Syftet med studien var att beskriva kunskap om, erfarenheter av och inställning till skador och akuta knäskador samt förebyggande åtgärder som t.ex. Knäkontroll hos flickor i åldrarna 13 och 14 år som spelar fotboll på hög nivå. Frågeställningarna var: ·      Vilken kunskap har flickor i akademilag av skador och förebyggande åtgärder? ·      Vilken erfarenhet har flickor i akademilag av skador och förebyggande åtgärder? ·      Vilken inställning har flickor i akademilag till skador och förebyggande träning? Metod: En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer valdes som tillvägagångssätt inför en manifest innehållsanalys av datamaterialet med deduktiv ansats. Tio flickor i 13 och 14 års åldern som spelade i akademilag i Stockholm valdes ut genom ändamålsenligt urval. De var sedan tidigare utan akuta knäskador och hade spelat fotboll i minst 4 år. Resultat: Innehållsanalysen av intervjuerna resulterade i tre övergripande kategorier: 1) kunskap om skador och förebyggande träning, 2) erfarenhet av skador och förebyggande träning samt 3) inställning till skador och förebyggande träning. Dessa hade i sin tur fem eller sex subkategorier vardera. Spelarna hade 1) viss kunskap om knäskador och dess konsekvenser men saknade en bredare förståelse för vad förebyggande träning som Knäkontroll egentligen innefattar. Spelarna hade 2) erfarenhet av skador och förebyggande träning men upplevde osäkerhet i utförandet av Knäkontroll-övningar och att initiering av knäövningar skiljde sig åt mellan tränare. Spelarnas 3) inställning till skador präglades av acceptans och att det var en del av spelet, men även oro för vilka konsekvenser en skada skulle få både avseende idrottsidentiteten och det idrottsliga sammanhanget spelarna ingick i. Inställningen till förebyggande träning som Knäkontroll präglades av rutinmässigt utförande av övningar som inte var roliga att göra. Konklusion: Resultaten i studien tyder på att unga kvinnliga fotbollsspelare på hög nivå har viss kunskap och erfarenhet vad gäller skador och förebyggande träning men saknar djupgående förståelse avseende innehållet och syftet med övningarna i konceptet Knäkontroll. Inställningen hos spelarna till skador präglas av acceptans och inställningen till förebyggande träning av ett plikttroget utförande utan större engagemang. En praktisk implikation vore att mer utförligt utbilda spelarna i hur övningarna utförs och dess speltekniska effekter. / Aim The aim of this study was to explore the knowledge, experience and attitude regarding injuries and Injury prevention exercise program (IPEP), e.g. Knee Control in girls playingfootball at high-level for their age group. The research questions were: • What knowledge do girls in high-level football teams have regarding injuries and IPEPs? • What experience do girls in high-level football teams have regarding injuries and IPEPs? • What is the attitude among girls in high-level football teams to injuries and IPEPs? Method A qualitative research design using semi structured interviews was chosen as the basis for amanifest content analysis approach. Ten girls aged 13 and 14 years old were purposivelyselected among high-level football teams in Stockholm. They had no earlier personal experience of a severe injury and had been playing football for at least 4 years. Results The manifest content analysis resulted in three main categories: 1) knowledge regardinginjuries and IPEPs, 2) experience regarding injuries and IPEPs and 3) attitudes to injuries and IPEPs. These main categories had five or six sub categories each. The girls had 1) someknowledge about knee injuries and their consequences but lacked a wider understanding of the concept Knee Control. The girls had 2) experiences of minor injuries and IPEPs but expressed an uncertainty regarding the execution of the exercises and were dependent on their coaches on how the IPEPs were conducted. 3) The attitude among the girls was described as an acceptance of injuries being part of the game. However, there was a concern how a severe knee injury could affect their image as an athlete as well as the sport context they belonged to. IPEPs was considered a necessary but boring routine they conducted without any enthusiasm. Conclusion The results indicate that girls playing football in high-level teams have a reasonable level of knowledge and experience of injuries and IPEPs but lack a deeper understanding of the content and aspects of the IPEP Knee Control. There is an accepting attitude regarding injuries. The IPEP Knee Control is looked upon as a routine they do conscientiously without any enthusiasm. These findings suggest a more thorough presentation of IPEPs with the players.

