This master thesis is written on behalf of KTH Royal Institute of Technology and the Swedish National Road and Transport Research Institute (VTI). The study investigates how infrastructure ownership could affect the transition from small-scale to large-scale electric road systems (ERS) and how infrastructure ownership affects the foreseen future roles of the ERS stakeholders. The authors have used a qualitative research method, including a literature study within the areas of infrastructure transitions and infrastructure ownership and a case study on ERS. Conclusions are based on the chosen theoretical framework and the empirical findings from conducted interviews within the following stakeholder segments; agencies, electric utilities, road carriers, construction firms and road power technology firms. The transport system is a large sociotechnical system, which is characterized by a high level of complexity, capital intensity and asset durability which makes it difficult to accomplish radical system transitions. Political regulations and progressive environmental targets have created a demand for new solutions within the transport system. One widely discussed, possible solution is ERS, which are considered to be beneficial from both an environmental and socio-economic perspective. The main identified barriers for a transition to ERS are related to the complex system design. Further, the matter of how the ERS infrastructure should be owned and financed remains unclear. It will be argued that the government needs to play a key role, both as a coordinator and financier, during the initial phase of an ERS expansion. In order to obtain a high level of competence, which is considered as vital, it is important with close cooperation between different public and private stakeholders and to have a procurement process which is strongly focused on functionality. The authors suggest that in order to decrease system complexity and increase stakeholder cooperation, cross-sectorial system suppliers should be formed. During an initial deployment of ERS towards a national system, it is suggested to only have one cross-sectorial system supplier which manages the constructions and operations of ERS, in order to decrease complexity and increase knowledge. As the system and technology matures and knowledge regarding ERS has been established, it is suggested by the authors to introduce competition at the cross-sectorial system supplier level nationally. There are many barriers for public private partnerships (PPP) during an initial expansion phase of ERS due to large investments, immature technology and the necessity for an overall control of a large-scale system. In addition, early investments in a large-scale system is considered as unattractive among private actors due to the high risks. However, it will be argued that PPP structures or private ownerships are suitable in closed systems as the level of complexity is lower. These systems should be subsidized by the government as they will drive innovation and stimulate the development. Depending on the degree of capital intensity and governmental regulations, PPP structures could become suitable also in a national system, when the system has matured. The suggested stakeholder structure with cross-sectorial system suppliers facilitates for a possible future PPP structure. / Denna masteruppsats är skriven på uppdrag av Kungliga Tekniska Högskolan och Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI). I studien undersöks hur ägarskap av infrastruktur skulle kunna påverka skiftet från småskaliga till storskaliga elvägssystem och hur ägarskapet av infrastrukturen påverkar de förutsedda framtida rollerna hos elvägssystemets intressenter. Författarna har använt sig av en kvalitativ forskningsmetod, vilken inkluderar en litteraturstudie inom områden för infrastrukturskiften och ägarskap av infrastruktur samt en fallstudie inom elvägssystem. Slutsatser är baserade på det valda teoretiska ramverket och de empiriska resultaten från de genomförda intervjuerna inom följande intressentsegment; myndigheter, energibolag, godstransportörer, konstruktionsfirmor och tillverkare av elvägsinfrastruktur. Transportsystemet är ett stort sociotekniskt system, vilket karakteriseras av en hög nivå av komplexitet, kapitalintensitet och lång livslängd på tillgångar, vilket gör det svårt att uppnå radikala systemskiften. Politiska regleringar och progressiva miljömål har skapat ett behov för nya lösningar inom transportsystemet. En diskuterad möjlig lösning är elvägssystem, vilket anses vara fördelaktigt både från ett miljömässigt och socioekonomiskt perspektiv. De huvudsakliga identifierade barriärerna för ett skifte till ett elvägssystem är relaterade till den komplexa systemdesignen. Vidare är frågan rörande hur infrastrukturen till ett elvägssystem ska ägas och finansieras fortfarande oklar. Det kommer att argumenteras för att staten behöver ha en nyckelroll, både som koordinator och finansiär, under den initiala expansionsfasen av ett elvägssystem. För att uppnå en hög nivå av kompetens, vilket anses vara avgörande, så är det viktigt med ett nära samarbete mellan olika statliga och privata intressenter och att ha en upphandlingsprocess som starkt fokuserar på funktionalitet. Författarna föreslår att för att minska systemets komplexitet och öka intressenternas samarbete, så borde tvärsektoriella systemleverantörer formas. Under en initial utbredning av elvägssystem mot ett nationellt system, så föreslås det att enbart ha en tvärsektoriell systemleverantör som sköter konstruktion och verksamhet av elvägssystemet för att minska komplexiteten och öka kunskapen. Allt eftersom att systemet och teknologin mognar och kunskap om elvägssystem etableras, så föreslår författarna att konkurrens ska introduceras på tvärsektoriell systemleverantörsnivå nationellt. Det finns många barriärer för offentlig-privat samverkan (OPS) under den initiala expansionsfasen av elvägssystem på grund av stora investeringar, omogen teknologi och behovet av övergripande kontroll i ett storskaligt system. Dessutom anses tidiga investeringar i ett storskaligt system vara oattraktivt hos de privata aktörerna på grund av de höga riskerna. Det kan dock argumenteras för att OPS-strukturer eller privat ägande är passande för slutna system då nivån av komplexitet är lägre. Dessa system borde subventioneras av staten då de kommer driva innovation och stimulera utvecklingen. Beroende på graden av kapitalintensitet och statliga regleringar, skulle OPS-strukturer också kunna vara lämpliga för ett nationellt system, när systemet har mognat. De föreslagna intressentstrukturerna med tvärsektoriella systemleverantörer underlättar för en möjlig framtida OPS-struktur

