiserar sig desto bättre karriär får den individen.    Syftet med studien är att kartlägga aspekter av och konsekvenser med tidig specialisering för individer som deltar i lagidrotter i åldrarna 7 - 18 år.    En litteraturstudie utfördes baserad på 10 vetenskapliga artiklar. Databaserna som användes för att hitta de vetenskapliga artiklarna var Cinahl och Scopus. Författarna tematiserade för att dela upp resultatet i kategorier.    Resultatet delades upp i fem kategorier: överansträngningsskador, psykisk hälsa, sjukdom, prestation och kön. Resultatet visar att tidig specialisering tenderar att öka risken för överansträngningsskador och psykisk ohälsa. Sjukdom i olika former och den idrottsliga prestationen påverkas inte.    Resultatet i denna studie pekar på att tidig specialisering är mer negativ än positiv. Frågan är då varför ungdomar börjar specialisera sig tidigt. Forskning tyder på att tränare och föräldrars påverkan har stor betydelse. De pushar barnen mot tidig specialisering i tro att barnen får en fördel i sin idrott utav det.    Några slutsatser är att tjejer specialiserar sig mer frekvent än killar. Tidig specialisering leder till ökad risk för överansträngningsskador samt psykisk ohälsa. Prestation ökar inte vid tidig specialisering och det gör inte heller risken för sjukdom i olika former.

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att undersöka och beskriva vilka könsnormer som framkommer i gymnastiken enligt finländska högstadieelever. Syftet var också att undersöka och tolka elevers upplevelser av jämställdhet i skolämnet gymnastik. Frågeställningarna var: - Hur beskriver högstadieelever en gymnastiklektion?- Vilka könsnormer kommer till uttryck i dessa beskrivningar?- Hur upplever högstadieelever jämställdhet mellan könen i ämnet gymnastik?  Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod där data samlades in genom högstadieelevers beskrivningar av gymnastiklektioner. 36 högstadieelever i årskurs åtta i ett högstadium i Helsingfors fick som uppgift av sin lärare i svenska och litteratur att beskriva en gymnastiklektion. 20 elever och deras vårdnadshavare gav sitt samtycke att delta i studien. Uppgiften som eleverna fick, gick ut på̊ att anonymt skriva en text om sina upplevelser och känslor av skolämnet gymnastik. Denna datainsamlingsmetod användes för att ta reda på hur elever upplever skolgymnastiken samt vilka könsnormer som framkommer. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Studiens resultat visade att det framkommer könsnormer som kan begränsa elevers deltagande i olika aktiviteter under gymnastiklektionerna. Både flickor och pojkar gillade skolgymnastiken men ett flertal flickor hade negativa upplevelser av ämnet. Flera flickor upplevde sig själva som sämre på olika aktiviteter i gymnastiken än vad pojkar upplevde. Vidare visade resultatet att det fanns hierarkier mellan könen i skolgymnastiken vilket påverkar på jämställdheten. Speciellt av flickor upplevs inte gymnastiken jämställd. Det framkom i flickors beskrivningar att pojkar har en större inverkan på undervisningsinnehållet och dominerar i olika aktiviteter under lektionerna.  Slutsats: Av resultatet kan man tolka att gymnastiksinnehållet gynnar speciellt idrottsintresserade elever med maskulina drag eftersom gymnastiken innehåller traditionella maskulina värderingar, så som tävlingsmoment och bollsporter. Undervisningsinnehållet bör vara så mångsidigt som möjligt och bör bestå av aktiviteter som kan anses både maskulina och feminina samt könsneutrala. Studiens resultat tyder på att skolan och lärare bör stärka elevers självbild, speciellt flickors. Elever ska ha en möjlighet att delta på lika villkor och elever ska ha en möjlighet att se sig själva som lika bra oavsett kön. Skolan och lärare behöver kunskap om könsnormer och könsmaktstrukturer för att skapa en mer jämställdundervisning där både flickor och pojkar känner att undervisningsinnehållet är rättvist. / Aim and research questions: The aim of this study is to investigate and describe the gender norms that Finnish middle school students experience in PE lessons. The purpose is also to investigate and interpret students’ experiences of gender equality in PE. The research questions were: - How do middle school students describe a PE lesson?- What kind of gender norms appear in these descriptions?