Från att linjärt skriva av goodwill skall det nu bara göras nedskrivningar om nedskrivningsbehov föreligger. Syftet med vår undersökning är att kvantitativt illustrera förändringarna i kostnader för av- och nedskrivningar av goodwill sedan införandet av IFRS 3 för 60 bolag noterade på Stockholmsbörsen och som återfinns på den nordiska Large-cap listan. Enligt vår undersökning har kostnaden för goodwill mellan 2004 och 2005 sjunkit från 20 465,1 msek till 978,8 msek. Av den sammanlagda resultatökningen på 74 653,0 msek för de undersökande bolagen är 31,82 % direkt hänförlig till avskaffandet av goodwillavskrivningen.

Sverige och världen har under de senaste åren fått uppleva en fantastisk högkonjunktur. Det har varit lätt att låna pengar och företagen har gjort fina vinster. I spåren av god tillgång på kapital är företagsförvärv alltid aktuella. En relevant fråga för varje köpare är dock hur ett förvärv skall redovisas. Hur företagsförvärv skall redovisas har avseende noterade bolag genomgått genomgripande förändringar de senaste åren. Noterade bolag redovisade förr enligt Redovisningsrådets Rekommendationer men redovisar numera i enlighet med International Accounting Standards/International Financial Reporting Standards. Dessa två regelverk anlägger två från varandra avvikande perspektiv avseende redovisning av den goodwill-post som uppkommer i de fall där köpeskillingen överstiger det förvärvade företagets nettotillgångar. Skillnaderna är principiella och tar sin utgångspunkt i frågan hur detaljerat goodwill bör och skall redovisas. Denna detaljambition, eller avsaknad av detaljambition, speglas sedan i de specifika normerna som kräver att immateriella tillgångar redovisas skiljt från goodwill i olika utsträckning. Men vilka synsätt kan anläggas på denna särredovisning av immateriella tillgångar? Vilka faktorer kan sägas påverka frågan huruvida redovisningen av goodwill bör detaljredovisas? Då redovisningens främsta uppgift är att förse redovisningens intressenter med information är det naturligt att utgå från ett informationsbehov. Av arbetet framgår att ägare inte synes ha särskild nytta av en detaljerad redovisning av goodwill. Externt så är alltså informationsbehovet begränsat. Däremot synes det vara av nytta för förvärvaren internt att denne tvingas redovisa goodwill detaljerat då detta tvingar förvärvaren till viss eftertänksamhet i samband med förvärvet. Av arbetet framgår även att en redovisning som utgår från att immateriella tillgångar skall skiljas från goodwill inte speglar den värderingsprocess som normalt torde förekomma i samband med företagsförvärv. Vidare visar arbetet att krav på att särredovisa immateriella tillgångar skiljt från goodwill leder till minskad tillförlitlighet i redovisningen.

Professionen revisor är ett yrke som kräver anpassning till förändring på en nästan regelbunden basis. Nya standarders tillkommer och gamla ändras med målet att uppnå en ökad transparens inom revisionen. Detta till stånd av en ökad internationalisering och globalisering av dagens företag. Frågan om professionen har ett motstånd till förändring eller inte känns högst relevant i sammanhanget. Inom organisationsteorin pratar om detta motstånd som strukturell tröghet. Genom en studie av hur revisorer förhåller sig till praxisändring från Redovsingsrådets rekommendationer RR1:00 till IASB:s rekommendationer IFRS 3 gällande goodwillposten har frågan "Förekommer det tröghet vid förändring av redovisningsstandards inom revision professionen?" besvarats med hjälp av olika perspektiv: ett dåtida (innan ändring av standards), ett nutida (efter ändring standards) och ett reflekterande perspektiv mellan de två förstnämnda. Svaret på frågan är att generellt verkar revisorer inte vara stela utan formbara vid förändringar.

Immateriella tillgångar debatteras flitigt i företagsekonomiska sammanhang. En immateriell tillgång som har stor betydelse för svenska börsbolag och som stått i centrum av denna debatt är goodwill. Syftet med denna studie är att undersöka hur företag som är i ett behov av att skriva ned sitt goodwillvärde men som inte gjort detta motiverar det beslutet i sin årsredovisning samt bakomliggande faktorer som kan förklara detta. Studien har en kvantitativ ansats där företag noterade på Stockholmsbörsen åren 2005-2010 har studerats och t-test samt multipla regressionsanalyser har genomförts på urvalet. Vi förväntade oss att de undersökta företagen skulle vara generellt sämre på att uppfylla upplysningskraven i IAS 36 än företag som inte är i ett nedskrivningsbehov. Vår undersökning finner att företag som är i ett nedskrivningsbehov av goodwill men som inte gjort denna nedskrivning i stort inte skiljer sig, vad det gäller att lämna upplysningar om goodwill, från företag som inte är i ett nedskrivningsbehov, om än att vissa mindre skillnader konstateras.