In a growing digital economy, where demands for network services and competition from various communication-over-the-network service providers intensify, telecommunication companies need to keep up in an ever-changing environment. As there is a need to reduce time-to-market for new network services, agility becomes restrained by having to operate within large legacy IT infrastructure environments. While agile methodologies in modern time have attained recognition in the field of software development for the way they help to manage changing customer demands and deliver early value incontinuous increments, it is yet uncertain how agile methodologies can best be adopted for IT infrastructure deliveries to achieve the same purpose. Hence, this study explores how legacy IT infrastructure can be transformed in an agile way into modernized infrastructure landscapes supporting the business with fast enough development, release and deployment of new network services in demand. More precisely, the study investigates how larger IT infrastructure transformation projects can be executed by the help of agile practices. In order to investigate this, the study carries out a case study at Telia Company, a large Nordic incumbent telecommunications company possessing a big legacy of IT infrastructure. The study conducts internal interviews with Telia employees as well as external interviews with agile experts. Also, benchmarking is conducted with a well-established Swedish bank to better understand the challenges and how agile practices can best be applied.The study concludes that agile practices influenced by agile frameworks Scrum and Kanban can advantageously be applied at team level for more agile execution. However, the surrounding organizational business landscape greatly sets the limits for agile deliveries, due to dependencies on cooperation from the business side in the execution phase and the need to be aligned with business needs and stakeholder requirements. Further, the study also shows that the application of agile practices at team level in combination with a close dialogue with stakeholders and a scaled agile approach requiring investing in automation, is the key for more agile infrastructure deliveries. In this way, aligned end-to-end delivery processescan be better developed and infrastructure needs better understood and implemented at the right time. As a contribution, the study proposes a model with inspiration from agile frameworks Scrum, Kanban and SAFe, for how this may work in practice. / I en växande digital ekonomi, kännetecknad av intensifierad efterfrågan på nätverkstjänster och konkurrens från diverse aktörer som erbjuder kommunikationstjänster över nätverket, behöver telekommunikationsföretag hålla uppe takten i den snabbföränderliga omgivningen. Samtidigt som det finns behov av att minska tid till marknad för nätverkstjänster, blir snabbheten återhållsam på grund av att man måste jobba i miljöer med stora IT infrastrukturs-arv. Agila metoder har i modern tid blivit erkända inom mjukvaruutveckling för hur de hjälper att hantera föränderliga kundbehov och kontinuerligt leverera tidigt värde inkrementellt. Dock råder det fortfarande ovisshet kring hur agila metoder kan tillämpas bäst inom IT infrastrukturs-leveranser för att uppnå samma ändamål. Följaktligen utforskar denna studie hur IT infrastrukturs-arv agilt kan bli transformerade till moderniserade infrastrukturs-landskap som stödjer verksamheten med tillräckligtsnabb utveckling, lansering och spridning av efterfrågade nätverkstjänster. Mer exakt undersökerstudien hur större IT infrastrukturs-projekt kan bli genomförda med hjälp av agila arbetssätt efter en initial projektplanering. För att undersöka detta genomförs en fallstudie på Telia Company, som är ett etablerat nordiskt telekommunikationsföretag och som har ett stort arv av IT-infrastruktur. Studien inkluderar interna intervjuer med Telia anställda såväl som externa intervjuer med agila experter. Även en benchmarkundersökning med en väletablerad svensk bank utförs för att bättre förstå utmaningarna och hur agila arbetssätt kan bli tillämpade på bästa sätt. Studien drar slutsatsen att agila arbetssätt med influens av de agila ramverken Scrum och Kanbanmed fördel kan bli tillämpade på team-nivå för mer agila verkställanden. Dock begränsas agila leveranser till stor del av det omgivande verksamhetslandskapet. Detta på grund av beroenden av samarbeten från verksamheten i olika utförande-moment och behovet av att vara sammanvävd med verksamhetsbehov och intressentkrav i leveranserna. Sammanfattningsvis menar studien att tillämpningen av agila arbetssätt på team-nivå i kombination med en nära dialog med intressenter samt ett initiativ för att skala agilt, är nyckeln för mer agila infrastrukturs-leveranser. För att uppnå detta, krävs även investering inom automation. På så vis kan end-to-end-strukturerade leveransprocesser bli bättre utvecklade och infrastrukturs-behov bättre förstådda och implementerade i rätt tid. Som ett bidrag föreslår studien en modell för hur detta kan fungera i praktiken, med inspiration från de agila ramverken Scrum, Kanban och SAFe.