- How do middle school students experience gender equality in PE? Method: The study was conducted with a qualitative method where data was collected through students' descriptions of PE lessons. 36 students in the 8th grade from a middle school in Helsinki were given a task by their teacher to describe a PE lesson in their school. 20 students and their legal guardians gave their consent to participate in the study. The task was to write a text anonymously about their experiences of a PE lesson. This data collection method was used to find out how students experience PE and what gender norms appeared. A qualitative content analysis was applied to the material.  Results: The results of the study showed that there are gender norms that can limit students' participation in various activities during PE lessons. Both girls and boys liked PE, but several girls had negative experiences of the subject. Several girls experienced themselves not good enough at different activities in PE and several boys described themselves as good at different activities in PE. Furthermore, the results show that there are gender hierarchies in PE, which affect gender equality. PE is not perceived as equal, especially not by girls. It emerged from girls' descriptions that boys have a greater influence on the content in PE and dominate in various activities during the lessons. Conclusions: From the results, it can be interpreted that the content of PE benefits especially sports-interested students with masculine traits, because PE contains values generally perceived as masculine, such as competition and ball sports. The content of the lessons should be as diverse as possible. The lessons should consist of activities that can be considered both masculine and feminine as well as gender neutral. Students should have an opportunity to participate on equal terms. The results suggest that the school and PE teachers should develop students’ self-esteem, especially that of girls. Students should have an opportunity to see themselves as equally good regardless of their gender. The school and teachers need more knowledge of gender norms and gender power structures to create a more equality-based teaching where both girls and boys feel that the content of PE is fair.

To the author’s knowledge, no research has earlier been done on the development of a sport specific strength measurement system for para kayak classification.Aim: In order to work in line with the International Paralympic Committee, to develop more evidence-based methods for classification, the overall purpose of this study was to design and develop a sport specific test battery to measure force in isometric contractions. It was also: (1) to test-retest the battery on able-bodied participants, to ensure the reliability of the method for further research and (2) to evaluate whether performing two or three trials is sufficient when testing the test battery for reliability. Method: Ten able-bodied participants volunteered to this study. All participants performed a test battery of four isometric strength tests. The participants completed three voluntary maximal isometric contractions for each exercise with a duration of 5 seconds, and a 30 second rest separating each trial. Data used in the analysis, was the mean value of two respectively three trials. The Shapiro-Wilk test of normality was used to assess the normality of the data. The level of significance when testing normality was set to p < 0.05. A dependent t-test and an intraclass correlations coefficient (ICC) with a 2-way mixed effects- model, absolute agreement, method 3.1 were used to assess the test-retest reliability for both trial 1-2 and trial 1-3. Results: All tests showed high reliability and no systematic error were found. The data were normally distributed. When analysing data from three trials, one test showed good reliability; knee extension left (ICC=0,77). All other data showed excellent reliability. When analysing data from two trials, two tests showed good reliability; leg press left (ICC = 0,88) and knee extension left (ICC = 0,78). All other data showed excellent reliability (> 90). Conclusion: The results of this study indicate that all tests can reliably be applied in a classification system for para-kayak. Both of the methods, using three data points and using two data points, can be used when analysing the data.

No description available.

