Syftet med studien är att få en inblick i lärares uppfattningar kring hur arbetet med musik inom skola och fritidshem för elever i årskurs 1-6 ser ut och hur man genom interkulturell musikundervisning bemöter barns skilda relationer till musik och musicerande utifrån barns sociala och kulturella bakgrund och hur undervisningen kan möjliggöra för eleverna att använda musik som uttrycksform. Studien genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med musiklärare vid olika grad av mångkulturella skolor. Resultatet visar en enighet bland de tillfrågade lärarna att musikundervisningens roll i skolverksamheten är till för att ge eleverna de verktyg de behöver för att använda sig av musik som uttrycksform. Resultatet visar även ur lärarnas perspektiv en bild av barns relation och konsumtion av musik i de yngre åldrarna som starkt präglad av populärkulturen och lärarnas uppfattningar kring att barns musiksmak och identitetsanknytning till musik tar fart först i slutet av mellanstadiet eller i senare ålder. Resultatet kretsar även kring ensemblespelets vikt inom musikundervisningen och lärares tankar och resonemang kring den musik de anser stå i centrum för deras undervisning.