Med utgångspunkt ur internationellt samarbete i Arktisregionen, analyserar och jämför denna studie de två samarbetsinstitutionerna Arktiska rådet och Barentsrådet. Syftet med studien är att analysera vilka åtgärder och riktlinjer som institutionerna vidtagit och beslutat om för att hantera frågor gällande regionens ursprungsbefolkning, samt att analysera och bedöma samarbetets effektivitet. Studien bygger på ett etablerat teoretiskt ramverk om internationella regimer och analysen täcker tidsperioden från institutionernas grundande till och med år 2011. Studien använder sig av kvalitativ textanalytisk metod för att undersöka och analysera de båda institutionernas officiella dokument. Resultatet av studien visar att Arktiska rådets samarbete gällande ursprungsbefolkning bedöms som effektivt, medan Barentsrådets samarbete kring ursprungsbefolkning bedöms som ineffektivt.

Internationellt samarbete inom olika politikområden är vanligt förekommande i det internationella systemet. Denna studie jämför och analyserar två samarbetsinstitutioner i den arktiska regionen: Arktiska rådet och Barentsrådet. Studiens syfte är att undersöka och analysera vilka åtgärder och riktlinjer dessa institutioner har beslutat om och vidtagit inom det miljö- och energipolitiska samarbetet. Studiens teoretiska anknytning är den forskning som bedrivits kring internationella regimer, det vill säga uppkomsten av institutionaliserat regel- och norm baserat samarbete i det internationella systemet.Studien använder sig av en regimteoretisk analysmodell, internationell regimer, för att analysera institutionernas samarbete och bedöma dess effektivitet och styrka. Den empiriska analysen för studien visar att båda de undersökta fallen uppvisar en viss grad av styrka/effektivitet för det miljöpolitiska samarbetet. Genom redogörelsen och analysen för vilka riktlinjer och beslut som fattats mellan 2000-2011 visar studien att institutionerna uppnår specifika mål och syften samt efterföljer rådande regel- och normsystem. Däremot har inte institutionerna inom sitt ramverk möjlighet att fatta bindande avtal som skall efterföljas. Vidare är det energipolitiska samarbetet mycket begränsat, och båda institutionerna visar främst upp styrka i att skapa normer och reglerför hur miljöaspekten av energifrågor bör se ut.

Russia's invasion of Ukraine has, at the time of writing, been going on for over 14 months. Despite diplomatic efforts and international cooperation, no attempts have so far succeeded in reaching a peaceful end to the conflict. This study has aimed to investigate and analyze the factors that limited the diplomatic success of the international institutions in the conflict between Russia and Ukraine. The study has used neoliberal institutionalism as a theoretical framework to analyze and answer the question. This theory has been very helpful in identifying what flaws there may be in international systems that can affect conflict solutions. The study has analyzed a selection of factors which, according to a balance based on political relevance and theoretical starting points, are considered to be significant factors. The factors that have been analyzed are territorial, military, security policy and institutional as well as factors around international collaborations. The study's discussion shows how these factors played a role and in what way the limitations they led to may have affected the success of conflict resolution and may affect future conflicts and outcomes. The discussion also highlights the relevance and importance of a functioning and actionable international system based on the theoretical perspective. The study has contributed to highlighting important factors surrounding the Russia-Ukraine conflict that are relevant both to the case itself and to future conflicts.

The European Union together with other international organizations have a significant role in creating world order, promoting international cooperation, and strengthening international security. For this reason, the EU has been interested in finding a two-state solution to the Israel-Palestine conflict which is one of the EU's top foreign policy issues. EU's failure to implement a two- state solution for Israel-Palestine puts the EU in a challenging position and questions its role as an international peacemaker. The starting point of the research problem is covered by the following question: How can the EU's failure to implement a two-state solution for the Israel-Palestine conflict be explained by realism and liberalism? The research problem is studied with the help of realism and liberalism, which are central schools in the political discipline; international relations. The chosen method for this research is a qualitative case study. The results shows that partly internal gaps within the EU, the US role in the conflict, monopolies of violence, disagreements among the Palestinian movements and the absence of binding international law are behind the EU's failure to implement a two-state solution. Despite this, the EU maintains stability in the region by being the main donor to the Palestinians and Israel's primary trading partners.