Tolkens uppgift är att överföra budskapet från ett språk till ett annat på ett ekvivalent sätt. För att göra det måste tolken koordinera samtalet. Tolkens koordineringsarbete och tolkens förmåga att navigera mellan de olika modaliteterna där talad svenska och teckenspråk förekommer är avgörande för en funktionell tolkning. Den här uppsatsen har fokuserat på sekvenser där tolken i sitt koordineringsarbete ägnar sig åt att förflytta sig mellan olika samtalsramar. Detta kallas för change of footing (sv. tolkens fotombyte). I det filminspelade materialet har fyra kategorier av change of footing påträffats. Den första handlar om den förändrade deltagarstatusen som uppstår när tolken från väntläge går in i rollspelet. Den andra kategorin handlar om tolkens självpresentation som för teckenspråkstolkar innebär att hantera en oväntad direkt fråga. Den tredje kategorin handlar om när tolken själv tar initiativ till omfrågning för att försäkra sig om innehållet och/eller innebörden av det som yttrats. Den fjärde och sista kategorin handlar om den förändrade deltagarstatusen som tolken förflyttar sig till när rollspelet avslutas. Just avrundning av pågående samtal är ofta en process som kan pågå i flera minuter där både de primära parterna och tolken signalerar detta på en rad olika sätt. / The task of an interpreter is to convey the message from one language to another in an equivalent way. In order to do that the interpreter needs to coordinate the interaction. The coordination and the ability to navigate between the different modalities that spoken Swedish and Swedish sign language are part of is decisive to achieve a functional interpretation. This thesis has focused on sequences where the interpreter in her work moves between different interactional frames. This movement is called change of footing. In the film-recorded data, four different categories of change of footing have been found. The first one concerns the changes in participation status, which occur when the interpreter moves from a “waiting position” into the roleplay. The second category is about the interpreters’ self-presentation, which for sign language interpreters is an unexpected direct question to handle. The third category deals with an interpreter-initiated repair in order to make sure the meaning of an utterance or a word is correctly understood. The fourth and final category is about the changed participation status when the interpreter moves out of ongoing roleplay as it ends. Finishing an ongoing interaction is often a process that might go on for several minutes and that is signalled by both the primary parties and the interpreter in a number of different ways.

In sign-language interpreting and conference interpreting it is common for interpreters to work in pairs and well-established norms exist for how that cooperation is carried out. Working in pairs is becoming more common in Swedish courts for spoken language interpreting. Yet how court interpreters collaborate in these situations is not well described. This study, based on 29 hours of audio-files, examines how interpreters working in English and Swedish cooperate during consecutive interpreting when defendants are questioned in Swedish courts. Using Goffman’s terms, the interpreters can be said to be either ratified or bystander at any given point. Five types of cooperation were identified. Two show prompted support - the ratified interpreter either explicitly asks for support or her communicative behaviour makes the bystander conclude that support is needed, two show how the bystander interpreter self-selects to provide support. The fifth covers situations when a bystander interpreter is using non-renditions to explicitly coordinate the interaction. The study can confirm that interpreters are more noticeable in the courtroom than the traditional view of a good interpreter allows. It also shows how a team of two interpreters together can solve communicative problems related to the interpreter’s parallel tasks of translating and coordinating. / Inom teckenspråkstolkning och konferenstolkning är det vanligt att två eller fler tolkar arbetar tillsammans. Det finns väletablerade normer för hur samarbetet ska genomföras. Svenska domstolar anlitar ibland två tolkar till uppdrag i talade språk, men det saknas forskning om hur domstolstolkar samarbetar. Föreliggande studie, baserad på 29 timmar inspelat material undersöker på vilket sätt tolkar med engelska som arbetsspråk samarbetar vid konsekutivtolkning av förhör med tilltalade i svenska domstolar. Med Goffmans terminologi kan tolkarna sägas vara antingen ratified eller bystander vid varje given tidpunkt. Studien identifierar fem typer av samarbeten. Två av dem innefattar efterfrågat stöd där tolken som är ratified antingen ber om stöd eller agerar kommunikativt på ett sätt som får tolken som är bystander att dra slutsatsen att stöd behövs. Två andra kategorier beskriver situationer där tolken som är bystander tar initiativ att erbjuda en rättelse eller ett tillägg. Den femte kategorin täcker situationer där en tolk som är bystander använder sig av icke-återgivningar för att explicit samordna interaktionen. Studien bekräftar att tolkar tar mer plats i en rättssal än vad den gängse uppfattningen är, men också att samarbetande tolkar för det mesta smidigt löser kommunikativa problem relaterade till tolkens två parallella praktiker, att översätta och samordna.

El artículo analiza las perspectivas de un grupo de intérpretes de lenguas indígenas sobre la interpretación en el sistema judicial del Perú. Se condujeron entrevistas semiestructuradas con ocho intérpretes de diferentes lenguas indígenas, quienes relataron la adquisición de la lengua de su pueblo y del castellano, sus actividades profesionales, sus procesos de inserción en las políticas lingüísticas estatales y sus miradas sobre las relaciones de poder que se evidencian en su trabajo con el Estado y en el sistema judicial en específico. Se exponen las perspectivas de las y los participantes sobre su relación con las comunidades indígenas que reciben el servicio lingüístico y con operadores de justicia. Estas interacciones construyen diferentes dimensiones identitarias en el conjunto de intérpretes, a la vez que marcan sus entendimientos sobre sus roles y estatus. / This paper analyzes the perspectives of a group of Peruvian indigenous language interpreters regarding interpreting in the Peruvian justice system. Semi-structured interviews were conducted with eight indigenous language interpreters, in which they described the learning process of both their indigenous language and Spanish, their professional experiences, their integration process through the language policies implemented in Peru and their perspectives about the power relations they experienced while working in Peruvian governmental entities, specifically in the Peruvian judicial system. This paper also presents the interpreter’s perspectives regarding their interactions with judicial officials and the indigenous communities requesting the interpreting services, which helped to build different aspects of their identities within the group of Peruvian indigenous languages interpreters and shaped their insights about role and status. / Tesis