Introduction: The increasing prevalence of childhood obesity around the world has promoted researchers to identify ways to slow down or reverse this development. As a part of that work, the school-based obesity prevention project Rörlig Ungdom Nu (RUN) was initiated. Method: The RUN-project was implemented at schools on Hisingen, Göteborg. It was a cooperation between the local school authorities, the primary healthcare and a sport club. The project included 90-180 minutes extra physical activity during school-time each week for one year for children at the age of ten who was included in the study. The children were followed-up for another two years. As outcome measures, both factors related to obesity and health related fitness was measured. For obesity height and weight were measured and body mass index (BMI) were calculated as weight (kg) /height2 (m2), in addition waist circumference was also measured. As markers of health-related fitness all children conducted a Counter Movement Jump (CMJ) and a 10 m shuttle run test for aerobic fitness. The school nurses at each school monitored all measurements. To analyze the effect of the intervention, a series of linear and mixed models were fitted with BMI, waist circumference, CMJ and 10 m shuttle run as dependent variables To control for the possible confounding effects of age, weight and height they were also entered into the models, except when BMI was the dependent variable, then only age was included. Given that children grow and naturally change in both body composition and in fitness level the most interesting variable to evaluate the outcome of the study is the interaction term between group (intervention or control) and time of measurement. Results: In all, 971 children were included distributed on eight intervention schools (n=667) and six control schools (n=304). As expected, all children increased their BMI, waist circumference, CMJ and 10 m shuttle run over time, but this increase was not the same in both groups. The intervention group had a slower increase in waist circumference at both follow up measurement (p<0.05), and they also showed a more preferable outcome in the CMJ and the numbers of shuttle-runs between baseline and follow ups (p<0.001). There was no difference in BMI between the both groups. Conclusion: This study shows that it may be possible to prevent an unfavorable development of obesity if there is a broad approach to the problem, at least in a relative short-term perspective. The long-term effects of such a program is unknown and future studies should address that.   Keywords                                                                                                      Adolescents, children, physical activity, school   Thanks to Patrick Bergman my supervisor and my Family. / Inledning: Den ökade förekomsten av barn-obesitas världen över har gjort att forskare har försökt att identifiera vad som kan hjälpa till att bromsa den utvecklingen. Som en del av det arbetet genomfördes Rörlig Ungdom Nu (RUN). Metod: RUN genomfördes på skolorna på Hisingen, Göteborg. Det var ett projekt som genomfördes i samarbete mellan skolan, BK Häcken och Hisingens hälso- och sjukvårdsnämnd. I projektet ingick 90-180 minuter fysisk aktivitet varje dag under ett år, för de barn som var tio år. Barnen följdes upp under ytterligare två år. Som mätmetoder användes både antropometri och fysisk kondition. För antropometri användes Body Mass Index (BMI) som beräknades med vikt (kg) / längd2 (m2), dessutom mättes midjemåttet. För att mäta konditionen användes Counter Movement Jump (CMJ) och 10 meter shuttle-run. Samtliga mätningar utfördes av skolsköterskorna på skolorna. För att utvärdera effekten av interventionen, genomfördes en rad linjära och mixade modeller. För att kontrollera eventuella felkällor av ålder, vikt och längd användes de som förväxlingsfaktorer, förutom när BMI var den beroende variabeln då vikten exkluderas. Eftersom barn växer och mognar naturligt var det interaktionen mellan mättiden och gruppen (intervention eller kontroll) som barnen tillhörde, som var den viktigaste variabeln och mättiden. Resultat: Totalt inkluderades 971 barn på åtta interventionsskolor (n=667) och sex kontrollskolor (n=304). Som förväntat ökade samtliga grupper i BMI, midjemått, CMJ och shuttle-run, men det var inte samma ökning i båda grupperna. Interventionsgruppen hade en långsammare utveckling av midjemåttet vid båda uppföljningarna (p<0.05), och de visade också ett bättre resultat i CMJ och shuttle-runs mellan baslinje och uppföljning (p<0.001). Det var ingen skillnad i BMI mellan de båda grupperna vid uppföljningarna. Konklusion: Den här studien visar att det kan finnas möjlighet att förebygga och påverka en ogynnsam utveckling av obesitas, åtminstone i ett relativt kortsiktigt perspektiv. De långsiktiga effekterna av en sådan studie är okända och framtida studier bör undersöka detta vidare.   Nyckelord Barn, fysisk aktivitet, skola, ungdomar   Tack till Handledare Patrick Bergman och min familj.