Syfte och frågeställningar  Syftet med studien var att studera anledningar till varför tonårsflickor i åldrarna 13–16 år stannar kvar eller lämnar sin föreningsidrott med hjälp av två frågeställningar: Vilka individfaktorer påverkar att man stannar/lämnar sin föreningsidrott? Vilka organisatoriska faktorer påverkar att man stannar/lämnar sin föreningsidrott? Metod  En kvalitativ intervjustudie utfördes, där sex flickor i 14–15 årsåldern; tre aktiva inom föreningsidrott och tre som slutat, intervjuades med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide utformad för respektive kategori. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades sedan med metoden innehållsanalys där teman identifierades och kondenserades utifrån en induktiv ansats och ett latent förhållningssätt.  Resultat  Individfaktorer som framträdde var för de aktiva; motivation, gemenskap/tillhörighet, prestation och hälsa och för de som slutat; prestationsångest, motivationsbrist och skolstress. Framträdande organisatoriska faktorer var för båda grupperna ledarskapet och för de som slutat handlade det också om specialiseringsförfarandet. Specialisering påverkar unga idrottare olika där de flickor som i denna studie fortfarande idrottar hade en accepterande inställning medan de som slutat upplevde det som en kravfylld och pressande faktor vilken bidrog till att deras motivation släcktes. Ledarskapet uppfattades i allmänhet som positivt, stödjande och som en viktig motivationsfaktor för de fortfarande aktiva. Dock räckte det inte till att motverka prestationsångesten och därav motivationsbristen som ledde till avhopp. Slutsats  Den underliggande faktor som påverkade hur flickorna generellt upplevde sitt idrottande var motivationsklimatet, vilket både påverkades av organisatoriska och individuella faktorer som ledarskap, specialisering och hur lagandan upplevdes. Vi har i likhet med andra studier kommit fram till att för att få ungdomar att fortsätta med idrott behöver föreningsidrotten öka medvetenheten om och verka för att minska negativa effekter av resultatorienterade klimat. Ledarskap har fördelar av att baseras på autonomistöd och kompetensutveckling som skapar positiva motivationsklimat och det är också viktigt att man som ledare har kunskaper om de fysiska och psykiska förändringar tonåringar går igenom. / Aim Research shows that adolescent girls tend to leave their club sports in their 13–16 years of age. The aim of this study was to examine individual and organizational factors regarding this behavior. Method A qualitative interview study in which six girls aged 14–15; three active members in club sports and three who left, were interviewed using a semi-structured interview guide, designed for each category. The interviews were recorded, transcribed and analyzed using the content analysis method where themes were identified and condensed based on an inductive and latent approach.  Results Individual factors that emerged were for the active; motivation, community/belonging, performance and health and for those who have left; lower self-esteem, lack of motivation and pressure from school. A prominent organizational factor was the leadership for both groups and for those who left, the specialization procedure had a negative impact. The specialization procedure affects young athletes differently where those in this study who are still active have an accepting attitude while those who quit experienced it as a demanding and pressing factor that contributed to lower their motivation. Leadership was generally perceived as positive, supportive and as an important motivating factor for those still active. However, it was not enough to counteract lower self-esteem, hence the lack of motivation that led to the girls finally choosing to quit. Conclusion The underlying factor that affects how girls generally experience their sports club environment is the motivational climate, which is affected by both organizational and individual factors such as leadership, specialization and how the team spirit is perceived. To get young people to continue with sports, sports clubs need to increase awareness of and work to reduce the negative effects of result-oriented climates. Leadership has benefits of being based on autonomy support and competence and leaders should also be aware of the physical and mental changes teenagers go through during these years.

