A high priority in order to combat climate change is disposal of waste. In low-income countries, a large portion of biomass residues generated in the forestry, agricultural and industrial sectors could be usable, instead of being seen as waste. For instance, it could be converted into biochar, which is proven to have many environmental benefits. In Rwanda, the agricultural sector employs 80% of the population and accounts for 35% of GDP. This sector, together with later refinement of crops and forestry production, cause large amounts of residue that many times is considered as waste. In this report, a literature study was conducted to evaluate possible biochar production from agricultural and wood wastes in Rwanda. Characteristics that determine if a biomass could be suitable for a biochar production were identified as C, H, O, N, S, hemicellulose, cellulose, lignin, ash and moisture content, residue-to-product ratio, and low heating value. These characteristics were assessed for the chosen Rwandan agricultural and wood wastes, by compiling values from published reports. The result shows that there are large volumes of residues that have potential for biochar production instead of being seen as waste in Rwanda. Biochar production from these wastes could enable environmental benefits for Rwanda, although further investigation of each single biomass could be needed in order to see if it is practically, technically and financially possible to do in reality. / För att bekämpa klimatförändringen är avfallshantering en hög prioritet. I låginkomstländer kan en stor andel av biomassarester som genereras i skogsbruk, jordbruks- och industrisektorer vara användbara, istället för att ses som avfall. Till exempel skulle det kunna omvandlas till biokol, som har visats sig ha många miljömässiga fördelar. I Rwanda arbetar 80% av befolkningen inom jordbrukssektorn och den står för 35% av BNP. Denna sektor, tillsammans med förädling av grödor och skogsbruksproduktion, orsakar stora mängder rester som många gånger betraktas som avfall. I denna rapport genomfördes en litteraturstudie för att utvärdera möjlig produktion av biokol från jordbruks- och träavfall i Rwanda. Egenskaper som avgör om en biomassa kan vara lämplig för en biokolsproduktion identifierades som C-, H-, O-, N-, S-, hemicellulosa-, cellulosa-, lignin-, ask- och fukthalt, samt andel avfall som uppstår i förhållande till färdig produkt och värmevärde. Dessa egenskaper utvärderades för det valda jordbruks- och träavfallet genom att sammanställa värden från publicerade rapporter. Resultatet visar att det finns stora volymer rester som har potential för biokolsproduktion istället för att ses som avfall i Rwanda. En biokolsproduktion från dessa avfall skulle kunna ge miljömässiga fördelar för Rwanda, även om ytterligare undersökning av varje enskild biomassa skulle behövas för att se om det är praktiskt, tekniskt och ekonomiskt möjligt att genomföra i verkligheten.

Global cement production is continuously increasing from 1990 till 2050 and growing particularly rapidly in developing countries, where it represents a crucial element for infrastructure development and industrialisation. Every tonne of ordinary Portland cement (OPC) produced releases, on average, about 800 kg of CO2 into the atmosphere, or, in total, the overall production of cement represents roughly 7% of all man-made carbon emissions. The present paper aims to deepen the re-use of agricultural solid waste materials as partial replacement of OPC, which can positively contribute to the sustainability of the concrete industry because of their availability and environmental friendliness. In particular, rice-husk ash (RHA) and oat-husk ash (OHA), burned under the right conditions, can have a high reactive silica content, representing very potential pozzolans. The mechanical and physical characteristics of both materials are investigated to evaluate the influence on concrete properties. Subsequently, using the environmental product declarations (EPDs) of the material used, a comparative environmental impact analysis between RHA concrete and ordinary concrete having the same resistance class, is presented. It is concluded that the use of RHA as supplementary cementitious material can serve a viable and sustainable partial replacement to OPC for the reduction of CO2 emissions and global warming potential. / Den globala cementproduktionen ökar från 1990 till 2050 och växer särskilt snabbt i utvecklingsländer, där den utgör en viktig del för infrastrukturutveckling och industrialisering. Varje ton vanligt portlandcement (OPC) släpper i genomsnitt ut cirka 800 kg koldioxid i atmosfären, och, totalt, representerar den totala cementproduktionen ungefär 7% av alla koldioxidutsläpp från mänsklig verksamhet. Det här examensarbetet syftar till att fördjupa kunskapen om och därmed i förlängningen återanvändningen av fasta avfallsmaterial från jordbruket som delvis ersättning av OPC, vilket kan bidra till hållbarheten i betongindustrin på grund av deras tillgänglighet och miljövänlighet. I synnerhet kan risskalaska (RHA) och havreskalaska (OHA), som bränns under rätt process, ha en hög reaktiv kiseldioxidhalt, vilket representerar mycket potentiella puzzolaner. De mekaniska och fysiska egenskaperna hos båda materialen har undersökts för att utvärdera deras inverkan på betongegenskaper. Därefter presenteras en jämförande miljökonsekvensanalys mellan RHA-betong och OPC-betong med samma motståndsklass med användning av miljövarudeklaration (EPD) för det använda materialet. Man drar slutsatsen att användningen av RHA som alternativt bindemedel (SCM) till OPC kan hjälpa till att minska koldioxidutsläppen och den globala uppvärmningspotentialen.