Syfte och frågeställningar: Studiens syfte var att undersöka hur prestation på 3000m, uppskattad ansträngningsnivå, medel- och maxpuls påverkades efter intag av 3mg koffein/kg. Studien undersökte även testpersonernas koffeinkonsumtion kopplat till träning och tävling. Metod: Tolv elever från orienteringsgymnasier sprang två 3000m-test med cirka en veckas mellanrum. Den ena gången sprang de med 3mg koffein/kg och den andra med placebo. Testpersonerna svarade på en enkät om sin koffeinkonsumtion till vardags och i träning- och tävlingssammanhang samt uppskattade sin ansträngning vid de båda tillfällena med Borgskalan. För att se om någon signifikant skillnad förekom inom gruppen gjordes ett t-test med Microsoft Excel (version 2016). Signifikansnivån sattes till P ≤ 0,05 och all data presenterades som medelvärden tillsammans med standardavvikelse (n=12). Resultat: Efter intag av koffein förbättrades den fysiska prestationen på 3000m signifikant (P=0,0052). Deltagarnas medelvärde förbättrades med 18,5 s. Den självskattade ansträngningen var statistiskt signifikant högre efter intag av koffein (P=0,012). Ingen statistiskt signifikant skillnad sågs på vare sig medel- eller maxpuls.Ingen av försökspersonerna använde systematiskt koffein i träning- och tävlingssammanhang för att förbättra den fysiska prestationen. En av deltagarna intog mer än 1000mg koffein under en vecka. Tre av deltagarna intog aldrig koffein, varken i träning- eller tävlingssammanhang eller i vardagen. Slutsats: Intag av 3mg koffein/kg ökar fysisk prestationsförmåga på 3000m hos orienteringsgymnasieelever. Deras självskattade ansträngningsnivå är högre efter intag av 3mg koffein/kg jämfört med placebo på ett 3000m-lopp. Resultatet kan ha påverkats av flera faktorer, framförallt yttre omständigheter, så som väder och dagsform. / Aim: The aim of this study was to investigate how 3000 m performance, self-assessed exertion, average heart rate and maximum heart rate was affected by a caffeine intake of 3mg/kg. The study also covered test subjects caffeine consumption when training and competing. Method: Twelve orienteering high school students ran two 3000 m tests circa one week apart. One experiment after 3mg/kg caffeine intake and the other occation on placebo. The test subjects also did a survey regarding caffeine consumption in everyday life, training and competition. The Borgskala was used for self-assessed exertion. Significance was assessed using a t-test in Microsoft Excel (2016 version). Significance level was set to P ≤ 0.05 and data was presented as mean ± standard error of the mean (n=12). Results: 3000 m performance was significantly increased after caffeine intake (P=0.0052). Self-assessed exertion was significantly higher after caffeine intake (P=0.012). No significant change in mean or maximum heartrate was observed. None of the test subjects used caffeine systematic to increase physical performance. One of the test subjects used more than 1000mg caffeine per average week. Three of the test subjects never used caffeine in either training, competition or everyday life. Conclusion: 3mg/kg caffeine increase 3000 m physical performance in orienteering high school students. Self-assessed exertion is higher after 3mg/kg caffeine intake compared to placebo when orienteering high school students run 3000 m. The Results may have been affected by several factors, especially extrinsic factors, like weather and incentive.

