Enligt tidigare forskning är ineffektiv kommunikation en orsak till att vårdskador uppstår. Brister i kommunikation inom den intraoperativa vårdmiljön kan påverka patientsäkerheten negativt. Operationssjuksköterskor har en ledande roll i det intraprofessionella operationsteamet och är beroende av kommunikation. Kommunikation inom ett välfungerat operationsteam innefattar lyhördhet och samarbete. Personcentrerat förhållningssätt och kommunikation är avgörande faktorer för patientsäkerheten och operationsteamet i den högteknologiska vårdmiljön på en operationssal. Syftet var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av operationsteamets kommunikation intraoperativt. Arbetet genomfördes med en systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Resultatet presenteras i tre huvudkategorier med tillkommande sju subkategorier. Huvudkategorierna är ”Upplevelser som bidrar till kommunikation intraoperativt inom operationsteamet”, “Kommunikationens begränsningar intraoperativt inom operationsteamet" och ”Kommunikationens betydelse för operationssjuksköterskors vårdande genom att skydda, vaka och vakta över patienterna intraoperativt”. Resultatet visade att operationssjuksköterskors upplevelser av distraktioner i form av oljud, onödiga konversationer och bristande uppmärksamhet hämmade den intraoperativa kommunikationen. Medan respekt och öppenhet gentemot varandra inom operationsteamet gynnade kommunikationen och ansågs vara en förutsättning för ett välfungerande teamarbete. Examensarbetets slutsatser belyser vikten av operationssjuksköterskors upplevelser av förbättrad kommunikation inom operationsteamet vid användandet av WHO:s checklista för säker kirurgi.

Höftfrakturer är en vanlig ortopedisk orsak till sjukhusvård hos äldre. Att vara äldre och drabbas av höftfraktur är förknippat med hög risk för död. Stora fysiologiska avvikelser preoperativt samt försenad operation är kopplat till ökad risk för komplikationer och död. Äldre, sköra patienter har små marginaler och kan i samband med operation av höftfraktur behöva intensivvård. Det har uppmärksammats på ett sjukhus i Västra Götaland att denna patientgrupp vid ankomst till preoperativ avdelning ibland ej bedöms vara i operabelt skick, vilket medför ett förehavande där patienten förs till postoperativa intensivvårdsavdelningen för optimering inför operation. Syftet med studien är att undersöka hur det postoperativa förloppet hos äldre patienter med akuthöftfraktur påverkas efter införande av preoperativ optimering, stöttat av intensivvårdssjuksköterskan, på vårdavdelning. Studien har en kvantitativ ansats med en kombination av kvantitativ retroperspektiv registerstudie och en kvantitativ prospektiv interventionsstudie. Sammanställningen påvisar en minskning av den totala vårdtiden från 9 dagar till 6 dagar i median. Sammanfattningsvis betonas att intensivvårssjuksköterskan tillsammans med övriga professioner i teamet runt patienten har betydelse för att förbättra den äldre patientens möjlighet att återhämta sig efter akut höftfraktur.