Studien görs i samråd med Smålands Innebandyförbund där syftet är att kartlägga vad som anses vara ett positivt respektive negativt beteende hos idrottsföräldrar. Mer precist handlar det om att studera innebandyföreningars arbete med föräldrafrågan inom barnidrott. Vilka hinder och möjligheter upplever föreningarna att det finns för att kunna skapa en trygg och kravlös miljö för våra barn inom idrotten. Vår studie fokuserar specifikt på föräldrarnas roll och engagemang genom att undersöka föreningarnas strategi, syn på policydokument och övergripand arbete så vill vi fördjupa kunskapen inom området som berör föräldrarnas roll. Tillvägagångssättet för vår empiriinsamling har varit semistrukturerade intevjuer. Fyra intervjuer har gjorts med nyckelinformanter från de största innebandyföreningarna i Småland, sett till antalet medlemmar. Antalet medlemmar har betydelse för denna undersökning då den ämnar att få en bättre förståelse för hur föreningar med stor barn- och ungdomsverksamhet arbetar med föräldrafrågan. Studien tar sin utgångspunkt i tidigare forskning kring idrottsföräldrars beteende och hur det påverkar barnen utifrån ett fysiskt, psykiskt och socialt sammanhang. Resultatet ger insikt i föreningarnas arbete, synsätt samt hur de prioriterar ämnet i relation till dess tyngd. I nuläget finns det stor utvecklingspotential kring området och ämnet behöver belysas ytterligare för att öka förståelse, medvetenheten och kunskap kring de problem som finns. Tidigare forskning visar att idrottsföräldrar på senare år kommit att bli en allt större del av idrottsföreningen. Det vidgade engagemanget har på så sätt fått allt fler konsekvenser vilket undersöks i denna studie. Tidigare har ingen undersökning gjorts av de representerade föreningarnas verksamheter och hur de arbetar med barnidrott och idrottsföräldrar.

No description available.

Syfte och frågeställningar | Syftet med studien var att undersöka om det fanns samband mellan sömn och ångestsymptom hos 13–14 åringar. Syftet var även att studera hur sambandet såg ut när pojkar och flickor analyserades separat och med hänsyn taget till föräldrautbildning och fysisk aktivitet. Frågeställningar: 1) Finns det samband mellan sömnlängd och ångestsymptom? 2) Finns det samband mellan sömnkvalitet och ångestsymptom? 3) Hur är sambandet mellan sömnlängd och ångestsymptom, sömnkvalitet och ångestsymptom hos flickor och pojkar? 4) Hur är sambandet mellan sömnlängd och ångestsymptom, sömnkvalitet och ångestsymptom hos deltagare med hög och låg föräldrautbildning? 5) Hur är sambandet mellan sömnlängd och ångestsymptom, sömnkvalitet och ångestsymptom hos deltagare som uppnår rekommenderad fysisk aktivitet och inte? Metod | Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie med data från projektet “Physical Activityfor Healthy Brain Functions in School Youth”. I studien deltog 1139 tonåringar varav 580 flickor, 558 pojkar och 1 annat kön. Medelåldern (SD) för deltagarna var 13.4 ± 0.3 år. Resultat | Studien visade svagt negativt signifikant samband mellan ångestsymptom och sömnlängd på vardag hos hela studiepopulationen (r=-0.068, p=0.027), hos flickor (r=-0.098,p=0.022), hos tonåringar med hög föräldrautbildning (r=-0.094, p=0.014) och hos deltagare som inte uppnådde rekommendationerna för fysisk aktivitet (<60 min/dag) (r=-0.115, p<0.002). Ytterligare fynd visade svagt signifikant negativt samband mellan ångestsymptom och sömnkvalitet hos hela gruppen (r=-0.242, p=0.001), hos flickor (r=-0.221, p=0.001), hos pojkar (r=-0.226, p=0.001), hos båda utbildningsgrupperna (≤12 år och >12 år) (r=-0.212,p=0.001 och r=-0.238, p=0.001), samt hos båda grupperna för fysisk aktivitet (<60 min/dagoch >60 min/dag) (r=-0.217, p<0.01 och r=-0.225, p<0.01). Slutsats | Resultaten visar svaga negativa samband mellan ångestsymptom och sömnlängd på vardag, och sömnkvalitet hos tonåringar. Flickor rapporterade mindre sömnlängd, fysisk aktivitet och mer ångestsymptom jämfört med pojkar. Denna studie stödjer inte ett orsakssamband, vidare forskning med annan studiedesign krävs.