No description available.

Bakgrund och problem: Med anledning av den aktuella debatten om stora noterade bolag som får akuta ekonomiska problem på grund av sina värderingar av immateriella tillgångar tillägnas denna studie att belysa hur detta tillgångsslag förändrats i och med en ändring av värderingsregler år 2005. Regeländringen innebar avskrivningsförbud av goodwill och att värdet istället endast får justeras genom nedskrivning vid behov. Den immateriella tillgången är abstrakt att värdera och ju större del den har av koncernbalansräkningen desto viktigare är värderingen för bolagets intressenter. Den teoretiska delen beskriver tillvägagångssätt och regelverk för värdering dels vid anskaffning, dels vid den löpande värderingen. Problemformulering: Hur har andelen goodwill samt övriga immateriella tillgångar förändrats i koncernbalansräkningar sedan införandet av IFRS 3 och IAS 38 och hur påverkar regeländringen den rättvisande bilden för läsaren? Syftet: Syftet med denna studie är att utreda hur regeländringen påverkat andelen av svenska noterade bolags koncernbalansräkningar som utgörs av immateriella tillgångar. En beskrivande del av studien tar fram eventuella problem som tillkommit avseende den rättvisande bild finansiella rapporter skall utge för dessa tillgångar. Metod: En kvantitativ undersökningsmetod har använts, där sekundärdata samlats in i form av litteratur, artiklar, lagtext och uppgifter från finansiella rapporter. Ett urval av noterade bolags årsredovisningar har sammanställts för respektive år och analyserats avseende en sjuårsperiod, 2003-2009, under vilken regeländringen infördes år tre av studien. Resultat och slutsatser: Resultatet av studien visar att tillgångsgruppen immateriella tillgångar har fått större betydelse i svenska noterade bolags koncernredovisningar med enökning från 15.2% till 21.9 % av balansomslutningen. Andel goodwill har ökat ifrån 12.8 % till 15.6 %, och övriga immateriella tillgångar har ökat ifrån 2.4 % till 6.3 % av balansomslutningen. Andelarna förändrades som mest under åren 2005-2007 och har därefter stabiliserats. Regeländringen av redovisning till verkligt värde ger en mer rättvisande bild av ett företags ställning när företagen följer aktuella värderingsregler och lämnar relevanta upplysningar i de finansiella rapporterna. Däremot kan en tillförlitlig och rättvisande ögonblicksbild av tillgångens verkliga värde på balansdagen inte garantera att värdet är bestående i framtiden vilket gör den till en osäker tillgång. Den osäkra tillgången lyfts fram i redovisningen och förutsätter att läsaren har rimlig kunskap om vilka konsekvenser tillgången kan medföra i framtiden. Företag med stor andel goodwill behöver ett starkt eget kapital för att överlevnadsförmågan inte ska påverkas vid en eventuell nedskrivning. Förslag till fortsatt forskning: En uppföljning av hur andelen goodwill förhåller sig till företagets eget kapital kommer att bli en intressant utveckling att följa. Även hur nedskrivningarna kommer att utvecklas ses som intressant.

Studien belyser skillnader mellan hur bolag med och utan resultatbaserad ersättning allokerar goodwill och immateriella tillgångar vid rörelseförvärv. Studien omfattar noterade bolag på NASDAQ OMX Stockholm. Noterade bolag är efter införandet av IASBs redovisningsstandarder i Sverige 2005 skyldiga att vid rörelseförvärv identifiera och särredovisa immateriella tillgångar från goodwill i linje med IFRS 3. Studien uppmärksammar att stora delar av köpeskillingen allokeras till goodwill och att få immateriella tillgångar identifieras. Ett av motiven till detta kan finnas inom Positive Accounting Theory där företagsledningen antas handla i egenintresse genom att välja en redovisningsmetod som gynnar resultatet och därmed också den personliga ersättningen. Bolag kan undvika kravet på en årlig avskrivning genom att allokera en relativt hög andel av övervärdet till goodwill som, allt annat lika, kan öka resultatet. Studien visar indikationer på att resultatbaserade ersättningssystem är en bakomliggande orsak till hur övervärdet redovisas. I studien framkommer även tendenser till att storleken på bolag kan ha en inverkan på allokeringen mellan immateriella tillgångar och goodwill.

