Riktlinjer har senaste åren tagits fram i syfte att erbjuda patienter som omhändertas av ambulanssjukvården en alternativ vårdnivå i stället för den sjukhusanslutna akutmottagningen, i syfte att ge patienten god vård utifrån dennes behov. Riktlinjer har sedan 2013 på projektbasis upprättats i en storstadsregion i Sverige där ambulanssjuksköterskan i samråd med patient kan erbjuda patienten ett adekvat och i många fall snabbt omhändertagande på fyra av regionens närakutmottagningar utifrån en rad kriterier. Under 2013 har 566 patienter enligt regionens journalsystem förts enligt detta arbetssätt till närakut.   Syftet med denna studie var att beskriva patienter som av ambulanssjuksköterskan styrts till en närakut, samt styrningsprocessen för patienterna.   Den valda metoden var retrospektiv journalgranskning behandlad med deskriptiv samt inferentiell statistik.   Resultatet pekar på genusskillnader bland patienterna som förts till närakut, såväl i utlarmningsprioritet som i bedömd allvarlighetsgrad hos patienterna. Resultatet tyder även på skillnader i orsak till kontakt med närakut i mellan könen. Ambulanssjuksköterskan visade sig även göra avsteg från de kriterier som riktlinjerna för närakutstyrning baseras på.   Studien ger en inblick i en förhållandevis ny patientgrupp, som visar på variationer i så väl demografiska data som orsak till vårdkontakt. Skillnader förelåg rörande jämställdhet mellan könen, såväl från alarmeringstjänstens och från ambulanssjukvårdens sida, men bakomliggande orsaker till dessa kräver fördjupad forskning. De riktlinjer som ligger till grund för detta nya arbetssätt följs inte till fullo av ambulanssjukvården vilket tyder på att ytterligare forskning kring beslutstödens utformning och ambulanssjuksköterskors attityder behöver bedrivas. / In recent years, regional guidelines have implemented to provide patients’ cared for by Emergency Medical Services [EMS] care alternatives to the traditional transport to the closest hospital. The purpose for this is to provide the most appropriate level of care based on the patients’ needs. Since 2013, these guidelines have been tested on a project basis in a region in Sweden. Providing that certain criteria are met, the ambulance specialist nurse, in agreement with the patient, is able to offer the patient an adequate level of care, often with a quicker admittance at four walk-in centers in the region, During 2013, 566 patients have been brought by EMS to these walk-in centers, according to the EMS journal system. The purpose was to describe the patient that has been brought to walk-in centers by the EMS and describe the management process. The study was a retrospective journal review where results were presented by descriptive and inferential statistics.   The results indicate differences among patient demographics concerning gender, as well as differences in priority set by emergency dispatch and severity of the patients’ condition according to the EMS. Furthermore, the EMS was shown to deviate from the criteria that the regulatory guidelines were founded on.   The study gives insight to a relatively new patient group, illustrating variations in demographic data as well as reasons contact with the EMS. There were differences concerning equality between genders, both from emergency dispatch as well as the EMS. The cause for these differences requires further research. The guidelines providing the basis for this new approach were not followed to the full extent, motivating further research into the content of these guidelines, as well as attitudes of the EMS personnel.

No description available.

Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV) är en vanlig komplikation i samband med anestesi och drabbar cirka 30% av alla patienter. Kvinnor som genomgår gynekologiska laparoskopiska operationer är en särskilt utsatt grupp. Många individer som drabbas upplever ett onödigt lidande. Anestesisjuksköterskan har ett centralt ansvar i att arbeta preventivt och på så sätt lindra samt förebygga komplikationer. Genom att studera och jämföra olika enheter kan problemet med PONV uppmärksammas och eventuellt reduceras. Syfte: Syftet med studien är att undersöka skillnader i förekomst av postoperativt illamående och kräkningar hos kvinnor som genomgår laparoskopiska gynekologiska steriliseringar på två olika operationsenheter i södra Sverige. Metod: Kvantitativ retrospektiv jämförande studie med journalgranskning av 95 patienter som genomgått gynekologisk laparoskopisk sterilisering på ett länssjukhus i södra Sverige. Förekomsten av PONV och skillnader samt korrelation mellan enheterna har jämförts avseende profylaktiska interventioner i förhållande till riskfaktorer. Resultat: Utfallet av PONV blev 13% kontra 8% på respektive enhet. Ingen statistisk signifikant skillnad påvisades mellan enheterna. Korrelationen mellan antal riskfaktorer och antal profylaktiska interventioner visade på en svag icke signifikant korrelation på bägge enheter. Slutsats: Endast en liten del av de kvinnor som genomgår laparoskopiska steriliseringar drabbas av PONV. Bättre dokumentation skulle underlätta kartläggningen av olika faktorer som bidrar till PONV. Individernas riskfaktorer beaktas inte och patientperspektivet är inte i fokus. Gemensamma rutiner skulle kunna leda till bättre förutsättningar för god vård och minskat lidande hos fler individer. Förslag på framtida forskning är en prospektiv studie där utfallet av PONV studeras över längre tid. / Background: Postoperative nausea and vomiting (PONV) is a common complication associated with anesthesia and affects an average 30% of all patients. Women who go through gynecological laparoscopic surgery are a particularly vulnerable group. Many individuals experience an unnecessary suffering due to PONV. The nurse anesthetist has a central responsibility in working preventively, thus alleviating and reducing complications. By studying and comparing different units, the problem can be noted and possibly reduced. Aim: The aim of this study is to examine differences in postoperative nausea and vomiting in women undergoing gynecological laparoscopic sterilization at two different operating units in southern Sweden. Method: Quantitative retrospective comparative study with journal review of 95 patients undergoing gynecological laparoscopic sterilization at a county hospital in southern Sweden. The outcome of PONV with differences and correlation between the units has been compared with regard to prophylactic interventions in relation to risk factors. Results: The outcome of PONV was 13% versus 8% on the respective unit. No statistically significant difference was detected between the units. The correlation between the number of risk factors and the number of prophylactic interventions showed a weak, non-significant correlation on both units. Conclusion: Only a small proportion of women undergoing laparoscopic sterilization suffer from PONV. Better documentation would favor the mapping of various factors contributing to PONV. Risk factors are not considered for each individual and therefore the patient perspective is not in focus. Common routines could lead to better conditions for good care in more individuals, thereby reducing suffering. A proposal for future research is a prospective study where the outcome of PONV is studied over a longer period of time.