Syftet med studien var att undersöka hur medarbetare vid den psykiatriska akutenheten Rosen upplever socialt stöd på arbetsplatsen. Ett snöbollsurval resulterade i åtta deltagare till studien. För att uppnå syftet med studien genomfördes semistrukturerade intervjuer vilka sedan analyserades med en deduktiv kvalitativ innehållsanalys. I intervjuerna och under analysprocessen utgick vi ifrån fyra redan teoretiskt identifierade kategorier av socialt stöd: emotionellt-, värderande-, instrumentellt- och informativt stöd. Resultatet visade att Rosens medarbetare har positiva upplevelser av det sociala stödet på arbetsplatsen. Emotionellt och instrumentellt stöd framstod som de mest centrala typerna av socialt stöd, vilka framförallt erhålls från kollegor. Utifrån resultatet går även att utläsa att samarbetet mellan avdelningarna inom psykiatrikliniken kan förbättras.

Detta är en kvalitativ fenomenologisk studie som undersöker kontorsarbetares upplevelser av distansarbetets påverkan på socialt stöd. Studien betraktar förändringar i socialt stöd utifrån tre aspekter: möjligheten att ge stöd till kollegor, möjligheten att söka stöd i arbetet och möjligheten att ta emot stöd i arbetet. Studien ser även hur respondenterna uppfattar att förändringarna har påverkat deras välmående i arbetslivet. Materialet tolkas genom Karaseks och Theorells krav-kontroll-socialt stöd-modellen där socialt stöd delas in i instrumentellt och emotionellt stöd samt riktat och icke-riktat stöd. Studien kommer bland annat fram till att behov kring socialt stöd är mycket individuellt och personer ofta utgår från sina egna behov för att avgöra vilket stöd de anser att andra behöver vilket belyser vikten av dialog kring individuella behov för att skapa förutsättningar för välmående. Studien har även visat att djupa sociala interaktioner inte upplevs påverkas avsevärt av distansarbete men att ytliga sociala interaktioner märkvärt upplevs bli påverkat av distansarbete. Förändringen i ytliga sociala interaktioner påverkar det upplevda välmåendet negativt.

The present study investigated the relationship between hope, stress, and social support provision from teachers during the COVID-19 pandemic. The participants were 80 students (i.e., 34 males; 46 females) ranging in age from 16 to 22 from multiple gymnasiums across Sweden. The cross-sectional research design collected data using an online survey. Statistical analyses revealed that there was a negative correlation between perceived stress and hope. Social support from teachers was also found to be positively correlated with hope. The subcategories identifying the nature of the social support provision indicated that levels of stress were negatively correlated with appraisal, informational, and instrumental support. Students’ levels of reported hope were found to correlate with appraisal, informational, instrumental, and emotional support. Gender was also found to be associated with stress, where women reported more perceived stress than men. Taken collectively, the study found that students who feel more hope are less stressed perceive more social support provision from teachers. Implications for teachers and limitations of the present study are discussed. / Denna studie undersökte förhållandet mellan hopp, stress och socialt stöd från lärare under COVID-19 pandemin. Deltagarna var 80 studenter (34 män; 46 kvinnor) i åldrarna 16 till 22 år från gymnasieskolor över hela Sverige. Datan samlades in med hjälp av en onlineundersökning. De statistiska analyserna visade att det fanns ett negativt samband mellan upplevd stress och hopp. Socialt stöd från lärare visade sig också vara positivt korrelerat med hopp. Underkategorierna som identifierade de olika karaktärerna av socialt stöd indikerade att stressnivåerna var negativt korrelerade med bedömning, information och instrumentellt stöd. Studenternas nivåer av rapporterat hopp visade sig korrelera med bedömning, informativt, instrumentellt och emotionellt stöd. Kön visade sig också förknippas med stress, där kvinnor rapporterade mer upplevd stress än män. Sammantaget fann studien att studenter som känner mer hopp är mindre stressade och upplever mer socialt stöd från lärare. Konsekvenser för lärare och begränsningar av denna studie diskuteras.