Goodwill är en immateriell tillgång som funnits inom redovisningen de senaste hundra åren. Hur goodwill ska behandlas diskuteras flitigt av forskare och yrkesverksamma. Från och med 2005 beslutade EU att alla noterade företag i unionen skulle följa IASB:s standarder vid upprättandet av sin koncernredovisning. Med de nya reglerna följde att goodwill ska värderas till verkligt värde och årligen testas för nedskrivningsbehov. Denna värderingsmetod innehåller subjektiva bedömningar av företagsledningen, vilket kräver transparens av företagen i sin redovisning av koncerngoodwill med information om hur nedskrivningsprövningen har utförts. Vi studerar i uppsatsen hur transparenta svenska storföretag är i sin redovisning av koncerngoodwill genom att undersöka efterlevnaden av upplysningskraven gällande nedskrivningsprövningen av goodwill för åren 2010 och 2005. Resultatet av vår undersökning har analyserats med grund i den teoretiska referensramen om Positive Accounting Theory och IASB:s kvalitativa egenskaper. Av vår undersökning kan vi konstatera att företagen uppfyller fler upplysningskrav 2010 jämfört med 2005, men att transparensen är låg i företagens goodwillredovisning för 2010. Den låga transparensen överensstämmer med Positive Accounting Theorys antagande att managers agerande styrs i eftersträvan av egen vinning och således avstår de från att upplysa om information som skulle sänka deras personliga nytta.

Companies allocate the majority of the acquisition price to goodwill, which has resulted in goodwill to become a prominent asset on companies balance sheets. Research shows that goodwill impairments lag behind the economic reality between two to four years and that the current accounting regime does not provide adequate disclosures to predict future impairments. The purpose of this paper is to examine what factors that can predict the occurrence of future goodwill impairments. We carry out our investigation by choosing several pre-acquisition and post-performance indicators, which we hand-collect from companies’ annual reports. Our sample includes acquisitions made by Swedish listed companies during the period 2005 to 2011. To examine the predictability of goodwill impairments we carry out a series of binary logistic regressions in which goodwill write-offs are predicted by our acquisition and performance indicators. Our results suggest that information on acquisition activity, change in segment-level return on assets and firm-level return on assets are useful to predict goodwill impairments. Although our findings indicate that information surrounding the acquisition and subsequent performance can be helpful in predicting future impairments there is still difficulties for external stakeholders to predict goodwill write-offs. This is due the fact that a majority of acquisitions lack adequate information on the acquired goodwill. Consequently, our findings have implications for the accounting literature and standard setters since it is questionable whether financial statements and their disclosures provide sufficient and relevant information to evaluate the economic reality of goodwill balances.

Syftet med studien är att identifiera vilken effekt övergången till IFRS 3 och dess förändring från historiskt anskaffningsvärde till verkligt värde har haft på aktiemarknadens aktiepris och utdelningsnivå, för svenska företag noterade på NASDAQ OMX Nordic Stockholm.   Redovisningens syfte är att förse företagets intressenter med information som är användbar för beslutfattande. Värdering av goodwill är problematisk då tydligt beräkningssätt saknas. EU implementerade IFRS 3 för att förbättra redovisning av goodwill genom värdering till verkligt värde istället för historiskt anskaffningsvärde. Verkligt värde leder dock till att företag gör subjektiva bedömningar av goodwillpostens värde, vilket innebär att möjligheter att påverka resultat skapas. Detta leder i sin tur till påverkan på aktiepris och utdelningsnivå.   Studien har en deduktiv forskningsansats och en kvantitativ undersökningsmetod. Utifrån agentteorin testas hur värdering av goodwill till verkligt värde påverkar aktiepris och utdelningsnivå på NASDAQ OMX Nordic Stockholm. Effekter på aktiepris och utdelningsnivå studeras och jämförs över tid. Vidare delas jämförbara företag in i portföljer som jämförs med de hela urvalen för att eliminera risken för tidsaspekters påverkan.   Studien finner inte stöd för antaganden om att värderingsförändringen som implementeringen av IFRS 3 innebär påverkar aktiepris positivt, vilket tidigare litteratur framfört. Stöd kan inte heller finnas för att värderingsförändringen har en negativ effekt på aktiepris, vilket annan tidigare litteratur också har påvisat. Studien påvisar inte heller att värderingsförändringen påverkar utdelningsnivå varken positivt eller negativt, vilket har framförts av tidigare litteratur. Värderingsförändringen av goodwill från historiskt anskaffningsvärde till verkligt värde förefaller inte har någon påvisad effekt.