Syfte. Syftet med studien var att undersöka om det fanns något samband samt skillnad mellan högskolestudenters och universitetsstudenters fysiska aktivitet och stress mellan vanliga studieperioder (period 1) och studieperioder med tentor (period 2). Studien granskade även om det förelåg ett samband mellan stress och fysisk aktivitet för kvinnor och om det fanns samband mellan stress och fysisk aktivitet hos män. Hypotesen var att högre upplevd stress  skulle leda till lägre fysisk aktivitet och att deltagarna skattade högre stressnivå under period 2 som resulterade i lägre fysisk aktivitet. Hypotesen var också att det förekom en skillnad i upplevd stress mellan könen.    Metod. I studien så användes en subjektiv, kvantitativ metod med elektroniska enkäter som skickades ut till 20 stycken olika högskolor och universitet samt delades vidare via sociala medier, vänner och bekanta. Enkäten var konstruerad i tre olika delar. Första delen innehöll allmänna frågor om studiepopulationen. De andra två delarna (period 1 och period 2) bestod av frågor om fysiska aktivitetsvanor och upplevd stress. Fysisk aktivitet skattades genom fem frågor från enkäten GIH:s-hälsotest. För att mäta stress användes Perceived Stress Scale (PSS-10). Frågorna var utformade med skalor från lägst till högst. Frågorna som användes upprepades för period 1 och period 2 i enkäten, så att en jämförelse kunde analyseras mellan perioderna. Det vill säga att samma frågor besvarades två gånger men vid ett tillfälle.  Resultat. Totalt utförde 54 deltagare enkäten varav 43 var kvinnor och 11 var män. Genomsnittsåldern var ≈ 30 år. Analyserna visade inget signifikant samband mellan stress och fysisk aktivitet för varken P1 eller P2 eller uppdelat mellan kvinnor och män. Däremot fanns en indikation på ett icke-signifikant negativt samband vilket visade på en riktning att när stressen ökade så minskade den fysiska aktiviteten och nivån av stillasittandet steg. Det var signifikanta skillnader mellan de två perioderna, där det visades att medelvärdena i stress (p= <0.001) och stillasittande (p= <0.001) ökade och fysisk aktivitet minskade (p= 0.002 - 0.017) under period 2 (närliggande tenta). Under period 1 visade ett signifikant värde (p =0.021) att kvinnorna (17,5土7,1) skattade högre stress än männen (11,7土7,5) och att kvinnorna (5.3土2.5) skattade lägre måttlig FA än männen (5.4土2.9). Slutsats. Inga signifikanta samband kunde urskiljas. Däremot visade resultatet en ökad stressnivå hos studenterna under period 2 (närliggande tenta) jämfört med period 1. Förslagsvis bör skolor påbörja med insatser som kan minska stressnivån hos studenter vid närliggande tenta. Högskolor och universitet kan även undervisa i fysisk aktivitet och dess hälsofördelar.

No description available.