The complexity of the menstrual cycle is considered a major barrier to the inclusion of women in sports research. This limits the studies of how women’s menstruation cycle and health are affected by exercise, along with limitations in studies concerning women’s experiences of exercising during the different phases of the cycle. These are all important parts to consider among women who are physically active due to decrease both short-term and long-term health effects that intensive physical activity can lead to. The study is based on a holistic health perspective with support in KASAM. The study is investigating women’s experiences of exercising during the different phases of the menstrual cycle. The aim is to investigate the health effects of exercise and lifestyle in connection with the menstrual cycle, from a health perspective.    A qualitative method in the form of interviews was used. The material was analyzed with the support of Kvale and Brinkman (2014) also Hassmén and Hassmén (2008). Three main categories were identified during the analysis; experiences, adaptation and menstrual disorders. The categories report the women's experiences of exercising during the different phases of the menstrual cycle, as well as the adaptation of exercise and lifestyle along the menstrual cycle, and the menstrual disorders experienced by the women.     The conclusion is that women who are physically active experience that the menstrual cycle affects their exercise in such a way that they feel both psychological and physiological effects of where in the cycle they are. The menstrual cycle can also be affected by the woman's training in connection with not enough recovery or a deficiency in calorie intake.  Menstrual cycle based periodizing training can from a health perspective, as well as for performance optimization be a possible solution. / Menstruationscykelns komplexitet ses som en begränsning vid inkludering av kvinnor i idrottsforskningen. Detta begränsar forskningen kring hur träning påverkar kvinnans menstruation och hälsa, samt kring hur kvinnor upplever att träna under de olika faserna i cykeln. Dessa är väsentliga delar att ta hänsyn till bland fysiskt aktiva kvinnor för att minska både kortvariga och långvariga hälsoproblem som långvarig högintensiv fysisk aktivitet kan leda till. Studien grundar sig i ett holistiskt hälsoperspektiv med stöd i KASAM. Studien undersöker kvinnors upplevelser av att träna under menstruationscykelns olika faser. Ett underliggande syfte är att utifrån ett hälsoperspektiv undersöka hälsoeffekter av träning och livsstil utifrån menstruationscykeln.    En kvalitativ metod i form av enskilda intervjuer användes. Materialet analyserades med stöd av Kvale och Brinkman (2014) samt Hassmén och Hassmén (2008). Tre huvudkategorier identifierades under analysen; upplevelser, anpassning och menstruationsstörningar. Kategorierna redovisar kvinnornas upplevelser av att träna under de olika faserna i menstruationscykeln samt anpassning av träning och livsstil utefter menstruationscykeln. Därtill redovisas även de menstruationsstörningar som kvinnorna upplevt.    Slutsatsen är att kvinnor som är fysiskt aktiva upplever att menstruationscykeln påverkar deras träning på så sätt att de känner av både psykologiska och fysiologiska effekter av var i cykeln de befinner sig. Även menstruationscykeln kan påverkas av kvinnans träning i samband med för lite återhämtning och för lågt kaloriintag. Att periodisera träningen och kaloriintaget utifrån menstruationscykeln kan vara en möjlig lösning utifrån ett hälsoperspektiv samt för optimering av prestation.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Främre korsbandsskada är vanligt förekommande inom idrotten och många väljer även att operera sig. Vissa forskare anser att knäleden blir stabilare med operation än utan och rekommenderar operation för att återgå till sport.Syfte: Syftet med denna litteraturgenomgång var att undersöka skillnader i funktion och smärta samt förekomst av reruptur hos de som opererats med hamstringsgraft jämfört med de som opererats med patellarsenegraft. Metod: En genomgång av studier gjordes i PubMed och Cochrane under februari och mars 2020. Olika sökordskombinationer användes och totalt hittades 18 studier som passade in på inklusionskriterierna.Resultat: Funktion: Merparten visade ingen signifikant skillnad grupperna emellan i funktion. IKDC hade 2 studier som visade positiva resultat för hamstringsgruppen och Tegner activity scale hade positiva för en av varje grupp. Resterande funktionella tester och mätmetoder visade 2 studier för positiva resultat för hamstringsgraft och 1 studie för patellarsenegraft. Återgång till sport hade också positivt för en av varje graft. Smärta: 6 av 9 studier visade ingen signifikant skillnad. Resterande 3 studier visade högre förekomst av främre knäsmärta vid operation med patellarsenegraft. Reruptur: En studie visade signifikans av reruptur för hamstringsgraft. Resterande 7 studier visade ingen signifikans grupperna emellan. Konklusion: Utifrån denna litteraturgenomgång är det svårt att observera några mätbara skillnader. Merparten av studier visade ingen signifikans grupperna emellan i uppmätta metoder. Ytterst liten fördel till att de som opererats med hamstringsgraft hade mindre förekomst av främre knäsmärta. Vidare genomgångar behövs för att kartlägga framförallt funktion, rehabilitering och återgång till sport mer noga.