Studiens syfte är att beskriva lärare på sfi och deras uppfattningar om litteracitetsutvecklingen i undervisningen för andraspråkselever. Samt att undersöka hur lärare tar vara på andraspråkselevers tidigare erfarenheter och hur det används i litteracitetsundervisningen. I studien har fyra lärare i ämnet svenska på sfi på två olika skolor intervjuats enskilt. En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer har använts. Undersökningen ska bidra till att få mer kunskap om vilka uppfattningar lärare i svenska som andraspråk har om andraspråkselevers litteracitetsutveckling i litteracitetsundervisningen. Den ska även bidra till att få en förståelse för hur lärare i svenska som andraspråk kan arbeta med att använda elevernas erfarenheter i litteracitetsundervisningen. Elevens litteracitetsutveckling främjas av användningen av andraspråkselevens egna erfarenheter i litteracitet, språk och sociala sammanhang i undervisningen. När elevernas egna erfarenheter tillämpas som resurs i litteracitetsundervisningen blir andraspråkseleverna motiverade och engagerade till lärandet. Att även använda elevens första- och andraspråk är ett sätt att främja litteracitetsutvecklingen. Resultatet av studien har visat att lärarna på sfi kontinuerligt använder elevernas erfarenheter i litteracitetsundervisningen. Studien visade också att alla fyra lärare använde sig av både resursmodellen och interdependenshypotesen både uttalat och outtalat i undervisningen. Dock har tidsbrist och material som riktar sig till vuxna varit ett hinder i undervisningen.