Syftet med studien var att jämföra den muskulära aktiviteten i hamstrings och quadriceps på ett motoriserat mot ett icke-motoriserat löpband, genom mätning med elektromyografi (EMG) från Mbody3 byxor. Sju löpare, varav fyra kvinnor 33.7 ± 8.1 år och tre män 30.3 ± 2.9 år deltog frivilligt i studien. Samtliga personer fick under 2x10min löpa på respektive band med fem minuters vila emellan. Under tiden bar deltagarna Mbody3 byxor, som mätte EMG- aktiviteter i quadriceps och hamstrings. Statistiska analyser inkluderade Parat t-test, med Bland-Altmans plottar för jämförelse av hamstrings/quadriceps ratio mellan banden. Det icke-motoriska löpbandet uppvisade en signifikant högre muskelaktivering i hamstrings (icke- motoriskt 60% / motoriskt 57% p=0.0019) och en signifikant lägre aktivering i quadriceps (icke-motorisk 40% / motorisk 43% p=0.0019). Slutsatsen av studien är att Mbody3 byxor är ett reliabelt verktyg för att studera skillnader i muskulär aktivitet mellan icke-motoriserade och motoriserade löpband, och att icke-motoriserade löpband är ett bra alternativ till motoriserade löpband i syfte att ge en större, muskulär aktivering i hamstringsmuskulaturen som mer efterliknar utomhuslöpning. / The purpose of the study was to compare muscular strength activity in hamstrings and quadriceps between Motorized and Non-motorized treadmills using Mbody3 to measure electromyography (EMG). Seven runners (women n=4 age 33.7 ± 8.1, men n=3 age 30.3 ± 2.9) performed a 2x10 min trial on each treadmill with 5 minutes rest between. During the test each participant wore Mbody3 pants to measure EMG-activity in quadriceps and hamstrings muscles. Statistical analytics included t-test using Bland-Altman plots to measure mean difference between Motorized and Non-motorized treadmill. Mean EMG-hamstrings was 60% Non-motorized / 57% Motorized showing a statistical higher difference (p=0.0019) between treadmills. Mean EMG-quadriceps was 40% Non-motorized / 43% Motorized showing a statistical lower mean (p=0.0019) between treadmills. In conclusion, Mybody3 pants is a reliable tool to measure difference in muscle load between Non-motorized and Motorized treadmill, and Non-motorized treadmill can be an alternative equipment to Motorized treadmill in purpose to use a greater, muscular reqruitment in hamstrings which also reflects more to outdoor running.

Aim The present thesis aimsto provide scientific based evidence that might expand the limited information available regarding the post-activation potentiation (PAP) effects on the rate of torque development (RTD) and muscle activity during repeated isokinetic concentric maximal voluntary contractions(MVC). Additionally, we aim to provide new insights related to the possible effects that such repeated maximal contractions might have on the muscle tendon unit (MTU) stiffness. Methods Nine active participants were tested in two separate sessions. Participants performed plantar flexor supra-maximal twitches evoked via electrical stimulation of the tibial nerve and concentric MVC sat 60°/s. These were evoked/performed before and from 5s to 15 minutes after a 6s plantar flexion maximal voluntary isometric contraction (MVIC). Twitch RTD and time to peak torque (TTP) were measured. Concentric MVC peak torque (PT), soleus, medial and lateral gastrocnemius muscle activation, as well as RTD during different portions of the rising torque curve (e.g.50-100ms) were assessed. Passive stiffness index of the MTU was calculated using the torque-angle relation attained during the 5°/spassive ankle angle rotation that followed each maximal concentric contraction. Results TwitchRTD significantly increased immediately after the conditioning contraction (CC)and remained enhanced for 5s-8min, with increases of 59.7%-6.0%. Twitch TTP significantly decreased from 5s-1min postCC by 9.9%-2.0%. TTP then increased by 4.6%-2.2% from 3-8min. In the maximal voluntary concentric contractions, there was a significant increase of 5.7, 6.0 and 5.9% at 1.5, 3, and 5min respectively in the PT. Voluntary RTD showed significant increases during the 100-200ms, 50-200ms and 0-200ms phases. These increases were seen at 3min (7.3%), 1.5-5min (8.0-6.9%), and 1.5-5min (8.6-9.5%) respectively. Stiffness showed no significant changes and any changes in EMG do not appear to be due to PAP effects. Conclusions The results from the current study show that PAP affects voluntary performance at a lower angular velocitythan previously reported and in a time frame where twitch contractile properties were also potentiated. The lack of stiffness changes suggests that the acute effects might be mainly related to mechanisms within the muscle and that similar testing protocols should expect low interference from factors related to passive MTU stiffness changes. / <p>Kursen Projektarbete.</p>

No description available.